---

Vi hade bestämt att vi skulle gå ut ikväll. När vi äntligen hade tid hemma. Eric hade föreslagit Pure, och jag hade först varit lite skeptiskt över det förslaget. Jag hade inte precis bra minnen därifrån. Men nu hade jag ju Eric med mig. Så jag hade till slut gått med på det.


20.14


Den digitala väckarklockan på nattduksbordet, som jag hade fått av mina föräldrar, lyste upp det annars ganska mörka rummet. Eller ja, mörkt och mörkt, det var ju fortfarande ljust utomhus så det gjorde inte så stor skillnad egentligen. Eric var i duschen, men vi skulle väl antagligen gå snart, så fort han var klar.
Medan jag väntade  rotade jag runt lite i garderoben, och hittade till slut ett par slitna jeansshorts och ett oversizelinne med brittiska flaggan på. Till det tog jag ett par ljusa sandaler och min bruna läderväska.
Efter en sista blick i helfigursspegeln var Eric fortfarande inte klar, och jag gick ut och satte mig i soffan för att vänta.

Jag tog laptopen från soffbordet, öppnade internet och klickade mig fram till twitter. Jag hade säkert inte kollat den på flera veckor. Hade inte haft tid.

Det första jag gjorde var att kolla mina followers. Jag hade räknat med att antalet skulle ha höjts rejält sen senast jag kollade, och jag var inte helt fel ute. Eric hade självklart fortfarande mer, men jag var då inte långt ifrån. Jag blev glad och chockad på samma gång. Men sen såg jag tweetsen.


Gå och dö din jävla bitch

Eric är min, lämna honom ifred

Han är inte värd dig


Jag kände hur mina ögon började tåras och hur en klump bildades i halsen när jag scrollade ner för min mentionslista och såg hur tweet efter tweet anklagade mig för att ha förstört deras liv. Hur ful och äcklig jag var. Mordhot.
Jag visste att jag inte skulle bry mig om dem. Och jag visste att jag inte borde läsa vidare, men ändå gjorde jag det.

Det enda som tände små hopp i mig var när - bland alla elaka kommentarer - jag ibland kunde se någon som hade skrivit:

Ni är så himla söta tsm, hoppas det varar för evigt!

Älskar dig, du är underbar!

Så glad att Eric hittat dig xx


Det gav mig kraft. Och smärtan som de andra kommentarerna hade gett mig dämpades lite. Jag bestämde mig för att skriva någonting tillbaka.

Party with my love tonight. Gonna have so much fun! xx


Jag tryckte på skicka-knappen, och slog sen ihop datorn. I samma stund kom Eric ut ur duschen. Han hade bara en handduk om midjan, och självklart kunde jag inte låta bli att kolla på hans mage. Han såg min blick, och skrattade.

"-Ser du något du gillar eller?"


Jag rodnade lite, och bet mig i läppen.

"-Väldigt."


Han skrattade igen och kom och satte sig brevid mig i soffan. Han lade sina armar om mig och lyfte upp mig i sitt knä. Jag kände hans fortfarande lite fuktiga hår man min nacke, och lutade mig lätt bakåt och lät mig omslutas av hans armar. Sen ändrade jag mig plötsligt och ställde mig upp. Eric kollade förbryllat på mig.

"-Vad?"


Jag petade med ett finger på hans vältrimmade mage.

"-Du kanske borde göra dig i ordning, om vi ska komma iväg."


Han skrattade, och ställde sig upp. Han slog ut med armarna.

"-Jag är redo!"


Jag skrattade åt hans barnsliga leende, och puttade honom lätt mot sovrummet.

"-Sure. Skynda dig."



*



Jag kände dunket från musiken så fort vi kom in genom dörren. Jag kunde inte riktigt urskilja vad det var för musik som spelades, men högt var det iallafall. Efter kanske en halvtimme var jag tvungen att gå på toa, så jag lämnade Eric vid baren.
Jag var klar ganska snabbt, och passade på att bättra på sminket lite innan jag gick ut på dansgolvet igen.

Plötsligt såg jag Frida. Hennes långa, ljusbruna hår var uppsatt i en hög hästsvans, och hon verkade ha roligt. Sen såg jag hur hon kysste en lång blond kille. Han lutade sig bakåt, och man kunde se hans ansikte. Mitt hjärta stannade nästan.


Jag skyndade mig snabbt därifrån, och småsprang till baren. Som tur var hade Eric väntat på precis samma plats där jag lämnade honom. Han log mot mig, men hans ansiktsuttryck förvandlades snabbt till oroligt när han såg min sammanbitna min. Han ställde undan sin drink på disken och gick emot mig.

"-Mil?"


Jag tog honom i armen.

"-Eric..." Mer hann jag inte innan jag avbröts av en alltför välbekant röst.


"-MILENA!" Jag svor lågt, men vände mig sedan om med ett gigantiskt fakesmile på läpparna. Jag kramade henne.


"-Frida! Är du här?" Hon nickade glatt.


"-Ja, och så såg jag er!" Jag log mot henne, och försökte ignorera personen som stod bakom henne med ryggen vänd mot oss. Men sen gjorde Frida det som gjorde att jag inte kunde låtsas längre. Hon tog tag om personens midja, och vände honom mot oss.


"-Förresten, ni har inte träffats än va? Det här är min pojkvän, Joel."


Hans blixtrande blåa ögon mötte plötsligt mina, och jag kunde inte andas. Jag klamrade mig panikslaget fast vid Eric. Men de blåa ögonen fortsatte att kolla lugnt på mig. Hans läppar mimade orden:


"-Så möts vi igen."

---

Ganska långt kapitel nu, för er skull;) Hur tror ni att det kommer att gå? Kom supergärna med gissningar! Pussokram, LoveYa/Wanja♥