När hela arenan stämde in i de välkända raderna kändes det som om taket skulle lyfta. Jag blev rent ut sagt nästan förvånad att det inte gjorde det.



*



Jag förstod inte hur tiden kunde gå så fort. Men till slut var det faktiskt dags. Så jag klev åt sidan, och lät henne ta över scenen.

Som alltid, när jag såg henne, kände jag hur hela världen bara försvann runt omkring mig. Allt som fanns var hon. Hennes blick hittade min under en tusendels sekund, och jag såg hur hennes mungipor försiktigt drogs uppåt, och hur hennes kinder blev lätt röda. Sen vände hon snabbt bort sin blick från min, leende, och kollade ut över publiken.

Jag såg hur hon inte kunde hejda sig. Hon bara gapade. Båda händerna flög upp till kinderna, och hennes blick gick från att vara chockad - till att vara helt underbart lycklig. Jag kände hur mitt eget ansikte blev till ett stort enda leende.



Medan hon lätt stammande började sjunga tänkte jag på... Hur sjukt lycklig jag var. Hur himla sjukt lycklig jag var. Jag mindes den där kvällen... för snart ett år sen. När jag hade skjutsat hem henne efter att hon hade blivit överfallen efter min konsert på Grönan. Hur jag hade skrivit mitt nummer på hennes arm. Hur hennes ögon hade glittrat ikapp med stjärnorna... hur jag hade... tagit farväl av henne. Och haft som enda tanke i huvudet att jag ville stanna kvar.

Och nu hade det blivit så här. Man kunde väl säga att jag var rätt så lyckligt lottat.


Jag älskade henne av hela mitt hjärta. Men även om jag gjorde det, så hade jag inte väntat mig att hon skulle få ett särskilt bra bemötande av fansen - även om jag inte förstod hur man inte kunde älska henne? -  Så därför blev jag rejält förvånad när jag plötsligt såg ett stort plakat ute i publiken.


"♥TE QUEREMOS MILENA♥"


Jag kunde inte mycket spanska, men tillräckligt för att veta vad det här betydde.

Jag log för mig själv. Fansen älskade mig. Och det gjorde mig såklart jätteglad. Men att de älskade henne också... Det fanns inte ord för hur mycket jag älskade mina fans just nu. De visade att de verkligen brydde sig om mig. De visade att de var lyckliga om jag var lycklig.

Jag försökte inte hejda leendet.




Allt var perfekt.

---

Såååååå, gud vad jag blev peppad nu!! Bara ett tips: Jag vet, kanske lite nördigt att läsa sina egna noveller, men iaf! hahaha. Jag brukar i varje fall älska att lyssna på Christina Perris låtar när jag läser de här novellerna... de ger liksom stämning. Och passar perfekt, enligt mig. Det ger liksom novellen mer liv, tycker jag.


FÖRRESTEN... lyssnar ni på någon musik när ni läser våra noveller? vad då isåfall?:D


ÄLSKAR ER!/Wanja♥