Jag hörde Thea och Eric skrattade från musikrummet och kände ett litet stygn av saknad. Saknad till att ha så mycket framför sig, att längta till.

---

När Thea och Victor hade gått, stängde jag försiktigt dörren efter mig, och vände mig om mot Eric. Och andades ut. Sen kollade jag frågande på honom.

"-Hon var väldigt entusiastisk, måste jag säga. Men trevlig."


Jag log.

"-Jag vet."


Han tog mig i sin famn och kysste mig mjukt. Jag kramade om honom och lade sen huvudet på sne.

"-Jag är hungrig."


Han skrattade.

"-Igen?"


Jag kollade på honom en stund utan att säga något, sen tog jag honom i handen och började leda honom mot sovrummet. Leende drog jag med honom ned på sängen. Han verkade fatta poängenm och skrattade.
Så jag upprepade:

"-Hungrig."



Erics perspektiv:

"-Jag är hungrig."


Jag kunde inte annat än skratta åt hennes replik. Vi hade ju nyss ätit frukost. Så jag log och frågade henne:

"-Igen?"



Istället för att svara tog hon mig i handen och började dra mig bort mot vardagsrummet. Som vi gick förbi. Vidare till sovrummet. Hon föll ner på sängen och drog mig med sig, innan hon tog tag i mitt skärp. Haha. Nu fattade jag. Och jag hade inte precis något emot det. Så jag skrattade och la min hand på hennes midja. Sen viskade hon, i mitt öra:

"-Hungrig."



*



Milenas perspektiv:


Klockan på nattduksbordet visade 16.07. Jag slöt ögonen och kände Erics armar om min kropp. Jag kurade in mig lite mer i hans famn och bara njöt av att andas in hans lukt, hans närvaro och hela känslan. Jag kände hur han kramade om mig lite hårdare. Plötsligt kände jag hur jag blev jättepigg.

"-Du?"


Jag kände hur Eric väntade på att jag skulle fortsätta.

"-Vi har ju typ hela dagen kvar. Kan vi inte göra något?"


Han skrattade.

"-Allra helst skulle jag bar ligga här och mysa med dig." Han kysste mig i nacken, och jag log.


"-Hahaha, du är för gullig."


Jag vände mig om i hans famn, så att jag kunde se honom i ögonen.

"-Jag med."


Han skrattade, och kysste mig.

"Amen dåså. Bara att stanna kvar."


Jag skrattade och gav honom en puss.

"-Ja."


Jag försökte slappna av ett tag, men det gick inte. Jag var för sprallig.

"-Eric?"


Skratt.

"-Ja, älskling?"


"-Kan vi inte gå på stan. Jag måste röra på mig."


Han log, och blinkade.

"-Har vi inte gjort det tillräckligt redan?"


Jag boxade till honom på armen, och han log flirtigt mot mig.

"-Haha, sant ju. Men visst, vi kan gå på stan. Du har rätt. Det kan bli skönt att komma ut."


Han ställde sig upp, och jag satte på mig klockan.

"-Ska vi gå ut och äta sen också?"


Han nickade.

"-Ohyes. Jag vill ha thailändskt!"


"-Jag vill ha kokosnöt." För sent insåg jag att det lät ganska fel. Men han bara skrattade och lyfte upp mig i sin famn.


"-Jag vill ha dig."



*



Jag kastade en blick på mitt armbandsur.


20.23


Vi hade precis kommit ut från den Thailändska restaurang vi hade ätit på, och började åter en gång gå ner för Drottninggatan. Plötsligt såg jag någon en bit bort.


"-Adam!" Jag hade inte träffat honom sedan i somras. Innan jag hade blivit ovän - och vän igen - med Emelie. Var de fortfarande ihop? Medan tankarna vandrade omkring i mitt huvud höjde jag en hand för att vinka åt Adam. Först verkade han inte se mig. Men när han gjorde kom han fram och gav mig en kram.


"-Milena!" Han log stort och frågade:


"-Hur mår du?" Jag lutade mig tillbaka.


"-Bara bra. Men var är...?" Jag hann inte ställa klart frågan. En hög smäll avbröt mig. Adam hade tydligen också hört den, för vi kollade samtidigt åt det håll den hade kommit ifrån.


Vad ingen av oss just i det ögonblicket visste var att... det här skulle komma att förändra våra liv. För alltid. Det enda vi just då kunde tänka på var att undra vad det där hade varit? Samtidigt som jag släppte taget om Adam och tog tag i Erics hand hörde jag den andra smällen.

Och en tredje.

Och en fjärde.


Vad händer?


En femte smäll hördes. Ett fruktansvärt tumult uppstod. Folk skrek. Jag klämde åt hårdare om Erics hand, för att vara säker på att han inte skulle försvinna i kaoset. Förutom det var jag inte säker på nånting.


Vad händer?


För varje sekund som gick, började allt klarna. Vetskapen om vad som höll på att hända stärktes bara genom folks skrik:


"-Någon skjuter!"


"-Han har gevär!"


"-Det är bomber!"


Jag kunde fortfarande inte förstå det. Vad hände egentligen. Plötsligt hörde jag Erics röst i mitt öra.

"-Kom. Vi måste härifrån. Fort!"


Jag drog mig närmare honom, och skulle precis följa med, när jag hörde det. Det som gjorde att jag stannade upp. Det som gjorde att jag vände om, och kastade mig rakt in i tumultet.


Det var ett blodisande skrik. Jag skulle känna igen det i överallt. Var jag än var.












Det var Emelies.

---

Förlåt för att ni har fått vänta så länge, men nu är kapitlet här iaf!!:D Hoppas ni gillar det! KOMMENTERA! LoveYa/Wanja♥

Btw, här är mina topp tre favoriter från varje album:


Masquerade: 1. Break of Dawn, 2. It's Like That With You, 3. It's Gonna Rain

Saade Vol. 1: 1. Me and My Radio, 2. Timeless, 3. Stupid With You

Saade Vol. 2: 1. Fingerprints, 2. Backseat, 3. Feel Alive

VILKA ÄR ERA?;)♥