At the Break of Dawn...♥ - Kapitel 15

Mitt hjärta bultade snabbare än någonsinn när jag sprang ner för trapporna och ut genom dörren från det fula betonghuset. Jag sprang för mitt liv, snubblade på skosnörena och sprang ännu snabbare. Jag behövde komma hem där jag hörde hemma. Hem till den mysiga lägenheten. Hem till alla de fina minnena av Eric. Varför hade jag någonsin velat glömma bort Eric? Det var han som hade gjort mitt liv värt att leva, han som gjort så jag känt mig älskad... Att ha försökt glömma honom hade bara gjort mig illa.

*

Jag kom in genom dörren, med hjärtat bultande. Det första jag kände när jag kom in genom dörren var doften av Eric. Doften av personen jag älskade mest av allt. Jag kände mitt samvete sjunka. Varför hade jag träffat Joel den där dagen så att jag fastnade? Varför? Det var här jag skulle vara. Jag väntade bara på att Eric skulle kliva ut ur badrummet och ta mig i sin famn, men när jag insåg att jag var ensam, och att han aldrig skulle komma, bröt jag ihop på golvet.

---

Tårarna strömmade och jag andades häftigt. Allt kändes krossat. Allt hopp. Vad hade jag egentligen tänkt? Glömma? De senaste dagarna hade varit mitt livs största misstag. Så - Nu låg jag på mattan i hallen, hjälplös och förstörd. Jag hade struntat i alla som ville mig väl och tagit den svåra vägen runt allt, min familj och mina vänner hade jag bara velat glömma, för att försöka glömma honom. Klart det aldrig skulle gå? Jag visste ju hela tiden att det skulle sluta så här. I tårar och smärta.

Tankar flög förbi. Jag såg Erics ansikte framför mig, i en suddig dimma. Jag kunde nästan känna hans doft och hans läppar mot mina. Jag ville känna det. Det var det enda som kunde läka alla mina blödande sår och mitt krossade hjärta.

Jag satte mig upp med andan i halsen och såg mitt förstörda ansikte i spegeln som satt på väggen. Det var inte jag. Inte Milena Seger. Jag lät huvudet falla ned i knät och drog händerna genom håret. Precis samtidigt som jag hörde hur dörren gick upp. Jag gömde ansiktet i händerna. 'Vem kunde det vara?' Shit. Tänk om jag glömt att låsa? Jag hörde svaga andetag från dörröppningen och förberedde på mig att Joel vilken sekund som hellst skulle slå något hårt i mitt huvud. Men det hände inget. Sekunderna tickade från klockan i köket i takt med mina snabba, hulkande andetag. Vadfan. Slå ihjäl mig nu, så jag äntligen slipper allt det här! Tankarna var arga och ledsna i mitt huvud.

"-Mi .. Milena" Rösten var svag, halvt gråtande. Det var inte Joel.

Jag vände mitt ansikte mot dörren. Synen jag såg fick allt att stanna. Eric. Tankarna började snurra. Började jag se syner nu också, av all sorg? Nej. Jag ställde mig långsamt upp. Det var han. Håret var lite ruffsigare och smutsigare än vanligt, han var mycket magrare och små sår prydde hans ansikte - Men det var ändå han. Min Eric. Det måste sett ut som jag sett ett spöke, som jag stirrade på honom. Det. Kunde. Inte. Vara. Sant.

"-Jag är i himlen va? Visst är jag det? Jag är död, eller hur?" Orden snubblade på varandra och jag han inte tänka innan jag var i hans armar och tårarna forsade. Han höll om mig hårt, som om han aldrig skulle släppa mig. Om döden hade varit det enda sättet att få honom igen, skulle jag tagit den chansen för länge sedan - trots alla konsekvenser.

"-Du lever, älskling" Hans svaga ord nära mitt öra gick inte att förstå.

"-Vad menar du?" Snyftade jag och pressade hans kropp närmare min.

"-Jag är här nu" Hans röst var en blandning av glädje och tårar. Jag släppte honom för ett ögonblick och såg in i hans blanka ögon. I samma ögonblick kändes det som allt föll på sin plats igen, även om jag innerst inne visste att det inte gjort det. Han var hos mig. Igen.

"-Hur ..? Hur kan de..t vara möjligt? Jag trodde jag hade... förlorat d..dig! För a..lltid!" Snyftade jag mot hans kind. Han kramade om mig och jag kände hur han grät mot min panna.

"-Jag trodde jag förlorat dig ...." Mumlade han och det blev tyst en stund innan han fortsatte.

"-Jag älskar dig så jävla mycket Milena" Jag kunde knappt tänka. Hur kunde han vara här egentligen? Alla sa ju att han var död? Alla visste ju det!

"-Men .. men .. Ditt plan störtade! Visst gjorde det det? Du var ju d...öd.. " Tårarna kunde inte sluta rinna utan fortsatte forsa ner för hans t-shirt.

"-Nej. Det var jag inte. Jag var än av de fem som överlevde" Han borrade in ansiktet i mitt hår och lyfte upp mig.

*

"-Eric" Namnet som bara fått mig att gråta för en stund sen, bara fått mig att påminna om hur ledsen jag var, kändes som en stöd av glädje genom kroppen när jag uttalade det. Han såg på mig.

"-Är det säkert att det är du?" Jag drog handen genom hans spretiga lugg och såg lite halv misstänksamt på honom, vilket fick honom att skratta svagt mellan tårarna.

"-Jag tror det" Våra blickar var fästa i varandra som med starka trådar. Min hand for över såren på hans kind.

"-Berätta" Grät jag, men han hann inte säga något innan jag kysste honom. Något jag saknat så mycket, och aldrig, aldrig trott jag skulle få göra igen.

---

Åh, jag vet inte vad jag ska skriva, har ingen kommentar!  ♥ Kommenterakommenterakommentera! :D Det är helt sjukt vad ni kommenterar sötnosar, tack så himla mycket! Vi blir såå glada ska ni veta ♥ Puss! /Nina

OMG jag dör!!! ni är så sjukt bra att det inte går att beskriva!!!!!!!

xoxo

Han är hemma! Jaaa! Äntligen! Ni är så braaaa! Längtar sjukt mycket till nästa! <3

ASSÅ JAG FÖRSTÅR INTE HUR NI GÖR?! JAG SITTER HÄR OCH DET BARA SPRUTAR TÅRAR! Jag är så jävla impad på er! MER MER MER MER MER MER MER MER! Fattar inte hur ni kan vara så JÄVLA bra.. <3<3<3<3<3

Gud vad lyckligt :') Ni skriver skiit bra :D<3

NÄÄE!!!! JAG GRÅTER SÅ SJUKT MCYKET DET BARA.... OFATTBART!? Jag har inga ord?? snyyyft men nu är så grymt bra!? ni är underbara!? :D<3333333333

Fantastiska, grymma, bäst, otroligast, superuniversums bästa novell skrivare NÅNSIN!? :'D Jag...kan..inte...säga...mer..snyftar...så..mycket.. :'D GUD!!!!!! MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!? PLEASE!??? Jag dör av längtan här!? SNÄLLA!!!???



Stora kjamar!

( Just nu vet jag inte vem av Eric saade och er jag skulle skrikit högst (om jag träffa/såg) nån av er!? ) (skulle ha skrikit av glädje)



Ps: NI ÄR BÄST OCH GRYMMAST!!

OMG shit så sjukt bra Assa snälla skriv nästa kapitel snällaaaaaaaaa jag orkar nt vänta shit Assa jag skakar som fan jag e skit glad att de träffades omg jag dörrr....men va kmr dt hända om eeric får veta va milena hade gjort :-( snälla skriv nästa kapitel nuuuuuuuuuuuuuuuu vi vill få en till

GUD VAD BRA!!! Åhh vad jag har längtat efter det kapitlet o kommer längta lika mycket efter kapitel 16 <3

sjukt bra sÖtisar!! skriv ett nytt ikvÄll!!!!! ses ikvÄll, puss pÅ er!!!!!!:)))

får värsta cp rycket!!!! det är så J*VLA BRA!!!!! KAN INTE BESKRIVA KÄNSLAN NÄR MAN LÄSER MED ORD DET GÅR BARA INTE!! NI ÄR SÅ GRYMMA PÅ ATT SKRIVA:d

snälla ett till jag kan inte vänta!!!!!!!!!!!!!<333

JAG TROR JAG GRÅTER SÖNDER!!!

Tack så mkt för att ni finns! Jag älskar er! <333333

fortsätt bara skriva på det ni gör, det blir jätte bra!! hon måste berätta för Eric vad som hänt!

asså jag brukar inte vara den som håller på att börja gråta eller gråter men nu har jag tårar i ögonen, ni är så jävla bra!!!!!

Jag svär, jag gråter ALDRIG till sorliga

filmer...Men det här...Ögonen svider typ nu...+ Hur gör ni egentligen? Hur gör ni så att man lever sig in i novellerna så mkt? Det måste vara en naturbegåvning...Fast..det e ni ju redan ;)

ÄNTLIGEN ÄR DOM TSM IGEN!!!!!!! <3333 nu ska de bara vara kärlek kärlek kärlek! <33

Jag håller med Noomi, KÄRLEK, KÄRLEK OCH ÅTERIGEN KÄRLEK <3<3<3

åh äntligen är dem tillsammans. men jag tänker på vad eric säger när han får veta att milena varit med joel :O spännande! bra skrivet! jätte spännande, längtar till nästa kapitel!

As bra juh:) fortsätt som ni gör det e bäst!! Nytt kapitel snart jag dööör om det inte kommer fler snart!!;). Kramisss

SHIT!

Skriv MEEERRRRAAA!!!!!

Kommer nästa snart?! Har väntat hele dan! Ni är bäst! <3

Snälla de MÅSTE komma ett kapitel idag! Typ nu!! :) <3

snälla skriv ett kapitel idag jag längtar ju jätte mycket !!!!!!!!!!!!!!!!!<333

NÄR KOMMER NÄSTA!!!?? SNÄÄÄÄLLA KAN NÄSTA KOMMA SNART!!? :D

Längtar grymt mycket!<33333

KJAM!<3

helt ärligt, detta är det bästa jag läst i hela mitt liv, hur kan ni skriva så bra?!

sitter och hulkar bakom skärmen! :')