Eric sträckte mig handen, men han kunde inte heller hålla sig för skratt. Jag såg förnärmat på honom, och när han skulle hjälpa mig upp drog jag istället ner honom i snödrivan. Jag kysste skrattande honom, och vi hann bli ordentligt snöiga innan vi var på fötter igen.
"-Vad var det där bra för?" Skrattade Eric och lade armen om min midja.
"-Skyll dig själv att du skrattade" Log jag och han kysste mig mjukt i snövirvlet. Hela livet kändes så underbart.

Det kändes mysigt att komma in i värmen i lägenheten. Jag bytte om från mina blöta jeans till mjukisbyxor och rotade sedan fram en påse ur garderoben - med resten av julklapparna. Jag hade inte velat ta med alla till mina föräldrar...
När jag kom till vardagsrummet var stora röda blockljus tända och på soffbordet låg en liten hög med presenter. Jag skrattade och hällde ut resten av mina paket i högen.
Självklart, hade vi inte kunnat låta bli att köpa många presenter till varandra - även om vi sagt att vi inte skulle det. Jag satte mig skrattande brevid Eric i soffan och lutade mig mot hans axel samtidigt som jag beundrade julklappshögen. Den var säkert minst lika stor som hela den vi haft hos mamma och pappa - om inte större.
"-Vill du börja?" Log jag mot Eric, och han sträckte sig blundande mot borden och tog ett stort, silkesblått paket. Från mig, till honom. Ett skratt slank upp ur min hals när jag kom och tänka på vad det var.
När han öppnat hittade han ett Adrian Hammond linne, scenlinnet han brukade ha på Made of Pop-konserterna. Fast i en annan färg.
"-Jag vet att du har ett par stycken, och att du fick ett i födelsedagspresent också... men" Fnissade jag och gömde ansiktet i en kudde i hans knä.
"-Jag borde nog fixa en garderob för bara dom här..." Skrattade han och kysste mitt hår.
"-Tack älskling" La han kärleksfullt till och jag sträckte mig efter ett paket. Ännu ett till Eric. Jag visste vad det var, och bet mig i läppen. Det var detta paket jag var mest osäker på.
"-Vad kan det vara?" Log Eric och skakade försiktigt på det lilla, platta, fyrkantiga paketet. Han öppnade försiktigt paketet. En CD, utan namn på. Han kramade om mig och sa tack, innan han ens insett vad det var, och kollade sedan om det stod något på skivan.
"-Vänta" Jag sprang till musikrummet och tog CD-spelaren från hyllan, som jag ställde på bordet och stoppade i kontakten. Eric la i skivan, tryckte på play, och jag väntade på att musiken skulle börja spelas.
"-Vänta... jag känner igen det här" Log Eric när förspelet till hans låt som aldrig blev klar började spelas. Sedan hördes min röst. Hela låten satt vi i tystnad och han lyssnade till varje ton med tindrande ögon. När jag sjungit de sista tonerna, tonerna som jag själv satt dit, log han mjukt mot mig.
"-Alltså... jag menade aldrig att försöka ta något från dig... du skrev aldrig klart den. Så jag gjorde det, men..." Jag babblade osäkert på men avbröts av att Eric's läppar letade sig till mina och han kysste mig passioneret.
"-Den är underbar" Log han och nervositeten släppte i mig.
*
Julklappsöppningen fortsatte i vårt mysiga vardagsrum. Jag fick kläder, presentkort, en väska... Eric var nog den mest generösa personen som fanns. Vi hade det mysigt, skrattade, kysstes. Allt kändes så bra, efter all dramatik. För en månad sedan hade jag trott att jag aldrig mer skulle få se honom, känna honom. Men nu, var det ännu svårare att kunna föreställa sig än då.
"-Jag är så glad att du är här" Viskade jag när jag låg i Eric's knä och såg på allt omslagspapper och alla presenter som låg på bordet och golvet.
"-Varför skulle jag inte vara här?" Han lade armen om mig och tog min hand.
"-Jag har lärt mig att allt är så långt ifrån självklart" Jag borrade ner mitt ansikte i hans knä och han smekte över mitt hår.
"-Mm, du har rätt" Svarade han med en tyngd i hans röst.
"-Lämna mig aldrig" Sa jag som tyst som en viskning och kände plötsligt att jag var nära gråt. Fast antagligen mest av lycka.
"-Aldrig, jag lovar" Sa han, lyfte mitt ansikte och kysste det.
"-Bra, för det kan jag inte med igen" Ett leende spreds på mina läppar och jag snurrade in mina fingrar i hans svarta hår.
Blev lite kort och så .. Men imorgon kommer nästa! Vi försöker verkligen hålla "ett kapitel om dagen"-rutin så att ni inte ska få vänta för länge - trots att vi har mycket annat att göra. Tyvärr hinner vi oftast inte flera kapitel per dag .. Vi har ju som alla ni andra skola och allt möjligt som kräver tid .. I varje fall, Here is charapter 38 :D
Alltid lika glada om ni KOMMENTERAR ♥ Puss /Nina