"-Det får du se har jag sagt" Skrattade jag.

---

*

Jag ställde snabbt in tallrikarna i diskmaskinen och torkade ur stekpannan med hushållspapper och ställde in den i köksskåpet medan Eric bytte om och gjorde sig i ordning. Jag hade gjort mig i ordning redan innan jag väckte honom, så jag kollade bara snabbt om allt var med, inklusive biljetter, mobiltelefon och tandborste, och stängde av alla lampor och sånt.

När klockan var fem över fem, och Eric fortfarande inte var klar, blev jag lite fundersam. Så jag ropade:

"-Eric? Är du klar?" Inget svar.

"-Hallå?" När jag inte fick nåt svar den här gången heller bestämde jag mig för att gå och kolla. När jag kom in i sovrummet fick jag se Eric ligga på sängen, påklädd men sovande. Jag hade sagt åt honom att bara göra i ordning sig, och han verkade ha varit för trött för att tänka på att han borde packa. Men det hade ju jag som tur redan gjort åt honom. Jag skrattade och ruskade om honom.

"-Vakna nu, sömntuta! Taxin är här!" Han öppnade ögonen och kollade sömnigt omkring sig.

"-Va? Va..." Jag skrattade och drog upp honom på fötter. Han gick motvilligt med mig ut i hallen, och när vi skulle gå ut och han tänkte ta väskorna tog jag ifrån honom de.

"-Nähädu. Koncentrera dig på att hålla dig upprätt istället." Han försökte protestera, men lyckades inte särskilt bra. Jag skrattade och kysste honom, innan jag låste och vi gick nerför trapporna.

*

När vi hade satt oss i taxin somnade Eric nästan direkt mot min axel. Jag fick lite dåligt samvete. Det var ändå hans födelsedag, och han hade inte fått sova särskilt mycket alls den här senaste tiden. Jag grubblade lite över det, men avstyrde de tankarna genom att börja tänka på att vi skulle tillbringa de två följande veckorna på en sandstrand, i en bungalow tillsammans, bara vi. Med varma nätter, klarblått vatten och romantiska solnedgångar. När jag tänkte på allt det kändes det mycket bättre.

Jag strök Eric över håret. Han verkade verkligen trött, och jag var glad att det var ungefär en halvtimme till Arlanda med taxin. Då kunde han iallafall få sova lite... plötsligt hörde jag en liten snarkning från sidan, och jag fnissade tyst. Han var så himla söt när han sov. Eller, det var han ju annars också, men ändå. Jag la min hand på hans mage, och kände hur han andades. I sömnen tog han den och kramade den mjukt. Jag kramade tillbaka och lutade mitt huvud mot hans.

Resan till Arlanda gick ganska snabbt, och när vi kom fram väckte jag försiktigt Eric, betalade taxin, och sen gick vi in till terminalen där vi skulle checka in våra väskor. Eric verkade redan lite mer vaken än innan, och tog båda väskorna. När jag försökte protestera och skylla på att han var halvsovande, kysste han mig på pannan och sa att så trött var han minsann inte.

Innan vi gick in på terminalen drog Eric upp luvan för att dra så lite uppmärksamhet till sig som möjligt. Jag visste att flera säkert skulle känna igen mig, men brydde mig inte.


*


Vi hade checkat in väskorna, gått genom säkerhetskontrollerna, och nu satt vi på ett café i väntan på att de skulle öppna gaten. Jag tänkte att vi kanske inte skulle ha behövt åkt så tidigt, men jag ville vara på den säkra sidan. jag hade bara flugit en enda gång förut, när jag var åtta år och vår familj åkte till kanarieöarna. Så jag var inte precis expert på flyg och sånt. Något i bakhuvudet sa mig att jag skulle behöva lära mig sånt om mitt förhållande med Eric varade. Och det var jag definitivt säker på.

"-Säg vart vi ska" Log Eric och tog en tugga en klunk kaffe.

"-Du kommer tyvärr snart att få veta" I samma ögonblick som jag sa det hörde jag en mumlande röst i högtalarna.

Jag ställde mig snabbt upp.

"-Kom, vi måste gå" Jag tog Erics hand och han stoppade stressat in en sista tugga av sin smörgås i munnen, jag hann inte tänka på min.

"-Älskling, LA?!" Han såg på mig när vi kom fram till den blinkade 'bording' skylten. Jag nickade glatt, men visste att det inte var målet - utan bara en mellanlanding.

"-Nja, du får väll se, det är inte slut än" Sa jag. Det tindrade i hans ögon och det såg ut som han skulle kunna ta mig i sin famn när som hellst och kasta mig upp i luften. Jag log bara stort.

"-Du är för underbar!!" Han böjde sig ner och kysste mig. De bakom oss i kön harklade sig och vi skyndade oss att gå frammåt.

*

Först på flyget kom alla frågorna. Han höll min hand och såg på mig.

"-Hur har du råd? Hur länge blir vi borta? Jobbet då, vet dom om?"

"-Eric, oroade dig inte så mycket, jag har ordnat med jobbet, två veckor mer eller ..." Han avbröt mig genom att kyssa mig. Mitt humör var på topp, bättre kunde det inte bli.

---

Nu kommer ÄNTLIGEN ett kapitel efter helgen!:D Tänkte att det skulle bli längre, men vi var så himla trötta;) Ett till kommer imorrn! LoveYa/Wanja&Nina♥