---

Plötsligt kom jag på - Jag skulle börja jobba idag. På Ica, ett sjukt tråkigt jobb, men jag behövde pengarna. Hade verkligen glömt bort det! Jag kastade en snabb blick mot klockan: 08.08. Jag hade exakt 42 minuter tills jag skulle vara klar, i röd, ful Ica-skjorta och allt.

"-Juste!" Fick jag ur mig och rullade snabbt ner från Eric, kanske lite för snabbt, för innan jag hann tänka ramlade jag ner på golvet.

"-Hur gick det?" Eric kunde inte dölja ett skratt när han kikade ner från sängkanten.

"-Bra, tror jag" Jag gned handen mot bakhuvudet men kunde inte hindra att ett skratt slank ur min mun. Jag var snabbt på fötter igen.

"-Varför fick du så bråttom då, ska du någonstanns?" Just det. Jag hade helt glömt bort att säga att jag började idag.

"-Jo ... Jag måste till jobbet. Ica. Klockan nio" Jag rotade i klädhögen brevid sängen.

"-Va? Idag? Nu?" Eric satte sig på sängkanten och drog en hand genom håret.

"-Mm, förlåt" Mumlade jag och drog av mig t-shirten jag sovit i. Eric ställde sig upp och gick mot sin garderob.

"-Jag följer dig" Jag hann inte protestera innan han lite halvstressat också börjat göra iordning sig.

"-Alltså, du behöver inte om ..." Han satte ett mjukt finger framför mina läppar.

"-Klart jag gör! Allt för dig" Han log och gick för att klä på sig.

Jag tog på mig ett par jeans och en tråkig t-shirt, borstade igenom mitt hår och sminkade mig lätt. Mer hann jag inte, utan gick till köket där Eric hade gjort iordning frukost till mig. Vi slänge i oss varsinn macka, och lite frukt.

"-Ska det bli kul att börja jobba?" Frågade Eric mig och kollade upp från sitt mackätande.

"-Nja ... kul och kul ... jag tror du har lite roligare och mer omväxlande jobb än jag" Jag log lite halvt mot honom.

*

Snart var vi på väg. Eftersom affären var så pass nära gick vi till fots. Asfalten var blöt och det smattrade höstigt när våra skosulor nuddade den. Ica, vilket drömjobb ... Jag hade många drömmar, och jag hoppades verkligen inte att jag skulle behöva jobba länge där. Blev mest något jag tog, för att jag behövde pengar ...

I korsningen till Ica, möttes vi plötsligt av en man i trettioårsåldern.

"-Men är detta inte självaste Eric Saade? Har du tid för en liten intervju?" Han lät trevlig, och inte så på som han i spårvagnen.

"-Nej, tyvärr, jag ska följa min flickvän till jobbet" Han sa DET! Eric sa att jag var hans FLICKVÄN. Jag ignorerade tankarna om kvällstidningarnas stora rubriker, och blev varm innombords.

Vid Ica sa Eric hejdå.

"-Vad ska du göra nu?" Frågade jag innan han släppte greppet om min hand.

"-Jag tar mig direkt till studion som ligger här i samma kvarter, när slutar du?"

"-Sju" Mumlade jag och såg ner i marken.

"-Perfekt! Hämtar upp dig här sju, så sticker vi och äter någonstanns!" Log han mjukt och såg mig i ögonen.

"-Tack, jag älskar dig" Jag kysste honom snabbt innan jag vände mig för att gå mot de röd-inramade dörrarna.

"-Jag älskar dig ockå Milena"

*

Jag måste bara säga att jobbet var trist, enformigt och ja ... helt enkelt ... det sämsta jobb man kan ha om man får säga så. De som jobbade i den lilla Ica-butiken var alla 50-plussare och hade antaglien jobbat där i säkert hälften av deras liv. När de gick ut för rökpaus köpte jag mig en risifrutti som jag satt och åt vid bakingången. Det var helt enkelt inget för mig - men ett par veckor fick jag hålla ut i varje fall. Jag hade skrivit upp mig för de närmaste tre.

Klockan segade sig fram. Jag fyllde på varor, främst juicepaket, mjölkpaket, yoghurtpaket, kesopaket, filpaket, smörpaket, jästpaket och alla andra himla paket som skulle finnas i affären. När man bara gick och handlade insåg man inte vilket trist jobb några stackare fick ha och timmar långa sortera in saker.

Jag krossade parkeringen och såg Eric kliva ur opeln. Jag ville bara kasta mig i hans famn, även om jag sett honom, för bara några timmar sedan.

"-Hej älskling, hur ..." Han hann inte säga något mer för jag placerade händerna runt hans hals och kysste honom.

"-Det var INTE bra, om det var det du undrade" Sa jag glatt när jag avslutat kyssen. Jag drog en hand genom min långa lugg och studsade bort mot passagerarsätet.

"-Du verkar väldigt glad i alla fall" Eric skrattade och klev in i bilen.

"-Ja superglad, för att jobbet är slut alltså ... och för att få se dig" Jag kände mig verkligen otroligt glad, och busig, så jag fnissade inom mig. Jag älskade den känslan.

"-Haha, jag är glad att se dig också" Eric höll min hand och startade bilen med den andra.

"-Hur hade du det då?" Frågade jag.

"-Bara bra faktiskt, du kanske vill med till studion någon dag?"

"-Ja, gärna!" För det ville jag verkligen.

*

Vi åt på en lite, avlägsen chinesisk restaurang en bit bort från centrum. Det var skönt när inte alla kände igen Eric och ville ha en autograf, det första de gjorde när de såg honom. Han fick bara ge en enda, om jag minns rätt.

När vi satt och åt durrade plötsligt min telefon till. Först trodde jag att det var Eric som lurades, men sen såg jag vem det var ifrån. Mamma. Hej gumman, vi kommer hem om ca. en timme. Är du hemma då? Snabbt skrev jag tillbaka: Nix.

"-Vem hade skrivit?" Frågade Eric och försökte böja sig över bordet för att se.

"-Mamma, dom är hemma om en timme" Jag fortsatte att äta av den goda maten.

"-Ojdå, vi kanske borde skynda oss?" Eric såg frågande på mig men jag fortsatte äta i samma lungna takt.

"-Varför då?" Jag log lekfullt mot Eric.

Så vi fortsatte äta. Och efter maten tog vi en promenad, hand i hand, ner till en hamn där vi satte oss på bryggan.

"-Gud vad fint det är här" Viskade jag mot Eric's axel. Man såg alla ljus från skärgården i skymmningen, och långt borta solen gå ner.

"-Mm, framförallt du" Han höll om mig och jag kände en innerlig glädje. Plötsligt hörde jag något bakom oss.

"-Hhrm" En gubbe med sjömansjacka stod bakom oss och såg på oss.

"-Det är förbjudet att gå på denna brygga efter åtta" Han pekade på en liten, liten skylt.

"-Ojdå, förlåt" Fick jag ur mig och vi ställde oss upp. Inte förrän vi hade gått en bit utom synhåll för gubben fick jag en skrattattack. Då kunde förståds Eric inte heller låta bli att skratta lite.

"-Vad var det nu som var så kul" Eric la en arm över min axel när jag lungnat ner mig lite.

"-Haha, vet faktiskt inte" Vi promenerade tillbaka till bilen, och bestämmde oss för att ta en sväng förbi mamma och pappa på vägen till lägenheten.

*

Konstigt nog ringde jag på dörren istället för att bara öppna. Mamma öppnade.

"-Hej älsklingen min" Mamma omfamnade mig, och sedan Eric. Pappa kom strax efter.

"-Hur har ni haft det?" Det var Eric som frågade.

"-Underbart! Och ni?" Jag sneglade mot Eric och svarade:

"-Minst lika underbart"

"-Nämen vad bra! Hur blir det nu då, sover du här inatt Milena, eller?"

"-Nej ... ehm,  jag funderar på att ..." Mamma kollade frågande på mig och jag fortsatte:

"-Flytta till Eric." Jag andades ut när jag fick se mammas och pappas leenden.

"-Oj, vad du har blivit stor nu, min flicka, men det är klart du ska!" Pappa la en hand på min axel.

"-Ska ni ta med något nu?"

"-Ja, lite saker, så tar vi resten i veckan eller så"

"-Är ni helt säkra då?" Mamma ville bara mitt bästa.

Jag kollade och Eric kollade på mig. Vi behövde inte säga något mer än:
"-Helt säkra"