Idag publicerar jag min nya novell "Soundtrack of a dream" på min nya, egna novellblogg: 

 

 

Botten och grund för novellen är One Direction, så särskilt ni som gillar de lika mycket som jag gör hoppas jag kikar in och förhoppningsvis stannar kvar lika troget som ni har gjort här på saadestoories! Såklart hoppas jag även att ni andra hittar till milkshakestories, och kanske med tiden blir mer fästa vid de fem pojkarna än vad ni någonsin har trott att ni kan bli.

Jag ser så mycket fram emot det här, hoppas att ni gör det också! Ni är guld värda!

Kram♥

Wanja

Hej på er allihop! Känns länge sen nu va?;) Snart två år sen vi började skriva "So put your hearts in the air", och nästan ett och ett halvt år sen vi slutade på "Timeless"! 

 

Nu är det iallafall så att jag och Nina ska börja skriva igen, fast den här gången på var sitt håll. Så nu uppmanar jag er: 

 

Kika in här på bloggen den 22 augusti (om en månad alltså och exakt två år sen vi började novellblogga på saadestoories), för då kommer ni att få ta del av början till en liten överraskning! Jag hoppas och tror att ni kommer att gilla det, även om det inte kommer att se ut på riktigt samma sätt som våra tidigare projekt! 

 

Stora kramar, och hoppas att vi hörs mycket framöver! (Vi har saknat er haha)

 

"-Maten är färdig!" Ropade jag ut i trädgården, och hörde strax därpå steg en bit bort innan jag såg dem komma mot huset. Eric höll den lilla flickan i handen - och de skrattade. Jag kände värmen sprida sig i kroppen när jag såg på hennes axellånga, bruna hår, som vajade i vinden, och hörde hennes skratt som den lilla munnen framkallade när Eric lyfte upp henne och snurrade runt henne i luften. Jag kunde inget annat än att bara titta på dem.

De två personerna jag älskade mest i hela världen.

Jag hörde hur brädorna på verandan knarrade till, och förstod att de skulle vara inomhus om bara ett par sekunder. Så jag skyndade mig fram till spisen och tog maten från plattan, samtidigt som jag hörde hur ytterdörren öppnades. Jag kollade åt vänster precis i rätt sekund för att få se ett glatt leende.

"-Mamma, mamma!" Hon kom fram till mig, jag hukade mig ner och hon slängde sig i mina armar. "-Pappa och jag har plockat blommor till dig."


Jag tog emot henne och kollade henne i ögonen samtidigt som jag pussade henne på pannan.

"-Har ni? Vad snällt!"


Hon nickade, och tog tag i Erics hand. När han log sitt varma leende mot mig kunde jag inte hindra mitt hjärta från att slå ett dubbelslag. Han tog fram den andra handen som han hade haft bakom ryggen tills nu, och gav mig en liten bukett med förgätmigej och smörblommor. Jag ställde mig upp och kollade in i hans ögon samtidigt som jag tog emot den.

"-Tack. De är verkligen jättefina."


Eric kysste mig.

"-Som du."


Jag kände hur värmen spred sig i bröstet, och avbröts först när jag kände hur någon ryckte i min hand.

"-Mamma? Jag är hungrig."


Jag släppte motvilligt ifrån mig Eric, och log sedan mot henne.

"-Absolut älskling, vi ska äta nu."


*


Jag staplade tallrikarna på varandra och bar bort dem till diskmaskinen, där jag snyggt och prydligt ställde in dem. Sen tog jag stekpannan och höll den under det rinnande vattnet. Plötsligt kände jag ett par starka armar omkring mig.

"-Behöver du hjälp?"


Jag skrattade lätt, och lutade mig lätt bakåt, så att jag vilade mot hans rygg. Han placerade sina händer på mina, och började diska pannan. Det gick inte särskilt bra, och det slutade med att jag och Eric hade ett litet vattenkrig inne i köket. Till slut låg vi båda på golvet och skrattade. Eric lyfte sin hand och lät den försiktigt glida över min kind, samtidigt som han kollade på mig med glittrande ögon. Jag kom plötsligt på något.

"-Var är...?"


Jag hann inte säga färdigt meningen innan Eric avbröt mig, utan att släppa mig med blicken.

"-Hon är på sitt rum."


Jag nickade, och flyttade mig några centimeter närmare honom. Jag vände på mig så att han kunde krama om mig bakifrån. Så låg vi en stund, tills jag plötsligt hörde hans röst alldeles intill mitt öra.

"-Vet du en sak?"


"-Nej."


"-Det är den femtonde september idag."


Det tog ett tag för mig att koppla det, men när jag väl gjorde det... då kunde jag inte hejda mitt leende.

"-Tänk... fem hela år."


Jag kände Erics varma skratt mot min nacke.

"-Och ändå är det bara en bråkdel av det som kommer."


Jag vände mig om och rullade över honom. Jag kollade honom snabbt i ögonen, innan jag pressade mina läppar mot hans. Han la sina armar om mig, och besvarade mjukt min kyss. När jag lämnade hans läppar för en sekund för att andas, viskade han mot min hals:

"-Jag älskar dig."


Jag skrattade.

"-Och jag dig."


Jag rullade ner från honom och la mig på golvet. Eric satte sig snabbt upp, förvånad över att jag bara försvann sådär plötsligt. När han märkte var jag befann mig, kollade han oroligt på mig.

"-Är det något?"


Jag log stort, och drunknade i hans ögon.

"-Nej." Jag gjorde en paus. Och la sedan till: "-Eller jo. Allt är perfekt."

---

Sådär, hoppas ni gillar den här lilla epilogen, det blev vår överraskning till er ;) Vi älskar er, Puss!/Wanja & Nina ♥