Timeless♥ - Kapitel 54

"-Wow, vad fint det är ..." Längs vägen fram mot slottet var träden perfekt placerade och svarta lyktor som kunde lysa på kvällen. Den vita byggnaden lyste i solskenet, där vi skyndade oss mot den.

"-Ja, verkligen ..." Milena log mot mig och vi kysstes snabbt innan vi fortsatte mot ingången. Allt var precis som vi tänkt oss, om inte underbare än så. Inne i huset fanns stora salar, hotellrum och vackra balkonger. Runt omkring växte stora ekar och i rabatterna blommade blommor i tusentals färger. Det var ingen tvekan när vi gick mot receptionen.

"-Jo, vi vill boka för ett ..." Jag såg på Milena som log så stort som jag aldrig sett henne le förrut, och hon tog min hand. "-Ett bröllop".

---

*

Jag kände mig nästan lite nervös, när vi gick uppför uppfarten till mina föräldrars - mitt gamla - hus. Jag fick anstränga mig för att inte knyckla ihop kuvertet jag höll i handen. Jag gick upp för dörrtrappan och övervägde en stund om jag skulle knacka på och överlämna det - eller helt enkelt låta brevet landa på dörrmattan så de fick upptäcka det själva. Jag såg bort mot Eric som väntade på trotoarkanten med solen som lyste upp hans ansikte. Jag log mot honom och slog några lätta knackningar på trädörren. Jag väntade en stund, men när ingen öppnade petade jag in det vita kuveret med texten "Mamma & pappa" i guldig skrift i brevinkastet och lämnade huset igen.

"-Ingen hemma?" Han kisade mot mig i solskenet.

"-Nepp" Jag tog hans fria hand och vi började gå mot en postlåda som fanns några kvarter bort. I den andra handen höll Eric en tygkasse, som var fylld till bredden med vita, avlånga kuvert. Inbjudningar. Augustisolen sken varmt när vi promenerade längs de lugna gatorna och fåglarna kvittrade i trädtopparna som i en färggrann bilderbok. Allt kändes så bra, trots nervositeten som gömde sig i mig. Jag hade ingen aning om hur folk skulle reagera när de hittade ett kuvert i brevlådan. Hur skulle mamma och pappa ta det? Hur skulle mina vänner ta det? Hur skulle Tomas ta det att hans två mest framgångsrika artister gifte sig plötsligt, bara sådär? Jag hade ingen aning, men så länge jag och Eric var glada var det nog inga bekymmer. Vi hade varandra nu, hur folk än skulle reagera.

*

Anitas perspektiv (Milenas mamma), senare samma kväll:

"-Tar du resten av kassarna Christian?" Jag blinkade mot solen och ställde ner de tunga Ica-kassarna på trappan. Jag grävde efter husnyckeln i fickan, hittade den till slut och vred om i låset. Jag lät dörren gå upp och bar in kassarna i hallen där jag sparkade av mig de lätta sandalerna på dörrmattan. Plötsligt klev jag på något. Ett kuvert. Vi brukade inte få post så här dags, när dessutom var lördag. Jag höll upp kuveret mot solstrålarna som sken in genom den öppna dörren. Mamma & pappa, stod det skrivet i skrivstil. Det var inte svårt att gissa vem det var i från.

"-Vad är det där?" Christian kom in genom dörren och ställde ner resten av kassarna från storhandlingen.

"-Vi får väl se" Log jag innan jag gick i köket för att börja packa upp. Kuveret lade jag på köksbordet för att sedan öppna det. Kanske det var bilder från födelsedagsfesten? Jag hade ingen aning.

När vi plockat ur kassarna slog jag mig ner vid köksbordet.

"-Är det okej om jag öppnar brevet?" Jag såg på Christian som nickade glatt. Jag sträckte mig efter brevkniven som låg på bordsduken och började sprätta upp kuveret.

"-Undra vad det är" Log jag undrande och Christian satte sig på stolen bredvid mig. Jag behövde inte undra så länge till. Ett tunt papper gömde sig i kuveret, och innan jag hunnit läsa allt förstod jag vad det var. Jag mötte Christians blick och strax efteråt kramade vi om varandra.

"-Vår lilla flicka har blivit stor" Christian log ett snett leende och omedvetet rann några glädjetårar ner för min kind, så lätt rörd som jag var. Min flicka skulle gifta sig, och jag var för en gångs skull som tveksam mamma helt säker på att det var rätt person hon valt.

Majas perspektiv, Gotland, två dagar senare:

"-Maja, du har fått post!" Jag hörde mamma komma in genom altandörren. Trött reste jag mig från köksbordet och mötte henne i vardagsrummet.

"-Från vem?" Jag log undrande på henne.

"-Ingen aning ... Men ett fint brev var det i alla fall"

Jag följde den prydliga guldskriften på kuverets framsida. Maja Kristiansson. Vem skickade brev till mig? Försiktigt öppnade jag det vita kuveret med tumnageln och tog ut det tunna, silverfärgade pappret. När jag läste vad som stod log jag innombords.

'Ni är välkommna till vigseln av Milena Maria Seger och Eric Khaled Saade, den femtonde september på Häringe Slott.'

"-Madde!" Med glada, lätta steg gick jag ut på altanen där Sanna satt i en solstol i skuggan och såg ut över havet. "-Du måste få se det här"

Fridas perspektiv:

Vi var på väg hem från en snabb tur på stan. Adam och jag. Han hjälpte mig med allt möjligt, och var mitt stöd natt som dag. Jag visste att jag behövde det efter allt med Joel, och trots att jag sörjde Emelie, så kunde jag inte hjälpa att jag tyckte om Adam mycket. Den senaste tiden hade vi kommit så nära. Jag såg precis brevbäraren åka iväg när vi kom in på uppfarten till lägenhetshuset.

"-Jag ska bara kolla om jag fått någon post" Jag lyfte locket till brevlådan och mycket riktigt - där fanns ett par räkningar, reklamblad och ett vitt kuvert. Adam stannade upp och kisade mot mig i solljuset. Jag plockade upp posten och vi gick mot dörren till huset där jag slog in portkoden.

Väl inne i den lilla lägenheten sparkade jag av mig skorna och gick in i köket där jag lät posten falla på köksbordet. Jag slängde reklambladen, lade räkningarna på köksbänken och tog det lilla kuveret i händerna. Brevid det blommiga Sverige-frimärket stod det med en välbekannt handstil. Frida Jonsson. Jag kunde inte hålla mig, utan öppnade kuveret direkt, men en liten svag aning om vad som fanns i. På något sätt kunde jag nästan förvänta mig vad som skulle stå på pappret jag tog ur kuveret. Och mycket riktigt, så var det en bröllopsinbjudan. Jag läste igenom den fina texten och kände hur jag blev aldelles lycklig innombords. Den där lyckan jag saknat lite grann sedan allt med Joel hände. Jag följde textraderna med blicken en tredje gång och lade märke till några tillskrivna ord längst ner. Ps. Adam är också välkommen. Mitt leende blev bredare och jag vände mig om mot Adam som just kom in genom dörröppningen.

"-Vad är det? Du ser så glad ut" Han log finurligt mot mig och jag viftade med inbjudan framför mitt ansikte.

"-Vi är bjudna på bröllop"

Tomas perspektiv

Jag låste upp dörren till studion och gick in. Ingen var här än. På dörrmattan låg som vanligt en hög post, för det mesta fanbrev, flest till Eric och Milena. Jag plockade upp breven och gick snabbt igenom dom. Lade fanbreven i en hög, räkningarna i en. Jag stannade plötsligt upp vid ett litet vitt kuvert. Ett brev i den stilen som inte brukade komma hit till studion. Prydliga guldbokstäver prydde det vita kuveret. Jag lade ner resten av breven på skohyllan, satte mig ner och öppnade det kuveret. Ett smått chockerat leende spred sig på mina läppar när jag läste på det tunna silverfärgade pappret.

... vigseln av Milena Maria Seger och Eric Khaled Saade, den femtonde september på Häringe Slott.

Jag hade nästan kunnat vänta mig det.

Jennifers perspektiv:

"-Jen, du har post!" Alex kom in genom lägenhetsdörren och tog upp ett kuvert från dörrmattan. Innan jag reagerade gick jag fram och kysste honom snabbt på läpparna.

"-Har jag? Jag brukar väl aldrig få post?" Jag tog kuveret ur händerna på honom, samtidigt som han tog upp ett likadant kuvert ur fickan. Jag skrattade.

"-Vad kan det vara...?" Vi började öppna kuverten samtidigt som jag nyfiket funderade vad som kunde vara i. Antagligen något i jobbsamanhanget, eftersom vi båda fått likadana brev. Kanske en inbjudan till något. Ett dansevent, eller photoshoot? Oftast brukade de breven komma till dansagenturen, men de kanske började skicka hem breven nu? Jag såg på Alex, och vi tog samtidigt upp det tunna pappret ur kuveret. Jag började läsa högt, innan jag sett vad som stod.

"-Ni är välkommna till vigseln av Milena Maria Seger och Eric ..." Jag hann inte läsa klart innan ett brett leende spred sig på mina läppar och jag mötte Alex smått förvånade, glada blick. "-Shiiiittt" Utropade jag och kramade om honom innan jag drog upp telefonen ur fickan för att slå in Milenas nummer.

Marlenes perspektiv (Erics mamma):

Jag öppnade den svarta brevlådan utanför huset och ett vinden tog med sig ett litet vitt kuvert. Med snabba steg sprang jag efter brevet som landat på en sten en bit bort. När jag hunnit i fatt det höll jag upp det mot solen, och de guldiga bokstäverna lyste upp. Marlene Jacobsson. Jag kände igen handstilen men kunde inte placera den. Jag tog med resten av posten och gick in i huset där jag lät alla brev utom ett falla på dörrmattan. Det lilla kuveret behöll jag i händerna när jag gick för att hämta en kökskniv att öppna det med, för att inte göra sönder pappret.

Himlen lyste blå utanför fönstret när jag tog upp ett tunt papper ur kuveret. Jag hade verkligen ingen aning om vad det kunde vara ... Jag lade pappret på bordet, tog på mig glasögonen och följde de små, prydliga bokstäverna med blicken. En glädje spreds innom mig när jag såg vad som stod. En obeskrivlig glädje.

Milenas perspektiv:

Efter mitt säkert tjugonde telefonsamtal jag fått under dagen prickade jag av ännu ett namn på listan. Det skulle bli ett fint bröllop, och varje dag var en dag mindre tills det var dags. Jag var nästan lite nervös. Jag hängde upp listan på anslagstavlan i köket igen samtidigt som min telefon durrade till i fickan. Igen. "Jennifer" stod det på displayen när jag tryckte på svara. Först när hon ringde slog det mig hur länge sedan jag pratat med henne.

"-Hej" Svarade jag glatt och det följde ett par sekunder av tystnad innan jag hörde hennes hysteriskt glada röst.

"-MILENA!!!" Jag fick hålla mobilen en bit från örat för att inte få hörselskada. "-När får jag följa med dig och köpa klänning?"

---

Blev ett lite annorlunda kapitel idag! Massor av olika perspektiv ;) Hoppas det inte blev allt för knäppt, haha. Tack för era underbara kommentarer! Man blir sååhäääär glad och peppad! Puss på er, och glad alla hjärtans dag i efterskott föressten! /Nina ♥

Vad kul det var att kunna läsa allas olika perspektiv! Jätte bra kapitel!!!! Längtar till bröllopet! ;)

Åh va spännande! Det var bara roligt med olika perspektiv. :D Ni är grymma! Glad alla hjärtans dag i efterskott på er med. <3 :*

det är super bra!!!<3 längtar tills det är bröllop!!<3

Jag log stort igenom hela kapitlet! man kunde verkligen känna glädjen. super bra kapitel, ett av dom bästa!

grattis på alla hjärtans dag i efterskott till er också! :D

Jäääääääääääääääääääääääääääääääääätteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeebraaaaaaaaaaaaa!!!

Längtar tills nästa! <33 Happy Valentine's Day!

ÅHÅHÅHÅ JAG HOPPADE TYP UPP TILL TAKET AV SPÄNNING NÄR JAG SÅG ATT MAN FICK SE HUR DOM ANDRA REAGERADE! :D:D:D:D:D:D:D HIiIHIHIHhihIIHIHIHIhIHI Åh :D

Å vad kul, vilket underbart härligt kapitel, jag log hela tiden medan jag läste det! :D

Ni e bäst!

<3 <3 <3

Och nu ska jag läsa nästa, hihi! :D