Han kollade lite kaxigt på mig, och jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle daska till honom med min fria hand, eller om jag helt enkelt skulle krypa in i hans famn. Men Eric var snabbare än mig. Innan jag hann bestämma mig för något alternativ tog han tag med båda händer om mitt ansikte och kollade mig djupt i ögonen.

"-Milena, du är den enda som någonsin har stulit mitt hjärta. Glöm aldrig det."


Sedan var hans läppar mot mina det enda jag uppfattade. Jag kände en plötslig hetta genomsyra min kropp, och utan att jag behövde styra mina händer tog de tag i hans T-shirt för att komma så nära det bara gick. Han gjorde inte precis motstånd. Snarare tvärtom - hans hand på min ryggrad pressade mig allt närmare närmare honom, och den andra lekte med mitt hår. Jag rullade över honom på rygg, så att jag kunde lägga mig ovanpå honom. Det var först när jag drog med handen längs hans vältrimmade mage som jag märkte att hans t-shirt var av.

Jag skrattade, och pressade återigen mina läppar mot hans.

---

Jag var lite smått nervös när jag kollade fram bakom skynket. Jag hade verkligen ingen aning om vad de visste. Vi hade ju valt att inte komma ut med det - än. Och turligt nog verkade det inte vara någon som hade några misstankar... iallafall om man skulle tro twitter. Men ändå. Det här var nog den första gången jag kände mig riktigt rädd för Erics fans - och jag var inte precis den typen som lät mig påverkas för mycket av deras kommentarer och åsikter.

Det var den första september 2012. Eric skulle ha en signering i gallerian, och det var helt fullt med folk. Jag hade inte haft något särskilt för mig idag, så jag följde med för att se hur det var - jag hade konstigt nog aldrig själv varit på en signering med Eric under min tid som fan. Men av säkerhetsskäl hade Tomas bett mig att stanna i bakgrunden. Han visste inte heller hur mycket fansen visste om vårt stundande bröllop - och om de gjorde det kunde det antagligen komma att gå ganska vilt till.

Istället skulle jag sitta i ett litet rum precis bakom signeringsbordet, vårifrån jag lätt kunde se vad som hände utanför. Det hade redan börjat strömma in folk för en halvtimma sedan - även om det var mer än en timme tills själva signeringen skulle börja.

För att fördriva tiden tog jag upp min iphone och spelade lite TempleRun. Inte för att jag var bra, men det var tidsdödande. Jag lyckades faktiskt slå mitt rekord innan jag tröttnade, och gick in på twitter istället. Jag svarade på lite mentions, följde lite random fans och kollade vad som trendade. En var #20MILLIONBELIEBERS. Jag log för mig själv, och tänkte på när jag och Eric hade träffat Justin. När jag såg på det så här i efterhand så kändes det egentligen ganska awkward...

Till min lättnad trendade inget om mig och Eric, varken i Sverige eller Worldwide. Jag orkade inte kollade några andra länder, men jag antog att de inte visste mer där. Det skulle vara sjukt konstigt isåfall.

Plötsligt blev det svart.


Jag tog bort händerna från mina ögon och lutade mig bakåt för att se vem det var - även om jag så klart redan visste det.

Eric kollade med ett ursäktande leende ner på mig.

"-Jag måste gå ut nu, jobbet väntar."


Jag vände på mig, så att jag kunde se honom bättre. Jag log stort.

"-Lycka till."


Han lutade sig ner och gav mig en sista kyss, innan han försvann iväg. Jag kollade leende efter honom. Jag visste hur mycket det här betydde för honom - att få göra det han älskade, att få träffa alla fans, och ja... allt det där. Och jag kunde inte låta bli att känna mig lycklig själv när han var så lycklig.

Plötsligt hörde jag skriken, och jag visste att Eric hade kommit ut. Tomas gav mig en kort blick innan även han försvann ut genom skynket - antagligen för att se till att allt gick någorlunda lugnt till. Jag log.


*


Efter signeringen, som tog ungefär fyra timmar - det var just det, en signering, och inget mer, inget framförande eller nåt - var det dags att dra vidare till nästa punkt på dagsordningen. Eric skulle bli intervjuad av radiokanalen "the Voice", och jag skulle följa med även dit.

Eric hade varit där flera gånger tidigare, och kramade glatt om Josefin, Jakob och Martin och alla andra som jobbade där när vi kom. Jag hälsade lite blygt, och gick sen och satte mig i en soffa precis utanför, medan de andra gick in i studion för att göra intervjun. Jag fick anvisningar om att jag kunde se hela intervjun på en bildskärm som satt precis utanför, så jag satte mig tillrätta och väntade. Jag var så uppslukad av den svarta skärmen, att jag ryckte till när Erics ansikte plötsligt dök upp. Tomas - som tydligen precis hade satt sig bredvid mig - kollade upp på mig och skrattade.

"-Du kanske borde sätta på den också."


Jag fattade först inte vad han menade, men när han pekade på bildskärmen gick det upp för mig att jag hade suttit och stirrat på en avstängd tv... vilket dumhuvud jag var asså. Josefins - intervjuarens - röst avbröt plötsligt mina tankar.

"-Eric, jag kom plötsligt att tänka på en sak... Varför har du egentligen tre ringar på samma finger?"


Jag stelnade till. Vad skulle han svara? Men bara en pytteliten gnutta nervositet syntes i Erics ansikte när han med lugn och stadig röst svarade:

"-Äh, det är bara smycken."


"-Tre på samma finger?"


Eric skrattade.

"-Yes."


Josefin höjde på ögonbrynen, men log sen. Precis när jag trodde att hon skulle byta samtalsämne flikade hon in:

"-Ja, man skulle ju nästan kunna tro att du hade förlovat dig. Tre gånger eller nåt."


Jakob skrattade högt åt Josefins "skämt", och jag såg hur Eric även han tvingade fram ett litet skratt, som inte var helt äkta. Martin började också gapflabba.

"-Hahahahaha, du är rolig du."




Aja. Snart skulle ju ändå alla veta det.

---

Sorry för kort kapitel, men har inte så mycket tid! LoveYa!/Wanja♥