So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 10
Klockan smög långsamt framot. Vid fyra sprang jag upp till mitt rum och fixade iordning mig. Jag valde en ljusklänning, men ett hjärt-halsband och en jeansjacka. Håret lät jag falla ner längs ryggen.
Jag struntade i att lämna en lapp, eftersom Mamma och Pappa ändå skulle komma hem så pass sent ...
När det ringde på dörren kände jag ingen osäkerhet alls som föregående dag. Jag studsade mot dörren och tryckte ner handtaget ...
"-Hej" Sa jag glatt och kramade honom.
"-Vad fin du är ..." Log Eric varmt och granskade mig.
Vi gick tillsammans mot bilen som stod vid trottoarkanten. När vi hade satt oss, kunde jag inte låta bli att fråga:
"-Vart ska vi?"
"-Det får bli en överaskning!" Svarade han, och jag bet mig i läppen. Jag var så nyfiken, men sa inget mer.
Efter en ca. halvtimmes lång fart stannade Eric vid en brygga där vi klev ur.
"-Så ... Jag tänkte vi kunde ta båten ut till en fin ö." Sa han och pekade mot en överklassig liten motorbåt som vad fastbunden vid bryggan.
"-Är det din båt?" Frågade jag förvånat, och såg på de stora svarta bokstäverna på båtens högra sida: SAADE.
"-Hahah, ja, jag fick den på min förra födelsedag av min mananger..."
Vi tog båten ut till en fin liten ö i skärgården. Det var helt underbart. Det var inte mycket folk på ön, det fanns endast en restaurang och en liten strand, där några par satt och åt middag.
Vi fick ett litet bord på en terass med fantastisk utsikt. När vi hade sett menyerna kom kyparen för att ta våra beställningar. Eric nickade mot mig.
"-Ehm, jag tar... En saffranrisotto och ett glas... vatten" Jag sneglade mot Eric.
"-Detsamma för mig, plus en flaska champange med två glas." Han log snett mot mig, och jag log tillbaka.
Maten smakade gott, och vi pratade om allt möjligt. Snart kom han till frågan:
"-Har du någon pojkvän?"
"-Nej. Och du, är till tillsammans med någon...?" Fick jag ur mig.
"-Nej! Eller jag vet inte..." Sa han och log kaxigt mot mig.
Jag kände hur jag rodnade, men jag försökte dölja det. Inom mig sprudlade glädje. Menade han mig? MENADE HAN MIG? När jag tänkte efter sjönk humöret lite igen. Tänk om det var någon annan... Det skulle egenligen vara med än självklart. Vem älskar inte honom? Jag hade massor av tankar i huvudet men försökte ändå le någorlunda normalt.
Vi skrattade och pratade tills vi ätit upp och jag fick reda på rätt mycket om honom. När vi hade ätit färdigt, betalade Eric, och ville inte på några villkor att jag betalade min egna mat.
"-Vad sägs som en liten promenad?" Sa han och såg först på mig, och sedan på den lilla stranden där en lysande röd sol höll på att gå ner.
"-Mer än gärna!" Sa jag lite nonchalant.
Vi gick ner för en liten backe och framme vid stranden tog vi av oss våra skor och gick barfota i den fuktiga men varma sanden. Det var underbart. En varm sommardag på en ö i Skärgården... Med Eric. HAN var underbar.
Vi satte oss ner på en klippa och vinden blåste genom mitt hår. En varm sommarvind. Bara någon millimeter ifrån mig satt han, och var för vacker. Jag kunde inte låta bli att titta på honom, men när han vände sig mot mig kisade jag mot solen, och låtsades som ingenting. Ett leende lekte i hans mungipa när han såg mot solen.
"-Milena... Du är så himla fin..." Mumlade han och såg på mig. Han smekte min kind, och hela tiden stannade när våra blickar möttes. Jag var som förtrollad. Kunde inte dra min blick ur hans underbara mörka ögon.
"Du... tror du på kärlek på första ögonkastet?" Fortsatte han tyst, och jag blev stum. Med dig tror jag på allt!! Ville jag ropa, men det kom inga ord ur min mun. Jag nickade långsamt, och våra ansikten närmade sig varandra. Hans ansikte var nu bara någon millimeter från mitt, och hans läppar snuddade mina. Utan att tänka besvarade jag kyssen passionerat. Det var det underbaraste ögonblicket i mitt liv, jag ville inte att det skulle ta slut. Hans hand trevade längs min ryggrad, men plötsligt avbröts det magiska ögonblicket av en irriterande röst:
"-Är det där Eric Saade?"
Uhhh ♥ Gosh, vad jag är avundsjuk!! Ett till kapitel kommer snart, i promise! Glöm inte att följa oss på bloglovin ... dessutom finns vi på blogresponse nu också :D /Nina
Jag struntade i att lämna en lapp, eftersom Mamma och Pappa ändå skulle komma hem så pass sent ...
När det ringde på dörren kände jag ingen osäkerhet alls som föregående dag. Jag studsade mot dörren och tryckte ner handtaget ...
"-Hej" Sa jag glatt och kramade honom.
"-Vad fin du är ..." Log Eric varmt och granskade mig.
Vi gick tillsammans mot bilen som stod vid trottoarkanten. När vi hade satt oss, kunde jag inte låta bli att fråga:
"-Vart ska vi?"
"-Det får bli en överaskning!" Svarade han, och jag bet mig i läppen. Jag var så nyfiken, men sa inget mer.
Efter en ca. halvtimmes lång fart stannade Eric vid en brygga där vi klev ur.
"-Så ... Jag tänkte vi kunde ta båten ut till en fin ö." Sa han och pekade mot en överklassig liten motorbåt som vad fastbunden vid bryggan.
"-Är det din båt?" Frågade jag förvånat, och såg på de stora svarta bokstäverna på båtens högra sida: SAADE.
"-Hahah, ja, jag fick den på min förra födelsedag av min mananger..."
Vi tog båten ut till en fin liten ö i skärgården. Det var helt underbart. Det var inte mycket folk på ön, det fanns endast en restaurang och en liten strand, där några par satt och åt middag.
Vi fick ett litet bord på en terass med fantastisk utsikt. När vi hade sett menyerna kom kyparen för att ta våra beställningar. Eric nickade mot mig.
"-Ehm, jag tar... En saffranrisotto och ett glas... vatten" Jag sneglade mot Eric.
"-Detsamma för mig, plus en flaska champange med två glas." Han log snett mot mig, och jag log tillbaka.
Maten smakade gott, och vi pratade om allt möjligt. Snart kom han till frågan:
"-Har du någon pojkvän?"
"-Nej. Och du, är till tillsammans med någon...?" Fick jag ur mig.
"-Nej! Eller jag vet inte..." Sa han och log kaxigt mot mig.
Jag kände hur jag rodnade, men jag försökte dölja det. Inom mig sprudlade glädje. Menade han mig? MENADE HAN MIG? När jag tänkte efter sjönk humöret lite igen. Tänk om det var någon annan... Det skulle egenligen vara med än självklart. Vem älskar inte honom? Jag hade massor av tankar i huvudet men försökte ändå le någorlunda normalt.
Vi skrattade och pratade tills vi ätit upp och jag fick reda på rätt mycket om honom. När vi hade ätit färdigt, betalade Eric, och ville inte på några villkor att jag betalade min egna mat.
"-Vad sägs som en liten promenad?" Sa han och såg först på mig, och sedan på den lilla stranden där en lysande röd sol höll på att gå ner.
"-Mer än gärna!" Sa jag lite nonchalant.
Vi gick ner för en liten backe och framme vid stranden tog vi av oss våra skor och gick barfota i den fuktiga men varma sanden. Det var underbart. En varm sommardag på en ö i Skärgården... Med Eric. HAN var underbar.
Vi satte oss ner på en klippa och vinden blåste genom mitt hår. En varm sommarvind. Bara någon millimeter ifrån mig satt han, och var för vacker. Jag kunde inte låta bli att titta på honom, men när han vände sig mot mig kisade jag mot solen, och låtsades som ingenting. Ett leende lekte i hans mungipa när han såg mot solen.
"-Milena... Du är så himla fin..." Mumlade han och såg på mig. Han smekte min kind, och hela tiden stannade när våra blickar möttes. Jag var som förtrollad. Kunde inte dra min blick ur hans underbara mörka ögon.
"Du... tror du på kärlek på första ögonkastet?" Fortsatte han tyst, och jag blev stum. Med dig tror jag på allt!! Ville jag ropa, men det kom inga ord ur min mun. Jag nickade långsamt, och våra ansikten närmade sig varandra. Hans ansikte var nu bara någon millimeter från mitt, och hans läppar snuddade mina. Utan att tänka besvarade jag kyssen passionerat. Det var det underbaraste ögonblicket i mitt liv, jag ville inte att det skulle ta slut. Hans hand trevade längs min ryggrad, men plötsligt avbröts det magiska ögonblicket av en irriterande röst:
"-Är det där Eric Saade?"
Uhhh ♥ Gosh, vad jag är avundsjuk!! Ett till kapitel kommer snart, i promise! Glöm inte att följa oss på bloglovin ... dessutom finns vi på blogresponse nu också :D /Nina
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Hej!
Jätte rolig blogg att läsa, man fastnar lätt för det är så bra! :)<3
Postat av: Malin
WOW! Sjukt bra! Kan inte sluta läsa!! Har läst kapitel 1-10 i ett sträck nu :D
Kram!
Postat av: josefin
det är så himla bra har läst den typ 3 gånger för den är verkligen bra blir lika glad varje gång jag läser den!!<3<3 :D
Trackback
