So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 7
Han verkade sova som en stock, och vaknade inte förrän de första regndropparna träffade honom i ansiktet. Jag ruskade lite försiktigt på honom och började räfsa ihop filten och matsakerna.
"-Kom! Det börjar regna!"
"-Va?" Han blinkade lite yrvaket men kom snabbt på fötter. Jag tog korgen och filten medan han borstade av lite gräs från byxorna.
"-KOM!" Jag skrattade åt hans halvslutna ögon och sprang skrattande mot bilen...
Det tog ett tag innan Eric hittade bilnyckeln, så vi hann bli ordentligt blöta innan vi satt i bilen igen.
Vi gick tillsammans till vardagsrummet.
"-Vad vill du hitta på, ska vi kolla på en film?" Sa Eric, och pekade mot en enorm hylla med dvd-filmer.
"-Absolut ..." Jag gick mot dvd-hyllan och började bläddra mellan filmerna. När jag kollade mot Eric, stod han lutad mot dörrkarmen och tittade på mig.
"-Vad kollar du på?" Frågade jag.
"-Dig" Svarade han med ett snett leende.
Jag kände hur jag blev röd om kinderna. Hur kunde han vara så underbar, det var bara så ofattbart.
Tillslut bestämde vi oss för "Remember me". Jag hade sett den förrut, men hade tyckt den var väldigt bra. Vi satte oss i soffan, och Eric hämtade en skål popcorn.
Vi satt brevid varandra i den vita soffan och det kändes som en dröm. Jag. Satt. Här. Helt. Normalt. Brevid. Eric. Saade. Det kändes inte sant, men ändå så självklart. Det kändes som han flyttade lite närmare, för varje ögonblick i filmen, men det kanske bara var jag som inbillade mig.
I slutet av filmen, när Tyler (Robert Pattinson) dog, kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Det påminde mig så mycket om min tvillingbror, som dött i en motorcykelolycka för drygt ett år sedan. Jag hade försökt att glömma, men det var så svårt. Marcus. Han hade varit den person som hade betytt allra mest för mig på hela jorden.
Jag märkte inte när tårarna började forsa ner för mina kinder när Eric klickat av tv:n. Jag blundade, ville bra sjunka genom marken. Marcus.
"-Milena? Är du okej?" Jag kände Erics arm om mig och hans andedräkt nära mitt ansikte.
Jag grät mer. Tårarna forsade som floder. Utan att tänka kröp jag bara ihop i Eric's famn, och han smekte mig långsamt över håret.
"Jag är här, det är okej, gråt" Viskade han mot min panna.
Åhhh ♥ Underbaar.. Kommentera supergärna vad ni tycker! Kommer kanske ett till kapitel ikväll :) Kram/Nina
"-Kom! Det börjar regna!"
"-Va?" Han blinkade lite yrvaket men kom snabbt på fötter. Jag tog korgen och filten medan han borstade av lite gräs från byxorna.
"-KOM!" Jag skrattade åt hans halvslutna ögon och sprang skrattande mot bilen...
Det tog ett tag innan Eric hittade bilnyckeln, så vi hann bli ordentligt blöta innan vi satt i bilen igen.
"-Fryser du?" Frågade han och såg på mitt droppande hår. Jag nickade lite, och han tog sin jacka ur baksätet och la den över mina axlar. Den doftade Eric.
Det var rätt tyst i bilen, men Eric log hela tiden. Jag hade ingen lust alls att åka hem direkt, och som om han skulle kunnat läsa mina tankar frågade han:
"-Har du lust att följa med hem till mig en stund? Eller du kanske hellre vill hem ...?"
"-Nejnej, gärna" Slank det ur min mun, och jag önskade att jag hade sagt något bättre. Vi småpratade och skrattade, resten av bilresan.
Vi parkerade bilen i ett garage under ett fint lägenhetshus, och gick upp för trapporna till tredje våningen. Han öppnade dörren och gjorde en gest mot lägenheten.
"-Så, här bor jag" Sa han och log mot mig.
Jag såg mig omkring i lägenheten. Den var underbar, och ganska stor. Det fanns ett stort öppet vardagsrum med en panoramavägg med fin utsikt, ett sovrum, ett litet kök, ett badrum och ett rum med olika instrument, en mikrofon, och massor av andra musiksaker.
"-Skriver du dina låtar här?" Frågade jag nyfiket.
"-Mm, har precis börjat på en ny..." Han tog gitarren och började spela en underbar låt.
"-Gud vad fint" Fick jag ur mig.
"-Tack! Den är inte riktigt klar än, du är nog den första som hör den" Sa han leende och ställde bort gitarren igen.
Oh my god, jag var den första som hade hört hans senaste låt ... Varför var jag egentligen här? Jag är ju bara ett av alla hans tusentals fans, varför just jag? Vad var det för speciellt med mig?
"-Vad vill du hitta på, ska vi kolla på en film?" Sa Eric, och pekade mot en enorm hylla med dvd-filmer.
"-Absolut ..." Jag gick mot dvd-hyllan och började bläddra mellan filmerna. När jag kollade mot Eric, stod han lutad mot dörrkarmen och tittade på mig.
"-Vad kollar du på?" Frågade jag.
"-Dig" Svarade han med ett snett leende.
Jag kände hur jag blev röd om kinderna. Hur kunde han vara så underbar, det var bara så ofattbart.
Tillslut bestämde vi oss för "Remember me". Jag hade sett den förrut, men hade tyckt den var väldigt bra. Vi satte oss i soffan, och Eric hämtade en skål popcorn.
Vi satt brevid varandra i den vita soffan och det kändes som en dröm. Jag. Satt. Här. Helt. Normalt. Brevid. Eric. Saade. Det kändes inte sant, men ändå så självklart. Det kändes som han flyttade lite närmare, för varje ögonblick i filmen, men det kanske bara var jag som inbillade mig.
I slutet av filmen, när Tyler (Robert Pattinson) dog, kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Det påminde mig så mycket om min tvillingbror, som dött i en motorcykelolycka för drygt ett år sedan. Jag hade försökt att glömma, men det var så svårt. Marcus. Han hade varit den person som hade betytt allra mest för mig på hela jorden.
Jag märkte inte när tårarna började forsa ner för mina kinder när Eric klickat av tv:n. Jag blundade, ville bra sjunka genom marken. Marcus.
"-Milena? Är du okej?" Jag kände Erics arm om mig och hans andedräkt nära mitt ansikte.
Jag grät mer. Tårarna forsade som floder. Utan att tänka kröp jag bara ihop i Eric's famn, och han smekte mig långsamt över håret.
"Jag är här, det är okej, gråt" Viskade han mot min panna.
Åhhh ♥ Underbaar.. Kommentera supergärna vad ni tycker! Kommer kanske ett till kapitel ikväll :) Kram/Nina
Kommentarer
Postat av: Olivia älskar Eric Saade
GRYMT! jag vill bara läsa mer och mer!
// Olivia - allasaadefans
Trackback
