I slutet av filmen, när Tyler (Robert Pattinson) dog, kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Det påminde mig så mycket om min tvillingbror, som dött i en motorcykelolycka för drygt ett år sedan. Jag hade försökt att glömma, men det var så svårt. Marcus. Han hade varit den person som hade betytt allra mest för mig på hela jorden.

Jag märkte inte när tårarna började forsa ner för mina kinder när Eric klickat av tv:n. Jag blundade, ville bra sjunka genom marken. Marcus.

"-Milena? Är du okej?" Jag kände Erics arm om mig och hans andedräkt nära mitt ansikte.

Jag grät mer. Tårarna forsade som floder. Utan att tänka kröp jag bara ihop i Eric's famn, och han smekte mig långsamt över håret.

"Jag är här, det är okej, gråt" Viskade han mot min panna.

---

Jag satt länge i hans famn och bara grät ut. Det var så länge sedan jag gråtit så mycket. Eric höll alltid om mig, och lät mig bara gråta.

När jag lugnat ner mig, frågade han:
"-Vill du berätta?" Med mjuk röst och såg in i mina rödgråtna ögon.

Hulkande berättade jag om min bror, och hur mycket jag hade älskat honom. Han nickade förstående och kramade om mig.

"-Du kanske vill gå och tvätta dig?" Frågade han sedan och torkade bort några salta tårar från min kind.

Jag gick mot badrummet. Jag granskade mitt ansikte i spegeln. Jag såg verkligen hemsk ut ... Jag torkade bort mascaran från mina kinder och tvättade mitt ansikte med ljummet vatten. Det kändes skönt. Jag smörjde in mitt ansikte med en lotion som jag hittade i badrumsskåpet och plockade fram lite puder och mascara ur handväskan. Jag borstade även mitt hår och lät lockarna falla ner för ryggen.

Innan jag öppnade badrumsdörren igen tog jag några djupa andetag. Bete dig som vanligt, tilltalde jag mig själv och gick ut.

"-Hur mår du?" Frågade Eric och kom emot mig från köket. Han såg på mig med oroliga ögon.

"-Bättre. Förlåt för att ..."

Jag blev tyst, när han smekte mig över kinden och viskade:

"-Shh, det är okej ..."

Vi kollade varandra länge i ögonen, och det magiska ögonblicket avbröts plötsligt av att min mobil ringde. Jag svarade efter att refrängen på Popular hade spelats två och en halv gång.

"-Hallå?" Svarade jag en aning irriterat.

"-Hur långt tid får det ta att svara egentligen, vart är du?" Hörde jag Emelie, med sin vanliga röst.

Jag fick hjärnsläpp och sneglade på Eric som log snett, och döljde ett skratt. Vad skulle jag nu säga?

"-Hos en kille." Jag grämde mig för att jag inte kom på något bättre.

"-Vem? Har du inte berättat något för mig? Berätta allt i detalj NU sötnos!"

"-Emelie.. Vi pratar senare!"

"-Okej, jag fattar! Pusshej!" Jag var tacksam för att hon förstod så lätt.

"Hejdå!" Jag la snabbt på.

När jag lagt ner mobilen i handväskan såg jag fick Eric ett skrattanfall.

"Vad?!" Frågade jag i hopp om att låta seriös, men han skrattade bara ännu mer. Jag kunde inte låta bli att skratta själv.

Han satte sig ner i soffan, och efter att skrattet så småningom avtog fick han ur sig:

"Fin ringsignal!"

Jag log puttade honom i sidan med armbågen. Han såg på mig och log ett strålande leende. Han var för söt.

Klockan började närma sig tio på kvällen. Detta var nog den underbaraste dagen i mitt liv, eller om det var en dröm. Jag nöp mig svagt i armen.

"AJ, det där gjorde asont" Skrek jag och Eric skrattade.

"Hahah, vad gjorde du?" Frågade han.

"Skulle bara kolla om jag drömde ..." Fnissade jag och Eric fick ännu ett skrattanfall.


Frammot elva satt vi i Eric's bil hem till mig. Det kändes sorgligt att kliva ur bilen när den stod utanför min port. Utanför höll solen på att gå ner, och det dröjde ett tag innan jag satte handen på bildörrshandtaget.

"Hejdå" Sa jag, i brist på en bättre "hejdå-fras".

Han böjde sig fram och oförberedd kysste han mig på kinden och en blixt av glädje gick igenom mig.


Jag såg länge efter Eric när hans bil körde iväg. Jag, jag älskade honom verkligen. Mer än jag någonsin gjort.

I samma ögonblick som jag kom in och stängt igen dörren plingade min mobil till. Ett sms.

"Vad gör du imorgon kväll?"

Jag bubblade av glädje.

---

Ohh, så avundsjuk ! :o Inte ni? Kommentera så kommer det fler kapitel :D /Nina