Jag såg länge efter Eric när hans bil körde iväg. Jag, jag älskade honom verkligen. Mer än jag någonsin gjort.
I samma ögonblick som jag kom in och stängt igen dörren plingade min mobil till. Ett sms.

"Vad gör du imorgon kväll?"

Jag bubblade av glädje.

---

Mamma satt i soffan och kollade på TV när jag kom in, och pappa, var på jobbet.

"-Hej gumman! Vad bra att du kom hem, jag började bli lite orolig!" Mamma vände sig om när hon såg mig komma.

"-Du ser glad ut, har du haft roligt?" Fortsatte hon ...

OM jag har, tänkte jag, men slängde helt enkelt ur mig ett:
"-Ja, jättekul" Och log ett brett leende.

Jag gick upp och tog en välbehövd dusch. Medan det varma vattnet forsade ner för mina axlar funderade jag över dagen. Hur kunde allt detta hända? Gillade han mig? Gillade Eric Saade MIG?

När jag satt på mitt rum skrev jag ett snabbt inlägg på Twitter. "Sometimes dreams come true". Efter ett par minuter, hade någon retweetat mitt det. EricSaadeMusic. Jag log för mig själv.

Jag la mig i min säng och lyssnade igenom alla Eric's låtar på min Ipod. Nu känndes det helt annorlunda en för ett par dagar sedan. Mitt i Hearts in the air ringde min telefon. Jag kom att tänka på Eric's skrattattack och fnissade tyst för mig själv innan jag svarade.

"-Hej"
"-Hej Sweet! Är du hemma?" Hörde jag Emelie. Typiskt.
"-Jaa"
"-Åhh, berätta allt! Är han snäll, snygg?" Fnissade Emelie energiskt.
"-Ja, underbar." Svarade jag lungt och kände mig nöjd att jag lät så normal.
"-Vad heter han?" Vad skulle jag säga? Ljuga kunde jag ju inte?
"-E-eric" Stammade jag.
"-Oh my gosh, precis som vår älskling!" Utropade hon, och inom mig sa jag: 'Det är han. Det är vår älskling. Min älskling'.
"-Aaa, precis ..." Fick jag ur mig.
"-Sjukt coolt, men du, vi ses väl snart? Måste dra!" Sa hon, och jag kännde en innerlig glädje att hon var så blåst.
"-Ja, hejdå. Love you." Sa jag.
"-Hej!"

Jag var stolt att jag hade klarat situationen så bra. Jag vet egentligen inte varför jag inte talade sanningen för min bästa vän ... Om hon skulle få veta skulle hon aldrig förlåta mig, men jag behövde bara lite tid. Jag menar, att säga "Hej Emelie, idag var jag på en typ, dejt, med Eric Saade". Hur skulle det låta?

Jag hade svårt att somna den kvällen. Jag kunde inte tänka på något annat än honom. Det pirrade i magen, som det inte gjort förut, när jag bara varit ett överdrivet entusiastiskt fan. Nu var han något mer för mig. Men var jag något mer för honom?

*

Nästa morgon när jag vaknade var sängklockan precis 12.00. Jag hade verkligen sovit länge. Halvvaken klev jag upp och väckte mig med en kalldusch. Jag blåste mitt hår, klädde på mig, ett par mjukisbyxor och en slapp t-shirt.

När jag kom ner till köket hade mamma lämnat en lapp:

Är på jobbet. Jag och pappa som har en ledig kväll går på bio, och kommer hem sent. Ring om det är något. Puss & kram, ta hand om dig!
Jag stekte mig ett ägg och drack ett stort glas blodapelsinjuice. Min absoluta favoritfrukost.

Jag satte mig framför tv:n och zappade runt bland kanalerna. Plötsligt plingade min mobil till ... Ett sms från Eric:

Hämtar upp dig vid fem, okej? :)

Jag skrev snabbt tillbaka:

Super, ses då.

Jag undrade vad han skulle hitta på. Det fick överaska mig! Jag tänkte på om detta skulle vara en dejt, eller hur han egentligen såg det. Jag smakade på ordet pojkvän. Eric, min pojkvän ... Jag skakade snabbt ur tanken i huvudet igen. Varför skulle han gilla mig? Han var ju älskad av tusentals tjejer, egentligen kunde han ju bara välja någon som passade honom.

Klockan smög långsamt framot. Vid fyra sprang jag upp till mitt rum och fixade iordning mig. Jag valde en ljusklänning, men ett hjärt-halsband och en jeansjacka. Håret lät jag falla ner längs ryggen.

Jag struntade i att lämna en lapp, eftersom Mamma och Pappa ändå skulle komma hem så pass sent ...

När det ringde på dörren kände jag ingen osäkerhet alls som föregående dag. Jag studsade mot dörren och tryckte ner handtaget ...

---

Alltså... Det var kapitel 9! Vad tycker ni? Kommentera!!!♥