"-Tro mig, Milena Seger är namnet alla kommer säga" Sa Eric, jag log, och några bakom oss i spårvagnen mumlade mitt namn. Jag skrattade åt sammanträffandet. Ännu var jag mest känd som 'Eric Saade's flickvän'.

---

Vi gick av spårvagnen vid Sergels Torg. Eftersom det var så mycket folk drog vi upp huvorna på jackorna för att undvika för mycket uppmärksamhet. Det visade sig dock inte vara nödvändigt. De flesta människorna rusade omkring så snabbt i mellandagsrean av de inte hann kolla sig omkring särskilt mycket.


Så fort vi hade kommit in på Starbucks slog vi oss ner i två fåtöljer, och pustade ut. Ingen av oss var egentligen särskilt hungrig, eftersom vi bara någon timme tidigare hade proppat i oss fika på Wayne's, efter mitt lilla utbrott.
Jag köpte ändå varsin färskpressad apelsinjuice åt mig och Eric. Eric hade förstås erbjudit betalning, men jag hade avvisat det genom att påpeka att det var lättare om jag gick och hämtade. Det var inte lika många som kände igen mig. Innan han hann sticka åt mig hundralappen han just tog upp ur fickan skuttade jag skrattande iväg mot disken.

Mycket riktigt kände inte många igen mig. Jag anade bara en svag gnutta undran i tjejen-som-stod-bakom-kassans ögon. När jag hade betalat och var på väg tillbaka till vår plats igen tänkte jag på hur Eric måste ha det.
Att ha såna där ögon efter sig hela tiden.

Jag log smått och skakade på huvudet. Stackare.


Fast... när jag tänkte efter så skulle det faktiskt vara rätt kul om jag skulle... Nä. Det var ju en minimal chans att jag verkligen skulle slå igenom, på riktigt asså. Jag tänkte på hur länge Eric hade fått kämpa. Det hade tagit sju hela år att bli den han var idag. Fast samtidigt var jag ju säker på att han var precis samma människa som innan.
Lika underbar.


När jag kom fram till vårt lilla bord satte jag ner brickan, innan jag med en duns landade i fåtöljen. Jag tog ett av juiceglasen, och tog en stor klunk. Det var visserligen dyrt, men absolut värt pengarna. Eric satt bara kvar och kollade på mig. Vilket till slut fick mig att säga:

"-Den där andra juicen är till dig, vet du." Han vaknade upp ur transen, och ruskade på huvudet.


"-Visst ja. Juicen." Jag skrattade, och han la förebrående till: "-Det där hade du inte behövt göra. Jag hade gärna betalat."


Jag skakade på huvudet.

"-Nähädu. Jag hann först." Jag tog en till klunk av den utsökta juicen, och lutade mig bakåt.


Jag försökte föreställa mig själv, stå där uppe på de stora scenerna, sjungande, med hundra, nä, tusentals skrikande fans som sträckte upp sina armar mot mig. Fast så skulle det förstås aldrig bli.

Jag fingrade på mitt halsband. Det som jag hade fått av Eric på min födelsedag i somras. Jag log och tittade på de små diamanterna som prydde berlocken. Jag såg i ögonvrån hur Eric log.

"-Vad tänker du på?"


"-Hm. Inget särskilt." Jag log mot honom. "-Du då?"


Han skrattade mjukt.

"-Det jag brukar tänka på, antar jag."


"-Och vad  är det då?" Jag lade huvudet på sned. Han log, och sträckte sig över bordet för att låta sina fngrar glida över min kind.

"-Dig."


Jag log, och kramade om hans hand.

"-Jag älskar dig."


Hans ögon glittrade.

"-Du är det bästa som har hänt mig."


Jag kunde inte släppa hans blick, utan satt bara kvar så där en lång stund, med ett fåraktigt leende på läpparna. Ända tills det plingade till i min byxficka. Jag tog irriterat upp mobilen, och läste Theas sms:


Tid ikväll? Puss<3


Jag skickade snabbt tillbaka ett svar.

Upptagen, ringer dig imorrn! Miss you honey<3



När jag kollade upp igen på Eric kom jag plötsligt på något. Jag lade huvudet på sned och sa:

"-Har du tänkt på att det är mycket lättare för killar att få fans än tjejer?"


Han verkade fundera en stund innan han svarade.

"-Varför tror du det?"


Jag skrattade.

"-De flesta fans är ju tjejer, eller?" Jag kollade frågande på honom, och när han inte gav mig något svar tolkade jag det som ett ja. "-Liksom hur många procent av publiken på dina konserter är killar? Typ 0,2%? I varje fall, de flesta tjejer blir oftare fans av en snygg kille än en liten fjuttig tjej."


Han öppnade munnen för att protestera, men jag höll pekfingret mot hans läppar.

"-Har jag rätt?"


Han ignorerade frågan, och skrattade.

"-Så du tycker inte att till exempel Britney Spears, Carola, Rihanna, Charlotte Perelli och en massa andra snygga tjejer har en massa fans?" Han kollade på mig som om jag borde veta det.

"-Charlotte Perelli snygg? Du skämtar", spottade jag ur mig.


Han skrattade och log kaxigt.

"-Såklart."


"-Så du tänder på äldre kvinnor menar du?"


Han skrattade.

"-Alltid."


Jag försökte bitchblicka honom, men det gick inte så bra, så jag försökte se sårad ut istället. Det fick honom på kroken. Han sträckte sig efter min hand.

"-Det är lungt, jag retas bara med dig, älskling." Han log varmt mot mig, och klappade sen på sitt knä. "-Kom hit."


Jag reste mig upp, gick runt bordet och satte mig i Erics knä. Jag lutade mig bakåt mot hans axel, och han viskade med het röst i mitt öra:

"-Jag tänder bara på dig, så du vet." För att demonstrera bet han mig löst i halsen, och jag skrek till. Han skrattade, och jag vände på huvudet för att kyssa honom.

---

Sådärja, nu blev det ÄNTLIGEN klart!!:D Enjoy, och kommentera extra mycket nu hörrni! LoveYa/Wanja♥