"-Kör hårt nu, Milena. Jag vet att du kommer att klara det."


Jag log en sista gång mot Tomas.


"-Tack."


Linda - hon som brukade hjälpa upp utvalda tjejer på scen under Break of Dawn - kom och gav mig en kram.


"-Lycka till."


Jag kramade om henne och log. Sen vände jag mig om, och tog några sista, djupa andetag. Introt började spelas. Jag kände hur jag började darra lite smått.

'Det kommer gå bra', intalade jag mig. Jag såg verkligen fram emot det här. Minuterna jag skulle vara ute på scen var visserligen inte långa... Men det var alltid något.

Något stort.



Vi hade jobbat med det här länge. Jobbat hårt, vardagar och helger. Allt för att så småningom göra mig till den artist som Tomas drömde om. Under tre hela månader hade jag fått sånglektioner. Danslektioner. Lektioner av alla möjliga slag. Jag hade faktiskt fått träna på att uppträda en del också. Men bara inför teamet. Det här var något helt annat. Nu hade jag hela Helsingborg framför mig.


Jag hörde att Eric hade börjat sjunga. Det pirrade lite i mig när jag tänkte tillbaka på förra sommaren. Sommaren då allt hade hänt. Sommaren då jag hade träffat Eric. Made of pop-tour. De varma sommarkvällarna på Grönan. Det långa sommarlovet. Numret på armen. Picknicken. Det kändes som en helt annan tid. Men en sak var säker.



Sommaren 2011 var en sommar jag aldrig skulle glömma.




*


she's cooler than ice
flyer than wind
hotter than fire

Jag kände hur Alex klappade mig på axeln.


"-Nu."


this is the night
i'm burnin' within
she's hotter than fire


Jag tog det första steget ut på scenen. När fansen fick se mig började de gallskrika. Jag log, och började gå bort mot Eric.

I say I'm flammable i'm TNT
light it up


När Eric hörde min röst vände han sig om och log mot mig.

she's hotter than fire Jag lät min blick svepa över publiken.

I say I'm flammable i'm TNT
light it up


Känslan var underbar. Och när jag sänkte micken var jag helt säker.




Det var här jag hörde hemma.



Erics perspektiv:

När jag hörde de första tonerna glömde jag för en sekund bort allt. Publiken. Texten. Scenen. Jag vände mig om, och kände hur ett leende spred sig över mina läppar. Sen hann jag inte tänka förrän mina läppar automatiskt började sjunga igen.

she's hotter than fire


Jag kom på mig själv med att tänka att det var sant. She's hotter than fire. Hon passade mycket bättre till den här låten än DEV. Det hade jag tyckt hela tiden. Men det sa jag förstås inte. I varje fall hade ju DEV inte precis kunnat komma till Sverige bara för att vara med på min turné. Så då hade vi kommit på den fenomenala idén att Milena kunde hoppa in. Och det hade jag inte precis nånting emot...


Milena mötte min blick en gång till innan hon vände sig mot publiken, och bara kollade ut över havet av händer som sträckte sig mot oss.

Och man såg att hon var lycklig.


Riktigt lycklig.



Milenas perspektiv:


"-Bra jobbat, gumman!!"


Tomas såg nöjd ut. Eller nä, han var snarare helt exalterad. Han kramade om mig med ett stort leende på läpparna.

"-Du var helt fantastisk!!"


Jag log stort mot honom.

"-Tack så jättemycket Tomas!! Det var helt underbart!"


Han skrattade.

"-Då vet du hur Eric har det hela dagarna."


Just det. Eric. Jag kollade försiktigt ut genom en liten springa i skynket, och såg honom. Och log.

Han såg så lycklig ut. Som om det här var det bästa på hela jorden. Att få stå på scen, med tusentals människor framför sig som bara hade kommit för att få lyssna på hans underbara röst, se honom. Jag förstod honom.


Introt till Break of Dawn hade börjat spelas. Jag stannade upp, och kände hur mitt hjärta bultade. Sen, utan att jag behövde göra något, drogs mina mungipor uppåt och formade mina läppar till ett stort leende. Den här låten framkallade så många minnen. Jag log inombords, och när Eric vände sig om och kollade rakt in i mina ögon, fanns det ingen tvekan längre.



Drömmen hade äntligen blivit sann.

---

Sååååå, ÄNTLIGEN är första kapitlet av Timeless här!! Kommentera gärna supermycket om vad ni hittills tycker om den här tredje och sista delen av vår Saadestoory... Sista delen om Milena. Lite sorgligt nästan... Men det är ju en hel del kapitel kvar;) God Jul på er allihopa, vi älskar er! LoveYa/Wanja♥


PS. Glöm inte att fråga oss saker i blogresponse!!:D



GOD JUL/WANJA & NINA