Han såg så lycklig ut. Som om det här var det bästa på hela jorden. Att få stå på scen, med tusentals människor framför sig som bara hade kommit för att få lyssna på hans underbara röst, se honom. Jag förstod honom.


Introt till Break of Dawn hade börjat spelas. Jag stannade upp, och kände hur mitt hjärta bultade. Sen, utan att jag behövde göra något, drogs mina mungipor uppåt och formade mina läppar till ett stort leende. Den här låten framkallade så många minnen. Jag log inombords, och när Eric vände sig om och kollade rakt in i mina ögon, fanns det ingen tvekan längre.



Drömmen hade slagit in.

---

Erics perspektiv:

Jag vände motvilligt bort min blick från de vackra ögonen, som glittrade mot mig mellan skynkena. Det var dags för det som många såg som konsertens höjdpunkt. Jag skulle ta upp en tjej på scen, krama om henne, sjunga för henne och ge henne en skiva.


Vissa skulle säkert tycka att det var tråkig, gör samma sak, om och om igen. Men det blev det aldrig. Det var alltid lika roligt att se hur glada de blev.


Oftast pekade jag bara på en slumpvis tjej i publiken, utan att riktigt tänka på vem jag valde. Men det fanns undantag. Jag mindes precis den där dagen, för snart ett år sedan...

Det hade varit en underbar dag. Solen lyste, och Made of Pop turnén var i full gång. Solen lyste, och en perfektare dag kunde man knappast få för en konsert. Jag mindes fortfarande publikens öronbedövande vrål när jag hade ställt frågan:

"-Hur låter Gröna Lund!???"


41'000 människor i publiken. Bättre kunde det nästan inte vara.



Ungefär halva konserten hade gått när det var dags för Break of Dawn. Jag hade äntligen kunnat ta mig lite tid att kolla närmare på publiken. Jag hade lett när tjejer hade skrikit och slagit händerna för sina munnar så fort jag kollade på de. Till vissa kastade jag slängkyssar. Det hade bara gjort dem ännu mer galna. Och jag älskade det.


Plötsligt hade jag, mitt i folkmassan, fått syn på en tjej. Haha, eller ja, tjejer fanns det ju överallt. Jag visste inte på något sätt vad som hade hänt med mig, men efter den där korta sekunden jag hade kollat in i hennes ögon, kunde jag inte koncentrera mig längre. Jag hade blivit rädd. Förvirrad. Sagt åt mig själv att skärpa mig. Det hade inte gått särskilt bra.

Jag visste ju att jag fick välja exakt vem jag ville. Men det tog stopp. Jag - Eric, som alltid stod upp för sig själv. Eric som alltid slängde ur sig kaxiga och självsäkra kommentarer. Den Eric jag var van vid - hade plötsligt blivit extremt blyg. Jag hade inte haft någon aning om vad jag skulle göra. Jag hade känt att det började bli bråttom att välja någon...



Så jag hade tagit mod till mig. Och så gott jag hade kunnat pekat bort mot stället där jag trodde att jag hade sett henne. Varpå ett antal lyckliga skrik hade hörts. Jag hade ångrat mig strax efter. Tänk om hon inte... ville?

Nej. Det hade inte varit likt mig.


*


Jag hörde hur bakdörren till scenen öppnades. Och stängdes. Jag tog ett djupt andetag, vände mig om, och såg rakt in i ett främmande ögonpar. Min läppar log. Mina armar välkomnade henne.


Det var sommaren 2012.


Men i den stunden jag tog henne i min famn, kände jag samma besvikelse som för nästan precis ett år sedan. Över att det inte var hon.


Tjejen med de glittrande bruna ögonen.

---

Sååååå... VAD TYCKER NI??:D LoveYa/Wanja♥