Innan jag somnade tänkte jag igenom den underbara dagen. Jag hade sjungit på min första konsert. Bättre kunde det knappt bli ... Jag log för mig själv. Jag hade hela sommaren framför mig.

---

"-Hallå? Vakna nu, sömntuta!"


I nästa sekund kände jag något kallt - och blött - mot mitt ansikte. Jag kom snabbt upp på fötter.

"-Vafan gör du!??"


Edin flinade.

"-Eric tyckte att du var för söt för att bli väckt. Så jag tog på mig uppdraget."


Jag suckade tungt, och tog sen upp den blöta handduken från golvet. Han verkade vara piggare än jag, och hann precis hoppa undan innan den träffade honom i huvudet. Istället träffade den någon annan, som precis kom ut ifrån toaletten.

"-Aaaah!!"


Jag slog händerna för munnen.

"-SHIT!"


Sen såg jag vem det var. Det gjorde Edin tydligen också. Han kunde seriöst inte sluta skratta. Ganska snart låg han på golvet, dubbelvikt, och höll på att kvävas av ständiga skrattattacker. Jag kastade mig fram till offret.

"-ERIC!"


Han lyfte försiktigt av sig den blöta handduken, och kisade på mig. Vattnet droppade från hans hår, och hans tröja var ganska så... plaskblöt. Jag fick bita mig i läppen för att inte börja skratta själv. Men sen slog jag armarna om honom, utan att bry mig om att jag blev blöt.

"-Förlåt!! Det var inte meningen..."


Han bara skrattade.

"-Är det så här man säger godmorgon?"

"-Det var inte meningen att den skulle hamna på dig" Pep jag skyldigt och kysste honom snabbt. Sedan släppte jag honom, tog upp handduken som fortfarande droppade av vatten och innan Edin hunnit reagera var hans ansike lika blött som mitt och Eric's.

"-Så. Kvitt" Jag log nöjt mot Edin.

Klockan började närma sig tolv när bussen stannade utanför hotellet i centrala visby. Fortfarande klädd i samma mjukisbyxor klev jag ur bussen ut i solskenet. Jag hade fått ihop alla saker i min väska igen, som under timmarna på bussen hade blivit rejält utspridda på min säng. Trots att det varit mysigt att sova på bussen såg jag fram emot att sova i en fast säng igen.

I lobbyn tog någon hand om väskorna och vi fick nycklarna till våra rum. Som tur var fick jag dela rum med Eric. Annars hade alla varsitt rum. Vi tog hissen upp till tredje våningen och jag låste upp den vita hotelldörren med siffrorna "345". Om lite mer än en timme skulle vi vara vid bussen igen - för att ge oss iväg till konserten.

Hon log mot mig en sista gång innan hon släntrade av scenen. Jag jag henne en slängkyss, och vände mig sedan till den galna publiken. Jag tog ett djupt andetag, och ropade sen: