Mina ögon vandrade över publikhavet. Vart jag än vände min blick såg jag skrikande tjejer, som alla sträckte sina höjda händer mot mig. Det var likadant åt alla håll.

Jag dröjde lite med flit. Inte för att få mer tid att tänka precis. Bara därför att. Det blev mer spännande för publiken helt enkelt.



Precis när jag tänkte ta mig samman och peka på någon random tjej i publiken, såg jag de välbekanta ögonen.

---

Det kunde inte vara någon annan. Eller? Nej. Jo.

Det var hon.

Jag skulle aldrig kunna glömma det där ansiktet. Ansiktet på henne jag hade tillbringat så himla mycket tid med. Ansiktet på hon som hade upplevt precis samma sak som jag. Jag kände för att bara skrika hennes namn, rakt ut.





Men det gjorde jag inte. Istället lyfte jag min hand och pekade rakt på henne.

När hon fattade att det var henne jag pekade på formades hennes mun till ett stort leende. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

Några security-vakter kom och hjälpte henne att komma över stängslet, och Linda tog över, för att hjälpa henne upp på scen. Jag visste att det skulle ta en stund, så jag förde micken mot munnen igen och fortsatte sjunga. Någon minut senare - minuter, sekunder, whatever - hörde jag dörren öppnas. Jag kände hur mina mungipor drogs uppåt. Jag vände mig om, och såg hennes leende. Jag tog ett par steg framåt och kramade om henne.


"-Hej", viskade jag. Hon kunde inget annat än att le, och jag kramade om henne lite hårdare. Vem hade anat att vi skulle träffas här? Inte jag iallafall.




När jag hade tagit de sista tonerna, och applåderna hade mynnat ut, tog jag ett djupt andetag, höjde micken, och ropade sen:

"-Visby... En sjukt stor applåd för Maja!!!!"


Jubel.

Jag vände mig om mot henne igen, gav henne CD:n och tröjan som Linda hade kommit med, och kramade sen om henne en sista gång. Innan jag släppte henne viskade jag snabbt i hennes öra:

"-Vi ses sen."


Innan hon hann svara eller ens blinka hade jag släppt henne och gått tillbaka till mitten av scenen.



*



Jag torkade svetten ur pannan med handduken som Tomas hade kastat till mig. Jag sjönk ner på en stol, fick en vattenflaska i handen, och andades ut. När jag hade tagit några klunkar vatten och återfått min normala andning, kollade jag frågande på Tomas.

"-Var är Mil?"


"-Hon är här borta med Jennifer. Jag kan hämta henne." Han försvann en stund.


Milenas perspektiv:

"-Millie!!"


Jag log åt Tomas fåniga smeknamn på mig. Men jag ställde mig upp, och gick bort till stället varifrån jag hade hört hans röst. Han log när han såg mig.

"-Eric är här nu."


Jag kände hur mitt hjärta tog ett extra litet skutt, och jag log stort. Det verkade som om jag aldrig skulle komma över det. Vilket passade mig bra.

Jag gick genom några gångar, och kom tillslut fram till bakom scenen. Eric log stort och reste sig upp för att krama om mig när han såg att jag kom. Jag tänkte först protestera när jag såg hans svettiga tröja, men glömde helt bort det när jag kände hans armar omkring mig.

Äh. Jag skulle ju ändå duscha.


När vi hade kramats en stund kollade jag upp på honom. Han kysste mig mjukt, och såg lite finurlig ut. Jag skrattade.

"-Vad är det? Du ser lite hemlig ut."


Han log.

"-Tänkte bara att du skulle få träffa en nära vän till mig. Hon kommer snart."


Nära vän? Hon? Jag kunde inte låta bli att känna mig lite orolig. Jag hade väl träffat de flesta av hans vänner? Borde han inte ha berättat om han hade några fler? Jag släppte tankarna och kollade istället upp på Eric igen.

Han vände sig om och gjorde ett kort tecken åt Linda, som snabbt kilade iväg som en mus. Sen kysste han mig en gång till, och viskade, som om han hade hört mina tankar förut:

"-Det är ingen fara. Jag lovar."


I samma stund såg jag, över Erics axel, hur någon kom in i rummet.

Det var en blond, medellång tjej, som såg ut att vara något år yngre än jag kanske. Men inte mycket. Jag hade aldrig sett henne förut. När jag såg henne le mot oss - Eric hade förresten inte sett henne än - kunde jag skymta en blänkande vit tandrad. Hon var helt enkelt sjukt snygg. För perfekt.

Eric verkade märka att jag hade tankarna på annat håll, och vände sig om. Jag såg hur hans ansikte lyste upp när han såg henne.

"-MAJA!"


Det högg till i mig när han släppte min hand och rusade fram för att krama om henne.

---

:O Vad tror ni kommer att hända nu?? Kommentera!!! btw, ni får sjukt gärna tipsa om bloggen om ni vill, statistiken får gärna höjas lite igen;) Puss, LoveYa/Wanja♥