Nära vän? Hon? Jag kunde inte låta bli att känna mig lite orolig. Jag hade väl träffat de flesta av hans vänner? Borde han inte ha berättat om han hade några fler? Jag släppte tankarna och kollade istället upp på Eric igen.

Han vände sig om och gjorde ett kort tecken åt Linda, som snabbt kilade iväg som en mus. Sen kysste han mig en gång till, och viskade, som om han hade hört mina tankar förut:

"-Det är ingen fara. Jag lovar."


I samma stund såg jag, över Erics axel, hur någon kom in i rummet. 

Det var en blond, medellång tjej, som såg ut att vara något år yngre än jag kanske. Men inte mycket. Jag hade aldrig sett henne förut. När jag såg henne le mot oss - Eric hade förresten inte sett henne än - kunde jag skymta en blänkande vit tandrad. Hon var helt enkelt sjukt snygg. För perfekt. 

Eric verkade märka att jag hade tankarna på annat håll, och vände sig om. Jag såg hur hans ansikte lyste upp när han såg henne. 

"-MAJA!" 


Det högg till i mig när han släppte min hand och rusade fram för att krama om henne.

---

"-ERIC!" Hon kastade sig om halsen på honom. Hennes leende var det största jag någonsinn sett, när hon och Eric kramade varandra länge. Vem var hon? Tankar virvlade i mitt huvud när några tårar rann ner för hennes kind och Eric kramde henne hårt. Jag lutade mig mot väggen och såg lite förvirrat på dom. Så småningom släppte Eric tjejen och hon log brett mot honom samtidigt som hon blinkade bort en tår.









































Jag och Milena satt och pratade. Precis som Eric berättat för mig på ön att vi säkert skulle vara - så blev vi snabbt bra vänner, och efter att vi börjat prata kändes det som jag skulle kunna tänka mig att berätta vad som helst för henne. Jag berättat om ön, hon berättade om tiden i Stockholm då ingen Eric varit där. Det var hemskt att höra hur hon haft det. Kanske, kanske till och med sämre än vad vi haft det? Varje liten glad stund på ön var många fler än de Milena haft. Jag hade haft min familj och Eric, Milena stängde ut sig från hela världen. Det var skillnad. Våra blickar möttes efter en stunds tystnad - och jag såg några tårar rinna ur hennes ögon. Tårarna var inte långt ifrån för mig också. Mest av lycka, att allt hade blivit så bra tillslut. Och att jag äntligen fått träffa Eric igen, och Milena.













"-Jo, det är bra" Log jag. För nu var det ju det. Rätt så, i varje fall. Jag tänkte på Madde och kände tårarna bakom ögonlocken igen, denna gång mer av sorg.

---

Sååååå! Hoppas det blev okej :) Kommentera söta ni! Puss /Nina