"-Berätta" Grät jag, men han hann inte säga något innan jag kysste honom. Något jag saknat så mycket, och aldrig, aldrig trott jag skulle få göra igen.

---

Aldrig mer.
Aldrig mer ville jag släppa honom.
Aldrig nånsin.

Jag kramade om honom hårt, och lät mina läppar då och då nudda hans. Våra kyssar blandades med de salta tårarna som rann nerför våra kinder.

Jag ville aldrig mer släppa honom.

Jag vände upp ansiktet mot honom, och kollade rakt in i hans underbara, glittrande ögon, som jag hade saknat så himla mycket. När de såg in i mina, skickade de en stöt genom mig, och ännu en gång började tårarna rinna. Han strök med handen över min kind, och kysste bort några ytterligare tårar ur min ögonvrå, trots att även hans ögon var våta. Han slöt ögonen, och kramade om mig, hårt.

"-Jag kan fortfarande inte förstå att det verkligen är sant..." Man hörde hans lycka genom tårarna, och den sände en stöt av värme genom hela min kropp. Jag pressade ansiktet mot hans bröst.

"-Jag har svårt att tro att du är på riktigt." Han skrattade lätt.

"-Men det är jag." Jag kollade upp på honom, som om jag hade sett ett spöke.

"-Så du lovar att du inte bara är en önskedröm eller nåt?" Jag pausade. "-Du kanske försvinner om jag vaknar?" Jag kollade på honom med uppriktig oro. Han strök mig över håret, om och om igen, och vände försiktigt upp mina läppar mot sina. Han lutade sig framåt, tills våra läppar bara var någon millimeter ifrån varandra. Hans blick höll fast min, och innan han lät sina mjuka läppar forma mina viskade han:

"-Du är vaken."

Sen kände jag bara hans mun mot min, och alla minnen, alla ögonblick, som så länge hade varit förlorade, kom tillbaka. Sorgen som hade borrat sig in i mitt bröst och skapat ett jättelikt hål där, försvann i det ögonblicket. Jag kunde riktigt känna hur hålet fylldes igen, och inte lämnade kvar mer än ett litet ärr, en påminnelse om vad som hade hänt. Och jag förstod. Jag förstod äntligen, att det var han. Det var verkligen han! Nu trängde lyckan in i mitt bröst, och jag ville inte stoppa den. Aldrig nånsin.


*


"-...Jag trodde jag skulle få stanna där för alltid." Jag kollade ner på våra sammanlänkade händer. Ringarna glittrade brevid varandra, så underbart att jag blev helt stum. Först nu insåg jag att den hade tappat sin glans under tiden jag hade varit utan Eric. När jag var med Joel... Nej. Jag fick inte tänka på det. Jag lutade huvudet mot Erics axel och andades in hans doft. Jag började nästan gråta, och bannade mig själv. Hur fan kunde jag stå ut!? Hur fan kunde jag bara försöka glömma, och vara otrogen med en annan kille medan Eric fanns där borta på någon öde ö?? Hur...?

Jag avbröts i mina tankar av att jag kände en hand mot min kind. Jag kollade upp, och rakt in i de mörkbruna ögonen. Han verkade ha märkt att jag var lite borta, och såg smått orolig ut.

"-Är det något fel?"

Jag tvekade en hundradels sekund, men skakade sen på huvudet. Tyvärr märkte han den där hundradels sekunden. Han bet sig i läppen, och vände ner blicken.

"-Du..." Han vände inte upp blicken, men kramade om mina händer. Jag kände på mig att han ville säga något, men att jag inte riktigt fick fram det. Så jag tog ett andetag och frågade:

"-Vadå?" Han kollade upp på mig, öppnade munnen. Och sen rann orden ur honom:

"-Har du.. asså jag menar liksom... tycker du fortfarande..." Han tog sig samman. "-Vad jag vill säga är att... Milena, jag älskar dig. Men har du kvar samma känslor för mig?" Jag såg smärtan i hans ögon när han yttrade orden.

"-Våga aldrig tro nåt annat!" Jag kastade mig in i hans famn, och fångade hans blick, för att försäkra mig om att han förstod att jag verkligen menade det. Han skrattade lättat.

"-Vilken tur." Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig passionerat. Men han hade en till fråga, och höll mig ett par centimeter bort.

"-Så du har inte träffat nån annan?"

"-NEJ!!!!", flög det ur mig, innan jag hann tänka efter. Eric skrattade lyckligt och tog mig till sig igen.

"-Tur för mig igen då." Jag tänkte igenom hans ord.




Ah. Vilken tur. Fan.

---

Förlåt för askort kapitel, men ska dra iväg nu(och käka kladdkaka xD) I allafall, pusspuss xx LoveYa♥/Wanja