At the Break of Dawn...♥ - Kapitel 35

Utanför en guldsmedja bad jag Eric vänta utanför.

"-Stanna här" Sa jag och han nickade.

Innan jag gick in genom dörrarna till butiken vände jag mig om och ropade till honom:

"-LOVA att inte tjuvkika" Han skrattade bara och satte sig på en översnöad bänk.

---

Milena's perspektiv, 24 DECEMBER - Stockholm.

Jag öppnade ena ögat.

Kalendern på väggen visade att det var den 24 december. Julafton... Utanför föll snön mjukt och solen lyste igenom de ljusa molnen och in i rummet. Jag log och rullade runt. Ingen Eric? Bara en lapp.

"God jul sötnos. Är tillbaka innan du vaknar ♥" Jag log för mig själv. Tydligen inte. Eric's sinne för tidsgissning var inte den bästa.

Jag kravlade mig upp ur den varma sängen. Doften av pepparkakor stötte emot mig när jag kom in i köket. Hade han...? Jag böjde mig ner för att kolla i ugnen. Ja. Eric hade ägnat julmorgonen till att baka pepparkakorna vi inte hunnit baka .. Han var för söt. Jag räckte mig efter ett par grytlappar och tog ut de nära på brända pepparkakorna.

Jag såg ut genom fönstret. I snövirvlet så jag Eric komma gående på gatan. Han kollade upp och jag fångade hans blick. "G O D  J U L" försökte jag mima och gjorde ett hjärta med händerna. Han log upp mot mig och hans mörka hår var fullt av vita snöflingor.

*

När han kom in genom dörren släppte han ner kassen han höll i handen på hallgolvet och jag hoppade upp i hans famn. Han log och ruskade på huvudet, så att alla de vita snöflingorna hamnade på mig istället. Jag lutade mig bakåt för att komma undan det blöta - snöflingorna hade börjat smälta. Han skrattade åt min min, och gav mig sedan en mjuk puss på munnen.

"-Sovit gott, lilla ängel?"

Jag skrattade. Han var så söt.

"-Jadå."

"-Du sov så sött, så jag ville inte väcka dig..."

Han lutade sig ner och kysste mig. Jag tog emot  hans läppar och virade armarna om hans midja. Sen lutade jag mig tillbaka lite och lade frågande huvudet på sned.

"-Var har du varit hela tiden då?" Han skrattade och rufsade om mig i håret. Jag försökte komma undan.

"-Hörru!!" Han kramade skrattande om mig, och viskade i mitt öra:

"-Det är julafton idag, vet du. Med det menas: Hemligt tills vidare."

Jag skrattade och gav honom en kyss.

"-Jaså du."

*

Jag slängde tomteluvan till Eric, och skrattade när jag såg hans förbryllade min.

"-Ska jag ha på mig den här ikväll menar du?" Eric tog upp tomteluvan och satte på sig den. Han drog ner den över ögonen, så att bara näsan och munnen syntes. Jag log.

"-Jag hade tänkt det, ja." Nu var det hans tur att skratta.

"-Förresten, när skulle vi vara där?" Jag tänkte efter.

"-Klockan ett, tror jag."

Vi skulle hem till mina föräldrar senare, under eftermiddagen. Det kändes mysigt att fira den där jag alltid hade gjort det. Dessutom hade vi bättre plats för en gran där än här hemma i lägenheten. Vi hade bjudit in Marlene också. Eric hade gärna velat fira jul med sin mamma, och jag hade ingenting emot det. Tvärtom skulle jag bara tycka att det var roligt att hon äntligen fick träffa mina förädrar.

Jag och Eric satt på mattan i vardagsrummet och slog in lite julklappar. Jag hade till en början försökt mig på att lacka de - som jag hade fått för mig var det enda riktiga sättet att slå in julklappar på - , men det fungerade inte riktigt som jag hade tänkt mig.

"-Jag ger upp!!" Jag lät mig ramla bakåt, mot soffan, och låtsades svimma. Eric skrattade.

"-Hahhahaa, sa ju att det aldrig skulle fungera...", retades han. Jag räckte ut tungan mot honom.

"-Var inte en sån pessimist."

Han skrattade fortfarande, men sträckte sig sen efter min hand.

"-Nädå. Jag bara skojade. Fast det var ju i och för sig sant." Jag räckte åter en gång ut tungan mot honom och sträckte mig framåt för att rufsa om hans hår. Han försökte komma undan, men jag var snabbare.

"-Nu är vi kvitt."

Han skrattade, och drog mig intill sig.

"-Nä. Inte riktigt." Han drog mitt ansikte intill sitt, och gav mig en lång kyss. Sen lutade han sig belåtet bakåt igen.

"-Sådärja. Nu är vi kvitt."

Jag skrattade och kastade mig över honom.

"-Nä..."

*

Det hade redan börjat mörkna, och jag stod i köket och hjälpte mamma med julmaten, när det plötsligt klingade på dörren. Eric, som hjälpte pappa att klä julgranen, ropade:

"-Jag öppnar!"

Jag la ner kniven och grönkålssalladen på köksbänken, och sa till mamma:

"-Jag kommer strax tillbaka!" Jag skyndade mig ut i hallen, och kom fram precis när Eric öppnade dörren.

"-Mamma!" Han kastade sig om halsen på henne, och hon skrattade. Ställde ner sina två gigantiska väskor på golvet, och kramade om honom.

"-Eric!! Vad du har växt!" Vi skrattade båda två åt hennes typiska mammaskämt. Då fick hon syn på mig.

"-Milena, älskling!!" Hon skyndade fram till mig, och kramade om mig.

"-Marlene..." Jag log och kramade tillbaka. "-Det var längesen." Eller egentligen var det inte alls särskilt länge sen - bara ungefär en vecka - men ändå.

Mina föräldrar kom också fram och hälsade på Marlene, man märkte direkt att de verkade trivas bra ihop. Skönt.

Marlene skyndade direkt in i köket med mamma, och Eric följde med. Jag gick ut till pappa och julgranen.

När jag kom in i vardagsrummet hörde jag julmusiken spelas:

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar...

Det här skulle bli den underbaraste julen någonsin.

---

Vill att det ska vara JUUUUUL!!!! Och så är det liksom asvarmt ute, hallå, 9 plusgrader?? fy, fy på vädergudarna... Eller kanske snarare växthuseffekten. Men iaf, gud vad mysigt med jul. Längtar så sjuukt mycket!! Puss, LoveYa/Wanja&Nina♥

Grymt bra kapitel! ( Som alltid!)

SAMMA HÄR! Längtar också sjukt mycket till jul nu och genom att läsa detta kapitel fick man ÄNNU mer julfeeling! :D Skitbra! Finns ju inget annat att säga! <3 LOVE YOU!

GRYMT SJUKT TOPPEN BRA KAPITEL<333

Älskade det!! MER MER MER!<3

KJAM!!

OMG ett till ikväll SNÄÄÄÄLLAAAAA!!!!!

OMG kan vi inte få ett till kapitel ikväll?!! <3333

Awesome!!! typ bästa kapitlet EVER!!!!!!!!!!!

Ååååå vad mysigt!!!

Jag e avis på milena!

Vill åxå fira jul m Eric... ;-)

Jättefint kapitel!

Jag e så nyfiken på vad de har köpt till varann i julklapp!

Säkert nåt romantiskt!

<3 <3 <3