At the Break of Dawn...♥ - Kapitel 6

Jag kunde inte tänka. Vi skulle störta. Jag hann inte känna någon panik, utan bara tomhet. Jag hörde hur andra, bakom och brevid mig, nu hade upptäckt samma sak, som jag redan sett. Skrik och rop på hjälp hördes lite överallt ifrån. Det var såklart förgäves. Vi skulle dö. Allihop. Jag kände hur planet ändrade riktning och hur min rygg trycktes mot ryggstödet, och såg genom fönstret havet som närmade sig med allt större hastighet. Jag fäste min blick på mitt vänstra ringfinger och strök över ringen, innan jag förde handen till hjärtat och bad en stilla bön. Det sista jag tänkte innan planets nos träffade vattenytan var:

'Snälla, låt Milena få leva ett långt och lyckligt liv. Och låt henne få veta att jag älskar henne. Det får hon aldrig glömma. Vad som än händer med mig.' Jag gjorde en paus. 'Jag älskar dig. För alltid.'

---

Milenas perspektiv, december:

Varför kysste jag en främmande killen? Jag visste inte ens vem han var, och hade inte en minsta känsla för honom, men jag ville glömma. Jag ville bara glömma hur ledsen jag var, bara för en sekund, även om jag lovat mig själv att sörja och tänka på Eric varje sekund av mitt liv. Jag hade skuldkänslor när killen släppte mig och såg på mig med berusade ögon.

"-Ska vi dra hem till mig sötnos?"

"-Inte idag" Slank det ur mig. Självklart menade jag 'aldrig i livet'. Varför sa jag inte det bara? Jag fick inte ur mig några mer ord.

"-Varför?" Han la en hand runt min midja.

"-Jag kan inte" Jag trängde mig genom folkmassan för att leta reda på Lina. Äntligen. Hon satt i baren och pratade med någon.

"-Lina, kom" Sa jag och drog med henne. Hon såg förvånat mot mig och vinkade till killen hon pratat med.

"-Vad, är det något som inte är bra?" Hon log.

"-Jag... Lina, jag kysste någon snubbe nyss, bara sådär, och jag mår så himla dåligt nu!" Mumlade jag.

"-Jag hör inte vad du säger!" Skrek hon i mitt öra.

"VAD SA DU?"

"-Äh..." Jag struntade i att säga det en gång till.

*

Plötsligt kände jag en hand på min axel.

"-Ey, du tappade din mobil" Det var killen jag nyss strulat med.

"-Ehm, tack!" Jag tog snabbt min iphone och min blick stannade åt bakgrundsbilden. En bild på mig och Eric.

"-Men, vi ses!" Han lät redan inte lika full längre.

"-Mm" Svarade jag. Varför hade jag inte styrkan att bara säga nej? Jag trängde mig genom folkmassan och satte mig i en trång soffa brevid Lina när en musik jag kände igen började spelas. Hotter then fire. Jag kände så väl igen låten, det var samma intro som på låten han spelat för mig första gången jag var i hans lägenhet... Det var flera månader sen nu. Jag kände hur svagheten började ta över min kropp.

"-Lina, kan vi gå?" Jag la en hand på hennes axel för att få hennes uppmärksamhet.

"-Mm, va, varför?" Först efter ett tag hörde hon vilken låt som spelades på högsta volym, och hon visste att vi snart skulle höra Erics röst. Det skulle vara mer än jag klarade av. Hon nickade snabbt och sa 'hejdå' till någon. Vi skyndade oss ut, och jag han precis höra det första ordet innan jag kände den kalla luften emot mig.

"-Vi går hem nu" Mumlade jag och ignorerade tårarna.

"-Mm, självklart" Hon kramade om mig.

Klockan var knappt tre på natten när vi satt i spårvagnen. Det var alldelles tyst mellan oss, ingen sa något. Men båda grät, tyst. Hur kunde så många tårar få plats i en människa? Det var ofattbart. Jag tror jag hade gråtit mer de senaste veckorna än i hela mitt liv innan, med undantag från Marcus död. Men Eric vad ju inte död, jag skulle aldrig få in orden i mig någonsin, hur många som än sa det. När spårvagnen stannade och vi klev ut hade de flesta tårarna torkat, och Lina log.

"-Var det inte ganska skönt att komma ut lite?" Hon la en arm om mig och vi började gå mot lägenheten.

"-Skojar du? Klart det var" Jag halvlog och kände ett stygn av skuldkänsla för kvällen.

"-Är det okej om jag lånar din soffa inatt?" Lina bet sig i läppen.

"-Självklart" Jag såg ner i marken och vi gick genom gränden där jag en gång brevid kidnappad. Men jag sa inget. För ärligt talat skulle det egentligen inte göra mig ett jävla dugg om det hände igen.

---

Kapitlet blev kanske lite kort nu .. men, det är ju det andra för idag - och dessutom kommer det ett till ändå imorgon .. Ska skriva så mycket jag hinner! Tack så sjukt mycket för all bra respons!! Puss /Nina ♥

Gud va bra! Tack för att ni lade upp ett till ikväll! Ni är bäst! Godnatt <3

Tack! ni är bäst! <3<3<3<3<3<3<3<3:)

GUUUUUD VA BRAAAAAAA!!!! :D TACK SÅÅÅÅ MYCKET för ni laddade upp ett till kapitel ikväll<3333

STORA kjamar till er<3

ni är bäst på att skriva!!!! längtar till nästa!!!!

OMG ni är bara för sjukt bra MERMERMER!!!

Det var jätte bra kapitel! tack så mycket för att ni skriver mer =) Ni gör min dag så mycket bättre!! Längtar tills nästa =)Ni är så underbara =P Kramar <3