---

'Det är lördag idag' var det första jag tänkte när jag vaknade. Det var som en reflex att det alltid var det första jag tänkte på när jag vaknade, sedan jag var liten då lördagen var den bästa dagen på veckan - eftersom det var då man fick äta godis. Eric hade sina armar runt om mig och andades tungt i min nacke. Jag försökte somna om igen, men det gick inte något vidare bra, så jag vände mig om så jag kunde se hans ansikte.

"-Eric vakna!" Försökte jag. Han sov lungt vidare. Det var ingen idé.

Jag tog mig försiktigt ur Erics armar och gick ut till badrummet. Jag hade nästan glömt bort gårdagens dramatik. Det hade ju ordnat sig så bra. Trots allt. Jag bestämde mig för att ta ett bad, så jag satte på varmvattnet och hällde i rikligt med badskum som jag hittade i badrumsskåpet. Det luktade princessigt och jag skrattade för mig själv åt varför Eric hade ett sådant.

När jag kommit upp ur badet och flätat mitt midjelångahår i en fläta, vilket inte gick speciellt snabbt, virade jag en handduk runt kroppen och gick ut till sovrummet. Det tog långt tid för mig att välja kläder, så när jag precis fått på mig ett par höga jeans och ett linne vände Eric på sig lite och öppnade ögonen. Jag gick bort och satte mig på sängen.

"-Godmorgon sömntuta, sovit gott?" Sa jag och han kollade på mig med trötta ögon och satte sig upp.

"-Mycket... Vad tidigt du är uppe" Log han och sträckte sig efter mig.

"-Det är bara du som vaknar sent" Skrattade jag och kysste honom på näsan. Han sträckte ut armarna för att krama om mig men jag stod redan upp och skrattade.

"-Nu är det dags för frukost" Eric såg förnärmat på mig men jag skrattade bara och gick ut i köket.

Jag kände mig ovanligt pigg och bestämde mig för att göra våfflor. Medan jag tog fram ingredienser hörde jag hur Eric började duscha på andra sidan väggen. Jag knackade lätt på väggen, och fick strax efter en knackning tillbaka. Jag log för mig själv, och började rota i köksskåpen efter ett våffeljärn. Efter mycket letande gav jag upp. Jag gick bort till badrummet och knackade på.

"-Eric? Har du ett våffeljärn nånstans?" Jag hörde hur vattnet stängdes av, och sen hörde jag Erics röst.

"-Vad sa du? Jag hör inte, kom in!" Kom in? Tänk om han var naken? Visserligen skulle det väl inte göra mig särskilt mycket, inte alls. Snarare tvärtom. Men ändå. Jag kände mig lite osäker, så jag gläntade försiktigt på dörren, men försökte att inte kika, för att vara artig.

"-Eric... Har du ett våffeljärn nånstans?" Jag hörde hur han stampade omkring inne i duschen, och till slut stack jag in huvudet. Han stod bakom draperiet, och man såg honom bara som en skugga.

"-Hm... Tror inte det." Han funderade ett tag, och fortsatte sen: "-Eller jo, förresten! Jag fick ju ett av mamma förra julen! Det står nog fortfarande ouppackat i garderoben eller nåt... Vill du att jag ska komma och leta?"

"-Nej, nej", skyndade jag mig att svara. "-Duscha klart du, jag hittar nog." Han skrattade.

"-Okej då." Jag stängde dörren till badrummet och gick till garderoben där Eric hade sagt att våffeljärnet borde vara. Jag hittade det under en massa vinterkläder, ouppackat, och gick bort med det till köket för att klippa upp förpackningen.


*


Tio minuter senare hade jag hunnit grädda sex våfflor, dukat, och koka te. Som sagt, jag kände mig nästan överpigg idag. Jag höll just på att diska våffeljärnet när Eric kom in i köket.

"-Vad gott det luktar! Har du gjort våfflor?" Jag kollade upp på honom och märkte att han bara hade en handduk om höfterna. Det började pirra i min kropp, och jag vände bort ansiktet några sekunder för att jag inte skulle börja stirra som en fåne. Jag tog ett djupt andetag, och vände mig sen till honom igen.

"-Haha, ja. Vad tror du man gör med ett våffeljärn?" Han skrattade.

"-Jadu... Man kan aldrig veta så noga. Våffeljärn är inte alltid att lita på." Jag skrattade, och han kom fram till mig och la armarna om mig. Hans våta hår hängde ner framför ögonen, vilket gjorde att han såg ännu sexigare ut än vanligt. Jag ryste till, och placerade handflatorna på hans fortfarande lätt fuktiga bröstkorg.

"-Hungrig?" Han la huvudet på sned.

"-Det beror på vad du menar. På det här, ja." Han kysste mig, hans läppar var varma efter ångan i duschen. Jag tappade andningsförmågan och när han lyfte på huvudet fick han hålla fast mig för att jag inte skule ramla. Han skrattade.

"-Fast i och för sig, våfflorna luktar ganska oemotståndligt de också."

Han tog tag om min midja och ledde mig bort till bordet, där han satte ner mig. Jag tänkte ställa mig upp och hämta våfflorna, men han tryckte ner mig på stolen igen.

"-Jag hämtar."


*


På något sätt smakade våfflorna inte lika gott som jag hade väntat mig. Men jaja. Jag orkade i alla fall två, medan Eric orkade fem. Jag skrattade åt hans aptit, och han kollade oförstående på mig.

"-Vadådå? En riktig man behöver protein!" Jag skrattade ännu mer.

"-Kanske är för att jag inte är en riktig man då."

"-Tur för mig." Han ställde sig upp och gick bort med tallriken och besticken till diskhon, där han la ner dem.

"-Det kunde ha blivit lite bögigt annars." Jag fick typ ett skrattanfall, och Eric började skratta han också. Han hade fortfarande bara en handduk om midjan, vilket gjorde att min blick drogs till honom igen.

"-Vad stirrar du på?" Han försökte dölja ett skratt, och jag vände generat bort ansiktet.

"-Inget." Han log och kom fram till mig, lyfte upp mig i sin famn.

"-Inte?" Han log kaxigt, och bländade mig. Innan jag hann stoppa det, flög orden ut ur min mun:

"-Jag har inget emot att du skulle gå omkring så där lite oftare." Han höjde på ögonenbrynen, och fick något slugt i blicken.

"-Jaså du." Han log. "-Men då ska det vara rättvist minsann." Han tog tag i mitt linne och försökte dra av det på skoj, men jag tog tag i hans hand. ¨

"-Näädu." Jag skrattade åt hans besvikna min och kysste honom på näsan, innan jag tog mig ner på golvet.

"Du förresten..." Eric såg lite skyldigt på mig. "-Jag måste till Norge i några dagar." Jag såg uppgiven ut, så jag försökte le.

"-Får jag följa med?" Jag såg tvekan i hans ögon när han svarade.

"-Asså... Jag skulle såklart gärna vilja det, men jag tror inte det blir så kul för dig." Jag försökte dölja besvikelsen i mitt ansikte, och lyckades klämma fram ett lite halvt leende. Det funkade inte särskilt bra. Eric såg det och drog mig intill sig.

"-Tro mig. Jag kommer att behöva gå upp typ fyra varje morgon och sitta på presskonferenser hela tiden. Och det är ju bara tre dagar. Jag skulle så mycket hellre stanna hemma med dig, men det är svårt att avboka." Han förökte le snett mot mig.

Tre dagar. Tre dagar utan Eric... Och just nu när det kändes som om vi just hade träffats igen. Jag suckade. Men det kändes ändå ganska skönt att inte behöva gå upp jättetidigt varje morgon. Jag svarade:

"-Det är okej. Jag hittar säkert på nåt." Han kollade på mig.

"-Är du säker på att det är okej?"

Jag nickade, och han kramade om mig.

"-Jag lovar att ringa varje dag." Jag kramade honom tillbaka.

"-Visst. Men jag kommer att längta som tusan efter dig."

Han skrattade.

"-Jag kommer sakna dig också. Men vi har ju två dagar kvar innan jag åker." Jag ställde mig på tå och kysste honom.

"-Bra." Utan anledning började jag kittla honom. Han var oförberedd på det och skrek till.

"-Nää, nu du!" Han tog upp mig och la mig över axeln, och började gå bort mot sovrummet.

"-NEEJ!!" Jag skrattade, men det var försent...

---

Förlåt för händelselöst kapitel, lovar att det kmr mer imorrn! LoveYa!♥/Wanja och Nina