---

Jag vaknade av att jag svettades. Det var varmt. Väldigt varmt. Jag försökte sparka av mig täcket, men kunde inte röra mig. Jag kollade ner mot mina fötter, och såg att ett annat ben hade fångat in dem. Va? Var Eric redan hemma? Jag blev förvånad, men kom sen på att han hade ju faktiskt inte berättat exakt när han skulle komma hem. Sen fylldes jag av glädje och trygghet. Eric... Han var hemma. Jag pressade min rygg närmare honom, och han verkade vara vaken, för hans grepp om mig hårdnade. Jag försökte vända på mig, men hann inte.

"-Godmorgon..." Jag kände hans läppar mot min hals och hans värme runt om mig.

"-Eric" Jag kunde inte få ur mig något annat än så utan kysste honom och drog in hans doft samtidigt som jag flätade in mina fingrar i hans hår.

"-Du anar inte hur mycket jag har saknat dig" Viskade jag.

"-Du ska veta att de här dagarna har varit de längsta dagarna på länge. Jag har saknat dig också. Väldigt mycket." Hans händer gled ner till min korsrygg. Jag försökte att behålla fattningen.

"-När kom du?" Han log.

"-Klockan halv fyra ungefär." Jag kände nästan ett stygn av dåligt samvete för att jag hade fått sova så mycket mer än han. Jag borrade in mitt ansikte i hans hals, och han skrattade.

"-Det kittlas!" Jag kysste honom på halsen.

"-Din stackare."

"-För vad då? Att jag blev kittlad?" Nu skrattade jag.

"-Nej... För att du har fått sova så lite. Jag borde definitivt låta dig somna om." Han kollade på mig med spelad allvarlighet.

"-Du skulle bara våga. Jag har inget emot att vara vaken med dig..." Han avslutade meningen med att pressa sin mun mot min i en lång och passionerad kyss. Hans händer kröp in innanför täcket och när de nuddade mina lår märkte jag plötsligt att jag inte hade några byxor på mig. Jag brukade alltid sova med mjukisshorts. Aja. Jag brydde mig inte så mycket. Eric verkade ha märkt att jag stelnade till och stannade upp. Jag blev otålig när han väntade för länge, och ville att han skulle fortsätta. Så jag började knäppa upp skjortan han hade sovit i samtidigt som jag kysste honom. Han suckade lätt och jag kände hur han log  mot min mun. Jag skrattade smått, och han lät sin hand glida nerför mitt lår, vilket skickade rysningar genom mig. Jag kände hur jag började tappa andningsförmågan, och flätade in mina fingrar i hans mjuka svarta hår.

Jag log.

Det här var livet.

Eric var livet.

Och det var såna här stunder jag var som allra lyckligast.

Jag gläntade på dörren. Det var mörkt, och Eric sov fortfarande. I dag var den stora dagen, Erics födelsedag. Och han visste ingenting om vilken överraskning som väntade honom. Jag fnissade tyst för mig själv. Thomas, Jennifer, och de andra hade varit bra på att behålla hemligheten. Jag tände ljusen på brickan, och knuffade försiktigt upp dörren med höften.

"-Ja, må han leva, ja, må han leva..." Jag började sjunga och jag såg hur Eric rörde lite på dig. Jag gick leende fram och satte mig på sängen brevid honom.

"-Grattis på födelsedagen älskling" Jag böjde mig ner och kysste hans panna. Han öppnade långsamt ögonen.

"Va..." Mumlade Eric och kramade min hand.

"-Grattis." Jag skrattade. "På födelsedagen." Han kisade mot mig, lite halvsömnigt.

"-Milena, det var inte nödvändigt..." Han log blundande.

"-Klart det är, du fyller ju år!" Jag log. Jag höll fram brickan med den lilla tårtan på mot honom. "-Blås!"

När han hade blåst ut ljusen tog han en av persikobitarna som låg brevid tårtan.

"-Vad fint du har gjort." Han hade satt sig upp och log kärleksfullt, men fortfarande lite sömnigt mot mig.

Jag hade några få paket till Eric's 21 årsdag, men den största väntade ju.

När han öppnat presenterna som bestod av ett Adrian Hammond-linne (ett sånt som han redan haft, men jag snott), ett smycke och ett iphoneskal, tackade han mycket, och jag ställde mig upp.

"-Så, upp och hoppa" Jag log. Han kastade en blick mot den digitala klockan som visade 04.36.

"-Men shit, klockan är tjugo i fem ju, ska vi inte sova?" Eric sträckte sig efter min hand.

"-Nej .. jag är ledsen, men taxin kommer om en halvtimma" Jag skrattade åt hans förbryllade min. Jag hade inte sagt någonting.

"-Va?" Han satte sig upp.

"-Vilket taxi?"

"-Det får du se .." Jag kysste honom snabbt och gick ut i hallen till köket. Min och hans resväska stod färdigpackadade och klara. Jag hade inte sovit mycket mer än tre timmar den här natten, men var förvånandvärt pigg ändå.

När Eric kom ut i köket hade jag gjort amerikanska pannkakor i hjärtformar. Jag hade nämligen hittat ett hjärtformat pannkaksjärn på Lagerhaus dagen innan. Allt gick enligt mina planer, Eric frågade mig inte mycket, men var väldigt nyfiken.

"-Vart ska vi?" Frågade han med munnen full av pannkakor.

"-Det får du se har jag sagt" Skrattade jag.

---

Blev lite kort nu, men vi sitter på tåget .. Kommer fram till Sthlm om tio minuter .. Som vi skrev innan kommer vi troligtvis inte hinna skriva något mer tills på söndag/måndag - men nu på tågresan tog jag med laptopen så vi kunde skriva ett kort litet kapitel, för er skull, haha (snäll jag är va?) . Puss på er, /Nina och Wanja