So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 57

"-Älskling, LA?!" Han såg på mig när vi kom fram till den blinkade 'bording' skylten. Jag nickade glatt, men visste att det inte var målet - utan bara en mellanlanding.

"-Nja, du får väll se, det är inte slut än" Sa jag. Det tindrade i hans ögon och det såg ut som han skulle kunna ta mig i sin famn när som hellst och kasta mig upp i luften. Jag log bara stort.

"-Du är för underbar!!" Han böjde sig ner och kysste mig. De bakom oss i kön harklade sig och vi skyndade oss att gå framåt.

*

Först på flyget kom alla frågorna. Han höll min hand och såg på mig.

"-Hur har du råd? Hur länge blir vi borta? Jobbet då, vet dom om?"

"-Eric, oroade dig inte så mycket, jag har ordnat med jobbet, två veckor mer eller ..." Han avbröt mig genom att kyssa mig. Mitt humör var på topp, bättre kunde det inte bli.





*


"-Vakna!" Eric skakade om mig. Nu var det han som var pigg. Jag satte mig upp från att ha legat i Erics knä och såg ut genom fönstret. Jag kände Erics andetag i min nacke.

"-USA" Eric lät nöjd när han sa det och såg ut över de höga husen långt nere. Jag ångrade nästan att jag inte beställt en resa till Los Angeles eller nåt istället ... fast han visste ju inte vad som väntade en bit längre bort.

"-Ja, det är fint det också" Fnissade jag och Eric kollade på mig, frågande, men utan att säga något.

Den blinkande lampan för säkerhetsbälte lyste och jag spännde fast säkerhetsbältet. Det hade gått mycket snabbare än vi båda trott att åka de 12 timmarna till LA, där vi skulle mellanlanda. Sedan återstod bara fyra timmar på ett flyg till Bora Bora.

"-Can you please put the chairs up?" En liten flygvärdinna med svensk brytning gick snabbt förbi och hennes blick stannade för en sekund på Eric. Antagligen kände hon igen honom.

"Ja... of course" Fick jag ur mig och tryckte snabbt upp stolen. Eric fick hålla sig för skratt åt min sega reaktion.

Landningen påbörjade. Jag tyckte det var lite läskigt, eftersom jag flugit så sällan.

"-Det gör ont i öronen" Murmlade jag och kollade på Eric. Han skrattade.

"-Öppna och stäng munnen"

"-Så här?" Skrattade jag och gjorde någon imitation av ett tuggande lejon eller nått. Han började gapskratta och passagerarna i sätet bakom oss hyschade irriterat. Jag höjde på ögonbrynen och mimade 'Surpuppor' mot Eric medan jag avsiktligt pekade bakåt. Eric bet ihop för att inte börja fnissa, och jag fick bita mig i läppen för att inte brista ut i gapflabb.

Jag ryckte till när planet plötsligt slog i marken och jag skrek till. Eric tog min hand och kramade den. Han var nog ganska mycket mer van vid det här än jag. Det kändes bra att ha honom här, hos mig.

Förlåt för typ världhistoriens kortaste kapitel, men det finns nån som drar bort mig från datorn:S LoveYa iaf/Wanja♥

Kommentarer
Postat av: Marre!

2011-10-11 @ 22:24:20
Postat av: Marre!

Äcsh bättre änn inget! Äntligen är de framme! <3

2011-10-11 @ 22:26:52
Postat av: Josefin

Gud så bra! :)

2011-10-12 @ 10:47:58
URL: http://erickhaledsaadeforever.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Hej och välkomna till Saadestories! På den här sidan kommer ni att kunna läsa noveller om Eric Saade, världens snyggaste, bästa... I varje fall, den pågående novellen heter "So put your hearts in the air...♥". Vi uppdaterar så ofta vi kan, och blir extra peppade till att skriva mer och oftare om ni kommenterar mycket! Hoppas ni gillar den!/Wanja & Nina

RSS 2.0