"-Det här är ett paradis, älskling"

---

*

När vi gick ur bussen strömmade doften av hav emot mig. Jag var tvungen att stanna upp ett tag på trappan för att bara dra in och njuta av allt det underbara. Jag kände plötsligt en hand på min axel och vände mig leende om.

"-Visst är det underbart?" Jag nickade, och blundade, samtidigt som en lätt vind strök över min kind. Vi skulle vara här i två hela veckor... Jag kunde inte fatta det. Eric verkade tänka samma sak, för han viskade:

"-Det känns lite overkligt, nästan. Eller hur?" Jag skrattade och vände mig mot honom. Jag la armarna om hans hals och log stort.

"-Två veckor." Han la händerna på mina höfter och kysste mig med ett leende på läpparna. Vi kysstes länge, och jag såg i ögonvrån hur ett äldre par kollade lite konstigt på oss. Men jag brydde mig inte ett dugg. Jag log och skrattade mot Erics läppar.

"-Vad är det?" Han lät lycklig när han frågade. Jag log mot honom, och svarade:

"-Jag är bara så glad. För allt. För att vi är här. Tillsammans." Han skrattade och kysste mig en sista gång, innan han tog sin arm runt min midja och vände sig mot bussen igen för att hämta bagaget. Jag sträckte mig efter min väska, men Eric var snabbare.

"-Regel nummer ett: Låt aldrig en tjej bära sitt eget bagage." Jag kunde inte låta bli att skratta, och han log stort.

"-Måste du alltid vara en sån gentleman?", sa jag smickrande. Han log kaxigt och svarade:

"-Det är lite svårt att låta bli när du är så söt..." Jag puttade till honom löst i sidan, men blev väldigt glad.

Vi gick till receptionen där vi fick en nyckel till vår bungalow - som skulle vara vårt hem i två veckor - och en från personalen visade oss vart vi skulle gå mellan alla palmer och små hyddor.


*


"-Milena, vad är det här??" Eric höll upp en tröja med sitt eget ansikte på. Vi höll precis på att packa upp, och jag tror att Eric började ångra att han inte hade varit med och packat själv. Jag fnissade, samtidigt som jag la in en hög med linnen och t-shirtar i en av hyllorna. Vi hade väldigt mycket plats, vilket var bra. Jag hade nog inte fått plats med alla mina kläder annars.

"-Är du inte nöjd med packningen?" Han frustade, och suckade teatraliskt.

"-Varför varnade du mig inte att vi skulle på två veckors semester!?" Han skakade på huvudet, och jag skrattade, och kramade om honom.

"-Då skulle det ju inte ha blivit någon överraskning!" Han log.

"-Nä, det förstås..." Jag avbröt honom genom att ge honom en djup kyss. Han besvarade den passionerat, och tog min hand. Vi gick ut tillsammans på verandan, och kollade ut över den kritvita sanden, och det brusande havet.

---

Så, det blev ett till kapitel ikväll iallafall!:D Hoppas ni blir nöjda;) LoveYa/Wanja♥