"-Milena, vad är det här??" Eric höll upp en tröja med sitt eget ansikte på. Vi höll precis på att packa upp, och jag tror att Eric började ångra att han inte hade varit med och packat själv. Jag fnissade, samtidigt som jag la in en hög med linnen och t-shirtar i en av hyllorna. Vi hade väldigt mycket plats, vilket var bra. Jag hade nog inte fått plats med alla mina kläder annars.

"-Är du inte nöjd med packningen?" Han frustade, och suckade teatraliskt.

"-Varför varnade du mig inte att vi skulle på två veckors semester!?" Han skakade på huvudet, och jag skrattade, och kramade om honom.

"-Då skulle det ju inte ha blivit någon överraskning!" Han log.

"-Nä, det förstås..." Jag avbröt honom genom att ge honom en djup kyss. Han besvarade den passionerat, och tog min hand. Vi gick ut tillsammans på verandan, och kollade ut över den kritvita sanden, och det brusande havet.

---

*

"-Var det du som knackade?" Jag kollade på Eric, som hade blivit färdig med upppackningen för länge sen och nu låg på den stora sängen och bläddrade i någon broschyr. Han verkade försjunken, och mumlade bara någonting oförståeligt som svar på min fråga, i stil med:

"-Eeeh..."

Jag skakade på huvudet, och skrattade. Fast det var nog inte särskilt stor risk att det var han som hade knackat. Jag gick bort till dörren. När jag öppnade var det ingen där. Jag kollade mig omkring.

"-Hallå?" Inget svar.

Plötsligt såg jag något som stod vid mina fötter, och log. Det var en stor korg med exotiska frukter, ananas, papaya, granatäpple, drakfrukt, apelsiner, bananer och allt man kunde föreställa sig. Mitt bland allt det goda låg en lapp. Jag böjde mig ner för att kolla närmare. När jag såg vad som stod kände jag hur en tår sakta smög sig fram i ögonvrån. Jag strök irriterat med handryggen över kinden. Det var lite jobbigt att jag alltid skulle bli rörd så himla lätt.

Jag tog upp korgen med ett leende och tassade in till Eric, som fortfarande låg i sängen och väldigt exakt studerade en broschyr om den stora vulkanen på ön, Mont Otemanu. Jag ställde ner korgen brevid sängen, och la mig intill honom.

"-Står det något interessant?" För första gången på en lång stund kollade han upp från broschyren, och log mot mig.

"-Inte särskilt..." Han la ner broschyren på nattduksbordet, och vände sig så att han kunde lägga en arm under min nacke och krama om mig. Han kysste mig.

"-Vet du hur himla underbar du är, älskling? Asså, vi är liksom mitt ute i havet på en sån där exotisk ö som man bara kan drömma om!" Jag log stort, och kände mig så himla nöjd med allt. Att jag hade valt att vi skulle åka hit. Att vi skulle vara här i två hela veckor. Att vi var här tillsammans, Eric och jag. Bara vi. Tillsammans. I två veckor.

Jag kände mig så himla lycklig. Jag älskade verkligen mitt liv. Jag borrade in ansiktet i hans hals, och han skrattade och smekte mig över ryggen. Efter en liten stund lyfte jag på huvudet och kollade på Eric. Sen lutade jag mig ut över kanten på sängen och lyfte upp korgen, och placerade den på Erics mage. Han kollade oförstående på mig och jag nickade mot korgen.

"-Den stod utanför dörren. Det står ditt namn på den." Jag pekade på det lilla kortet, och han tog upp det och började läsa:

"-Grattis på födelsedagen, Eric. Vi hoppas att du har det underbart där borta i söderhavet. Med mycket kärlek, teamet." Han kollade på mig med öppen mun, och jag skrattade.

"-Fråga inte mig hur den har kommit hit." Han skrattade lyckligt.

"-De kan väl inte ha skickat den ända från Sverige?" Han funderade ett litet tag, och jag log. De hade säkert ringt hit eller nåt och beställt den åt honom, men jag lät honom undra. Istället spanade jag in en vindruva som jag stärckte mig efter.

"-Hörru!" Jag kollade skuldmedvetet på Eric, som rufsade om mitt hår.

"-Jag skojar ju bara. Ät så mycket du vill! Jag tror jag nöjer mig med dig." Han nafsade mig i halsen, och jag skrek skrattande till. Han tog ett vindruva.

"-Fast det här är i och för sig också gott." Han blinkade och kastade upp druvan i luften, för att strax efter fånga den i munnen. Jag applåderade och han kramade om mig.

"-Hur tycker du att din födelsedag har varit hittils då?", frågade jag. Jag var noga med att betona hittills. Han kollade allvarligt, men sen kärlkesfullt på mig.

"-Du, du ska veta, att det här är den bästa födelsedagen jag har haft i hela mitt liv." Sen kysste han mig igen.

---

Sorry för att det inte blev nåt kapitel igår, men här är ett iaf!:) LoveYa!♥/Wanja

PS. Jag la in alla kapitel i ett worddokument för att se hur långt det blev. Gissa hur långt det blev? 148 SIDOR!!!!:D