"Du... tror du på kärlek på första ögonkastet?" Fortsatte han tyst, och jag blev stum. Med dig tror jag på allt!! Ville jag ropa, men det kom inga ord ur min mun. Jag nickade långsamt, och våra ansikten närmade sig varandra. Hans ansikte var nu bara någon millimeter från mitt, och hans läppar snuddade mina. Utan att tänka besvarade jag kyssen passionerat. Det var det underbaraste ögonblicket i mitt liv, jag ville inte att det skulle ta slut. Hans hand trevade längs min ryggrad, men plötsligt avbröts det magiska ögonblicket av en irriterande röst:

"-Är inte det där Eric Saade?"

---

Jag och Eric vände oss irriterat mot paret i femtioårsåldern, som gav oss nervösa leenden och sedan promenerade vidare. Eric såg mig i ögonen och log snett, innan han ställde sig upp och sträckte mig handen för att hjälpa mig upp.

Vi gick vidare en bit längs stranden, tills vi inte kunde se restaurangen eller några andra människor längre. Våra händer var sammanflätade, och jag kunde inte låta bli att titta på honom. Det gjorde att jag också såg hur han sneglade på mig lite då och då. Båda försökte inte låtsas om det, men till slut kunde vi inte hålla oss längre utan fick ett skrattanfall. Jag ramlade omkull i sanden och drog Eric med mig. Vi låg där och skrattade en lång stund, och sen möttes våra blickar. Vi log mot varandra.

"-Är det här på riktigt?" Jag fnissade, och svarade:

"-Borde inte det vara min fras?" Han log stort och skakade på huvudet.

"-Varför skulle det vara det?" Han log mot mig men var samtidigt allvarlig.

"-Asså, tänk först på dig, och sen på mig, och försök att förstå hur..." Han avbröt mig.

"-Det låter som en bra kombination". Hans ögon glittrade och jag kände hur mitt hjärta slog dubbelslag. Jag kände hur lyckan växte i mig. Men jag undrade fortfarande.

"-Du..." Jag tvekade. "-Varför jag? Du skulle ju liksom kunna få precis varenda tjej du ville, så varför precis mig?"


Han tog min hand och lekte med fingrarna. Sen skrattade han lite smått. Sen kollade han upp och mötte min blick. Han öppnade munnen, som för att säga någonting, men ångrade sig. Han tog ny sats.

"-Vet du, så här är det..."

Han tvekade i några sekunder, och började sen sjunga:



When I look in your eyes
There's something I just can't describe
To get to a moment like this
Some people wait all of their life
I always thought in the end
To love just meant to get hurt
But sometimes you've just gotta feel
And that's how you know it's real...

Det var så himla vackert. Jag kände såklart igen den. "It's like that with you". Den hade aldrig varit en av mina absoluta favoritlåtar, men när han nu sjöng den, här för mig på stranden, med vågornas brus i bakgrunden, kändes det så himla perfekt. Jag kände hur en tår letade sig fram genom ögonvrån, och det gjorde tydligen han också, för han såg oroligt på mig och slutade sjunga.

"-Vad är det? Ska jag sluta?" Han smekte oroligt mina händer.

"-Nej, Nej!!!", for det ur mig, för snabbt. Han såg frågande ut, och jag fortsatte:

"-Det är bara så himla vackert..."

Han log och flyttade sig så att han satt brevid mig istället för mittemot mig. Han la armen om mina axlar och efter en stund vågade jag luta huvudet mot hans axel. Han såg ut att fundera på något viktigt, och jag tittade frågande på honom.

"-Vad tänker du på?" Han kollade lite klurigt på mig, och svarade sen:

"-Jag bara funderade på var i sången jag var..." Nu var det min tur att skratta, vilket fick honom att le. Sen rätade han på ryggen och fortsatte sjunga:

'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
It's like that with you

I used to say it won't last
As soon as the promise was made
And here I am, moving too fast
But I ain't no longer afraid

Han smekte mig över ryggen och jag kände något mot håret. Hans läppar?

'Cause somehow you just made me feel
And that's why I know it's real

'Cause there are times when I can't find the answeres
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out

It's like that with you
Baby you know that it's true
Do you feel it too
The beat of my pounding heart
I bet it's shining through
When I'm with you

Jag kollade på honom. Mitt hjärta dunkade, och jag kunde höra hans. Han var FÖR perfekt. Jag slöt ögonen och njöt av att bara höra hans underbara röst. Jag kunde dock inte hålla ögonen slutna så länge, utan öppnade de snart igen för att se på honom. När jag öppnade de såg jag att han kollade på mig. Jag rätade mig upp och satte mig på knä så att mitt ansikte kom i jämnhöjd med hans. Han hade slutat sjunga och kollade på mig. Så jag fortsatte, och han hängde på:

...'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
'Cause there are times when I can't find the answers
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out
It's like that with you
It's like that with you

But sometimes the way that I feel can't be put into words
It's like that with you


När vi hade sjungit klart kollade han på mig med stora ögon. Jag blev förvirrad och frågade om jag hade gjort något konstigt. Han såg på mig och sa:

"-Milena. Du har ju en helt fantastisk röst!". Han kollade på mig med beundran i blicken och jag kände hur jag rodnade. Hade jag? Och det kom från honom? Jag log frågande mot honom, och han skrattade.

"-Det är sant! Jag älskar den! Varför har du inte visat det tidigare?" Jag skrattade lite nervöst. Hade han sagt 'Jag älskar DEN' eller 'Jag älskar DIG'? Jag blev varm inombords.

"-SÅ mycket tid har vi inte haft än..." Han skrattade och ställde sig upp, sträckte sen händerna mot mig för att hjälpa mig upp. Han tog mig i armarna och höll mig mot sig, så att kan kunde kolla rakt upp i hans ögon.

"-Än!" Han skrattade lyckligt och kramade mig hårt. Sen, helt oväntat, vände han upp mitt ansikte och kysste mig. Efter några sekunder lutade han sig tillbaka. Jag var inte beredd på det och sträckte blundande på halsen för att nå. Jag kunde höra hur han skrattade och släppte mina händer. Jag blev plötsligt orolig att han skulle försvinna helt och hållet, att allt det här bara var en dröm och att jag strax skulle vakna upp. Så jag skrek:

"-Nej!", och sträckte mig efter honom. Han skrattade högt.

"-Ta mig då!" Jag sprang efter honom, men han var snabbare än mig. Han märkte det och väntade in mig, och tog emot mig med en kram när jag rusade rakt in i hans armar. Han kysste mig igen. Den här gången behöll han mig länge i sina armar och jag jag kunde bara tänka, att här, här ville jag stanna för alltid...

---

AAAH♥ Så himla avis på Milena!... Love it... Kommentera!!/Wanja♥