"-Är du säker att vi inte ska ta oss till sjukhuset?" Frågade Eric mig för säkert femte gången, för att försäkra sig om att jag var okej.

"-Nej, seriöst, jag är okej" Sa jag och han lyfte mig av båten och log.

"-Jag kan gå själv!" Skrattade jag när han började bära mig mot bilen.

"-Försök inte! När man har chansen att bära dig tar man den..." Vi skrattade och han kysste mig mjukt.

---

"-Du...?" Sa jag när vi båda satt i bilen.

"-Vad?" Eric såg på mig och log snett.

"-Bortsett från den lite olycksdrabbade båtresan har detta varit den bästa dagen i mitt liv" Jag pratade tyst och snabbt, men han hörde det tydligt och log stort mot mig.

"-Samma här" Jag blev varm i kroppen när han sa det. Seriöst? Var det Eric's bästa dag? Kändes rätt otroligt faktiskt.

När bilen stannade utanför min port dröjde det ett tag tills jag klev ur bilen. Eric följde mig fram till dörren. Kyrkklockor långt bort slog ett, på natten, när han sa hejdå till mig, och gav mig en snabb puss. Antagligen sov mamma och pappa redan. Jag stack nyckeln i låset, då jag till min förtvlivlan upptäckte att det var min cykelnyckel.

"-Whaat?!" Fick jag ur mig, och slängde nyckeln på stentrappen. Det var släckt i huset, och jag hade absolut ingen lust att väcka mina föräldrar.

Eric som precis tänkte sätta sig i bilen igen skrattade högt, och gjorde tecken åt mig att komma.
"-Följ med hem till mig, istället, då?" Sa han lite kaxigt och kollade på mig med sina mörka, vackra ögon.

Själv hade jag inget bättre förslag, så jag knappade in ett snabbt sms att jag sov borta och att mamma och pappa inte skulle oroa sig, och sedan satt jag mig i bilen ingen - vi båda skrattade.

"-Så kan det gå..." Fnissade jag.

"-Och det var inte med flit att du tog fel nyckel då...?" Retades Eric, och jag boxade honom i sidan. Han skrattade bara och log medan han såg på vägen.

Jag rotade och rotade i väskan om jag ändå inte hade med mig husnyckeln. Jag trodde jag hade packat in den. Plötsligt, när jag öppnade min plånbok ramlade husnyckeln ner vid mina fötter. Jag plockade snabbt upp den, och gömde den i väskan... Oturligt nog hade Eric redan sett den och vek sig av skratt.

"-Vill du att jag ska åka hem?" Frågade jag Eric och såg på honom med stora, bedjande hundögon.

"-Vill DU åka hem?" Sa han som svar och log snett. Jag skakade på huvudet.

"-Tur för mig" Log han och lutade sig över till mig för att kyssa mig.

*

Efter en stund var vi i Birkastan, några kvarter bort, och närmade oss Eric's lägenhet. Han parkerade och vi gick upp till lägenheten. När han öppnade dörren till lägenheten sprang jag snabbt in, så att filten jag hade virad runt mina ben föll ner. Jag sprang till sovrummet och hoppade upp i den breda sängen.

"-Här sover jag!" Ropade jag till Eric som skyndade sig efter och la sig brevid mig. Jag slog honom löst med ett kudde, så att han ramlade ner på golvet. Han skrattade, ställde sig upp och tog ett fast grepp om mig.

"-Nu du!" Han bar mig över axeln till badrummet där han ställde sig i den enorma badkaret och höll mig under duschstrålen.

"-Nej! Nej! Nej! Sluuta!" Skrattade jag och vände den mot honom istället. Där stod vi, båda i dyngsura kläder och skrattade.

"-Du mår tydligen bättre ..." Log han och kysste mig.

"-Mm, du är ju här" Viskade jag men jag kände smärtan i bakhuvudet. Den betydde inte mycket när han kysste mig, jag glömde allt annat.

Jag kände mig lite yr. Plötsligt började allt snurra. I sista sekund innan jag ramlade fångade Eric upp mig och stirrade förskräckt på mig. Jag såg inte mycket, mina ögon var högst halvöppna. Som när man vaknar en morgon man sovit bara ett par timmar, och är sjukt trött.

"-Milena" Milena. Milena. Eric's röst ekade i mitt huvud.

*

Jag vaknade igen på sängen, torr, ombytt till ett av Eric's lila konsertlinnen och med ett fluffigt täcke över mig. Eric var inte där. Jag klev upp ur sängen och såg min omkring. Huvudet smärtade lite men bara som helt vanlig huvudvärk. Jag minnes att allt hade börjat snurra ... Antagligen hade jag fått en lätt hjärnskakning i båtolyckan.

"-Eric, var är du?" Ropade jag ut i lägenheten. Han satt nedåtlutad på en stol i hallen med sin mobiltelefon pressad mellan hans händer. Berädd för att slå ett nummer. När han såg mig kastade han den ifrån sig och kom emot mig.

"-Är du okej?" Viskade han mot min panna, tyst och allvarligt.
"-Jag var på väg att ringa en ambulans precis nu, Milena, säg att du mår bra..." Fortsatte han, och jag sa med min helt vanliga röst:

"-Men ja, jag mår bra nu, lite helt normal huvudvärk bara"
"-Så du brukar svimma när du har huvudvärk?" Eric var allvarlig.
"-Nej. Jag fick nog bara en lätt hjärnskakning förrut ..."
"-Det är inte bra, Milena, du ska bara veta hur rädd jag blir"
"-Det är okej nu. Jag kommer inte svimma igen"

Jag kysste honom. Han kysste mig. Han tog mig i famnen och bar mig till sängen. Den digitala klockan på nattduksborden visade 02.34 när han lagt ner mig. Jag kröp ner under täcket och såg på Eric som fortfarande stod kvar och såg på mig, leende, fast fortfarande lite orolig.

"-Kom!" Ropade jag, tog hans hand, och drog ner honom på sängen.

Det hade hänt så mycket idag. Mina känslor var så blandade, olyckan som skett, blandat med de bästa ögonblicken i mitt liv. En ganska bra blandning faktiskt.

"-Jag fattar inte hur jag kan vara här." Viskade jag. Hans ansikte var bara några centimeter från mitt och han såg mig i ögonen och log.

"Inte jag heller. Jag fattar inte hur du kan vara här. Jag har väntat på dig så länge" Sa Eric. Det lät inte riktigt trovärdigt. Men hans ögon sa att det var det.

Jag sträckte mig efter lampknappen och la mig sedan tätt intill Eric. Jag hörde honom tyst sjunga:

"-You're turning me upside down, but I'm loving it. I'm still loving it." Jag kände väl igen sången från senaste skivan, och jag log i mörkret. Jag la mig tillrätta med huvudet på hans bröst, och han smekte mig över håret.

"Eric" Sa jag.

"Mm"

"Jag älskar dig" Fick jag ur mig.

"Och jag älskar dig" Han kysste mitt hår, och någon sekund senare somnade jag. Med ett stort leende på läpparna.

---

Kommentera !! (tjatig jag vet, men jag är såå avis på Milena :o) hahah, glöm inte att följa oss på bloglovin! Puss /Nina