"-Hej, älskling, kommer du?" Sen såg han Emelie, som nu stirrade på oss med stora ögon. Jag kollade på Eric för att få hjälp, men han såg inte heller ut som om han visste vad han skulle göra. Han verkade försöka komma på något att säga, och log tvekande mot mig. Men Emelie hade redan lagt armarna i kors och såg misstänksamt på mig.

"-Milena, jag tror du har något att berätta för mig."

---

Jag sneglade på Eric och han nickade långsamt. 

"-Ehm, vi sätter oss på Starbucks ..." Sa jag och alla tre gick vi till cafeet. Emelie såg rätt finurlig ut. Sur - på mig. Glad - för att träffa Eric.   

Eric hämtade tre chokladmuffins, men sa att han behövde fixa en sak. Så han försvann ut. 

"-Jo ..." Började jag när vi satt oss vid ett avlägset litet bord i ett hörn.
"-Du har inte sagt något" Morrade Emelie och såg på mig.
"-Jag tänkte..."  Emelie avbröt mig:
"-Du behövde bara lite tid, så sätt igång nu" Och det gjorde jag. Jag berättade om konserten, om hur han skrev sitt nummer på min arm, hur jag hörde av mig, och hur vi gick på picnik. Hur vi nu, så att säga, var ett par. Vilket hon knappt kunde tro. Jag utelämnade dock dagen på ön. Det skulle bli för mycket för henne. Dock lovade hon att inte tala om för någon, än.

När jag berättat klart, sagt förlåt säkert tio gånger, log hon lite smått, och sträckte sig över bordet för att ge mig en kram.
"-Men gud Mil, hur kan det här vara sant?" Jag hörde att hon nästan började gråt av någon skum anledning.
"-Ja, fråga inte mig ..." Skrattade jag.
"-Har tänk mycket på det, men har inte kommit fram till ett bra svar. Antagligen drömmer jag och vaknar snart" Fortsatte jag. Men efter dessa dagar, förstod jag att det var på riktigt.
"-Jag är så himla avis!! Alltså, Eric Saade!!" Hon nästan skrek.
"-Shh, ingen får veta än..." Viskade jag.
"-Oj, förlåt"


Vi pratade också om min födelsedag, som skulle äga rum om drygt en vecka.

"-Vad önskar du dig?" Frågade hon glatt.
"-Önskar dig till vad?" Plötsligt stod Eric bakom mig och la händerna på mina axlar.
"-Hej föressten" Log han och gav Emelie en kram. Hon blev aldelles stum och fick bara ut sig ett blygt:
"-Eh, hej ..."

"-Jo, Milena fyller år nästa vecka" Sa hon när hon lyckats le normalt igen.
"-Varför har du inte sagt något?" Frågade mig Eric och jag 
ryckte på axlarna.
"-Det är inget viktigt..." 
"-Det är klart det är!" Sa Eric och la armen om mig. Emelie nickade instämmande. Men hennes ansiktsuttryck ändrades snabbt.
"-Men du ... Jag är ledsen, men jag och Adam har bokat en treveckorsresa till Spanien ... Jag kommer att vara borta" Hon såg på mig.
"-Emelie! Det är okej, hoppas ni får det superbra!" Sa jag, och tyckte nästan det skulle bli skönt att få egen tid med Eric, utan Emelie. Hon log tacksamt mot mig. Ett sånt där riktigt bästa-vän leende jag inte sett på länge.
"-Tack." Hon ställde sig upp och gick mot mig för att ge mig en kram och fortsatte sedan:
"-Du, jag ska nog gå vidare nu, men tack för fikat" Hon log mot mig och Eric, som satt på stolen brevid mig.
"-Hejdå, vi hörs" Sa jag.
"-Hejdå, trevligt att träffas" Eric log snett och jag såg att Emelie rodnade lite.

När Emelie hade gått pustade jag ut, och Eric skrattade åt mitt ansiktsuttryck.
"-Det där gick väll bra..." Sa han och log.
"-Jadå, det kan man väll säga" Han ställde sig upp och tog min hand. Vi gick ut igen.
"-Vad var det du fixade föressten?" Frågade jag nyfiket och Eric log kaxigt.
"-Det du..."
"-Säg!" Jag såg på honom med hundblick.
Han log bara och vi gick mot bilen. En bit ifrån varandra, så att ingen skulle känna oss, som par. För vår egen skull, tyckte Eric inte att vi skulle komma ut med det än.

När vi satt i bilen spelades just "Hearts in the air" på RixFM. Vi sjöng båda med, och skrattade.
"-Bra låt det där... Undrar vem som sjunger den?" Sa Eric.
Jag skrattade och lutade mig till Eric och kysste honom snabbt.
"-Tror det är någon snygging som heter Eric Saade".

---

Kort kapitel, jag vet ... Men om ni kommenterar ordentligt så kommer det ett till ikväll! Ni får hemsk gärna sprida vidare bloggen :D /Nina ♥