"-Känner du dig beredd att träffa teamet" Sa Eric och svängde av på en infart.

"-Självklart!" Sa jag glatt men fortsatte sedan lite osäkrare:

"-Men tänk om de inte gillar mig ..."

"-Klart de gör! Vem gör inte?" Eric log brett mot mig.

"-Vet de att ... ja ... du och jag" Jag sneglade lite åt Eric men naglade sedan fast blicken på mina fötter.

"-De flesta gör det, oroade dig inte så mycket!" Eric sträckte handen efter min kind.

När bilen svängde in vid en gård bakom ett stort modernt hus, började det pirra lite i magen ... Vad skulle alla tycka? De var liksom mina idoler, kan man säga, allihopa, och nu var jag här ... Med Eric?

Jag såg den stora, svarta tourbussen stå vid glasdörrarna till huset. Några biffiga män lastade in högtalare och stora boxar med alla tillbehör till Made of Pop-scenen. Skärmarna, micar, instrumenten och allt det andra. På stentrappen till huset satt Jennifer och Kevin, två av Eric's dansare, och såg ut att ha roligt. När de såg Eric's bil vinkade de till oss och Eric vinkade tillbaka.

Vi parkerade i ett litet parkeringshus under byggnaden och gick sedan ut för att möta de andra. Jag hade med mig en liten väska med pengar, mobil, smink, tuggummin, solglasögon och lite sånt som alltid fanns i min väska. Eric hade inte med sig mycket. Hans team hade med sig i stort sett allt han behövde. Han behövde mest finnas. Och sjunga och dansa. Hans närvaro var det viktigaste att ha med sig på touren.

"-Hej!" Jennifer kom emot oss med Kevin hack i häl. När hon hade kramat Eric log hon mot mig.

"-Så du är... Melina?"

"-Milena" Jag log lite osäkert.

"-Oh, just det! Svårt att hålla reda på alla namn. Jag är Jennifer!" Hon skakade formellt min hand och log brett.

"-Kevin" Sa Kevin, och gjorde likadant som Jennifer. Det var nästan lite skrattretande hur vi hälsade på varandra.

Jag såg Alex och Edin, de andra grymma dansarna, i fönstret och när de såg oss kom de också ut och sa hej.

"-Fin tjej du har hittat" Alex log kaxigt och puttade Eric med armbågen i sidan. Jag kände att jag rodnade, men Eric lade armen om mig.

"-Hon är bara min!" Sa han i hopp om att låta seriös men hans roliga ansiktsuttryck fick oss alla att brista i skratt.

*

Vi satt alla i bussen och var på väg mot Södertälje, där årets sista Made of Pop-konsert skulle vara. Det skulle bli så kul. Eric lovade att visa mig allt backstage, som alltid varit min dröm. Efter en liten stund ställde sig Eric vid chaufören och tog mikrofonen.

"-Okej, nu taggar vi för sista konserten! Jag ville bara presentera min flickvän, Milena" Jag rodnade när många leende ansikten såg på mig. Jag drog fingrarna genom håret för att nervositeten skulle släppa. Eric satte sig brevid mig igen.

Efter ett tag hade jag lärt känna Team Saade rätt bra. Thomas Lingman, Eric's mananger var superschysst. Likaså bandet, och alla dansarna, speciellt Jennifer, hade jag pratade mycket med. Bussresan var inte lång, men vi hann spela lite kort och lyssna på musik på hög volym.

"-Hur träffades ni egentligen?" Snart kom Jennifer till den frågan.

"-Jo ... Om jag ska vara ärlig, på konserten på Grönan"

"-Haha, gud vad kul, men du, var det efter? För jag märkte ingenting. Men det är därför jag kände igen dig!" Jennifer bablade avslappnat på och log mot mig.

"-Mm, jo, efter" Jag tvekade sedan om jag skulle berätta vad som hänt.

"-Berätta! Jag är nyfiken!" Så jag började berätta, jag hade inget annat val när Jennifer log så där mot mig.

"Jag ... blev nerslagen i korridoren i byggnaden, Eric hittade mig, och tog mig till något rum, och ja ... här är jag nu!"

"-Nämen gud vad romatiskt" Jag skrattade åt hennes ordval, och när hon kom på vad hon egentligen sagt började hon också skratta.

Snart svängde bussen in bakom en stor scen, där den parkerade och alla gick ut. Scenarbetarna, dansarna och några andra hjälptes åt att lasta ut allting och börja fixa på scenen. Jag följde med Eric till en liten loge bakom scenen där han skulle byta om, och stylas. Han gick till en dusch innanför logen, för att duscha innan konserten.

Jag kunde inte låta bli att kika fram bakom ett par svarta skynken. Det var två timmar till konserten med den främre raden var redan smockfull med tjejer i femtonårsåldern. Mitt bland alla stod en tant med en skylt som det var en bild på Eric på. Hon måste säkert varit i tretti-fyrtioårsåldern. På den stora asfaltsplanen samlades hela tiden fler folk, för att få en bra plats. Tänk, för bara ett tag sedan, hade jag säkert stått där nere, och hoppats få nudda Erics hand i varje fall. Hur allt kan förändras, hur det är nu är egentligen nära på omöjligt om man tänker efter ... Omöjligt, men hur underbart som helst.

"-Känns det bra?" Jag kände Eric's hand på min axel. Hans hår var blött fortfarande, men på sig hade han de kläder han brukade starta i.

"-OM det gör ..." Jag log, ett skratt slank ur hans hals och hand böjde sig fram för att kyssa mig. Vi kysstes en stund, men avbröts plötsigt av ett:

"-Ojdå, det börjar bli lite privat!" Edin stod några meter ifrån oss men Eric sträckte bara ut handen mot honom och jag kände hur han log när vi kysstes.