So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 20
Efter ett par alldeles för korta sekunder släppte han mig, och jag hörde hur alla i publiken drog efter andan. Sen fattade jag vad som hade hänt. Nu gjorde jag det. Han hade kysst mig. Framför alla de här tusentals människorna!! Vi närmare eftertanke kunde jag nog ändå inte fatta det...
Jag kollade upp på Eric, och han viskade: "-Jag älskar dig". Sen drogs jag i armen, och lämnade ofrivilligt scenen. Tjejen som hade lett mig upp på scen drog med mig bakom skynket och backstage.
"-Det var nåt speciellt va?" Jag hörde leendet i hennes röst.
'-Ja, det var det. Det var det verkligen'. Men jag kunde inte svara. Jag förde fingrarna mot mina läppar och kände på de. Nej, jag kunde inte svara - Jag var alldeles för lycklig.
I'm gonna get there, popular
My body wants you girl
My body wants you girl
I'll get you when I'm popular
I put my hands up in the light
You see me dancing for my life
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
"-Du var grym!" Sa jag till Jennifer och gav henne en snabb kram.
När bussen anlände vid huset igen, och jag sa hejdå till alla log Jennifer finurligt.
"-Är du redo, födelsedagsbarnet?" Sa en finklädd Eric och tog min hand, när vi stod vid lägenhetsdörren.
"-Jag antar det..." Sa jag och skrattade. Jag var så nyfiken så att jag höll på att spricka.
Vi gick ut till bilen.
"-Vart ska vi!?" Sa jag efter knappt en minut bildfärd.
"-Det ska du snart få se, sötnos" Sa han och jag såg ett leende leka i hans mungipa.
"-Jag vill veta! Säg!"
"-Du kommer definitivt gilla det" Fick jag som svar. Det fick duga.
Vi svängde in på en mörk infart i stan och Eric parkerade vid trotoarkanten till ett stort, modernt hus med glasdörrar. Det lyste inifrån och jag såg några gestalter gå runt i rummet. Eric klev ur bilen och kom till mig, och tog min hand. Tillsammans gick vi mot dörrarna.
Eric höll för mina ögon när vi kom in. Det var varmt, tyst och jag hörde viskningar. Plötsligt tog han bort sin mjuka hand från mitt ansikte och jag såg allt. Vi var i en mysig partylokal, en fin buffét var uppdukat och en stor tårta.
"-Ja må hon leva, ja må hon leva" Började hela teamet som stod på en liten upphöjning i lokalen. Jag kunde inte hålla glädjetårar tillbaka. Eric sjöng med och när sången var slut, de hurrat för mig och jag fått flera kramar la Eric armen om mig och kysste mitt hår.
"-Grattis älskade Milena".
Jag var överlycklig.
"-Har du gjort allt det här för mig?!"
"-Tja, med lite hjälp av festfixaren här" Sa Eric och Jennifer slog upp vid min sida.
"-Grattis!" Hon gav mig en lång kram.
"-Jag visste att du döljde något idag" Skrattade jag.
Musiken satte igång. På en liten scen i ena hörnet av lokalen stod Eric's grymma band. De spelade låt efter låt. Vi dansade, åt av den underbara buffén och tårtan, drack champange och det var en helt fantastisk kväll. Nästan alla i teamet var här. För min skull!! Närmare sagt ofattbart!
"-Du är den underbaraste personen som finns" Sa jag när jag och Eric dansade, till en lungn låt.
"-Du är det bästa som har hänt mig, Milena Seger" Han höll mig tätt intill sig och kysste mig passiornerat. Jag besvarade kyssen och tusen solar lyste innom mig. Jag hade aldrig varit så här lycklig.
Drömfödelsedag va? Åh, vad man vill vara henne ... Kommentera :D Btw, tack för alla söta kommentarer, verkligen supersnällt! <3 Blev lite kort kapitel nu, kanske kommer ett till ikväll! Annars imorgon! Puss//Nina
Jag kollade upp på Eric, och han viskade: "-Jag älskar dig". Sen drogs jag i armen, och lämnade ofrivilligt scenen. Tjejen som hade lett mig upp på scen drog med mig bakom skynket och backstage.
"-Det var nåt speciellt va?" Jag hörde leendet i hennes röst.
'-Ja, det var det. Det var det verkligen'. Men jag kunde inte svara. Jag förde fingrarna mot mina läppar och kände på de. Nej, jag kunde inte svara - Jag var alldeles för lycklig.
Det var ett par låtar kvar. De spenderade jag från ett annat håll... Bakom scenen kikade jag fram lite för att se något, men förhoppningsvis såg ingen mig. Jag tror inte det hade varit någon bra idé att gå tillbaka till publiken, efter att Eric kysst mig på scenen och så. Det var nog en chock för många av tjejerna.
När sista låten - Popular - började jag nynna med:
Stop, don't say that it's impossible
'Cause I know it's possible
Though I know you never look my way
I can say; you will one day
I can say you will one day
'Cause I know it's possible
Though I know you never look my way
I can say; you will one day
I can say you will one day
Jag tänkte på tiden jag var på scenen, i detalj. Jag hade ju sjungit för typ 10.000 pers! Jag som bara innan sjungit i duschen? Haha. Mest tänkte jag dock på kyssen, applåderna och känslan. Jag var Erics. Och han var min. Nu visste alla det.
I will be popular, I will be popular I'm gonna get there, popular
My body wants you girl
My body wants you girl
I'll get you when I'm popular
I put my hands up in the light
You see me dancing for my life
I will be popular, I will be popular
I'm gonna get there, popular
Jag tänkte på kvällstidningarna som säkert snart skulle vara efter mig... Tänk om alla skulle hata mig nu? Tanken blåste dock snabbt bort när Eric höll ut sista tonen på Popular och tackade flera gånger. Han fick överväldigande applåder och jag applåderade svagt bakom den svarta skynket.
*
"-Eric, du var underbar, och tack. Tusen gånger tack!" Jag kastade mig om halsen på en genomsvettig Eric, och han omfamnade mig. Jag kunde inte förstå hur lycklig jag var. Han lyfte upp mig.
"-Du var underbar" Sa han och jag kände hur han log mot mitt hår och han höll om mig hårdare.
"-Men du måste nog ta en dusch..." Fnissade jag efter en lång kram och han höll med. Han gav mig en snabb puss och gick sedan bort till logen.
Jennifer och resten av dansarna kom också ut från scenen.
"-Du var grym!" Sa jag till Jennifer och gav henne en snabb kram.
"-Tack sötnos, ska du säga" Jag log åt hennes svar och kände mig glad att jag kunde vara så avslappnad med henne. Vi hade trots allt bara känt varandra i några timmar.
Jag var överdrivet lycklig, glad och pirrig för vad som skulle hända nu. Konserten hade varit underbar.
Medans dansarna, bandet och Eric duschade och bytte om pratade jag en hel del med Thomas och ett par andra trevliga personer i teamet. De såg lite finurliga ut, så jag undrade om de döljde något.
*
När Eric kom ut från logen hade han på sig en vit t-shirt, grå kofta, jeans och flera kedjor runt halsen. Bland annat den med bokstaven M. Som i Milena. Han var så snygg så man blev bländad.
"-Hej älskling, jag ska bara skriva några autografer till de som fortfarande väntar. Sedan åker vi vidare" Han gav mig en snabb kram och jag drog in hans underbara doft innan han släppte mig.
Eric gick i sällskap med några security-vakter ut för att skriva några autografer. Jag kikade ut, och hoppades ingen skulle se mig. För sent. En man med anteckningsblock var snabbt på mig.
"-Så är du Eric's flickvän? Hur träffades ni? När? Var? Vad heter du?" Jag blev lite överväldigad av alla frågor och mumlade något oförståbart till svar.
"-Ehm..." Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Skulle jag säga något alls? Jag backade ett par steg men han var efter mig med penna och papper.
"-Det är okej, låt henne vara" En security-gubbe slöt upp vid min sida och tog mig in igen. Det kändes skönt att vara inne bakom scenen igen. Jag såg hur press fick tag på Eric med han svarade bara lungt på några frågor och skrev autografer till halvgråtande tjejer som trängdes fram till stängslet. Fick han inte skrivkramp när han skrev så mycket?
*
Efter drygt en timme satt vi på bussen. Det var nästan lite tråkigt att det var slut alltihopa. Dock hade jag bussresan framför mig. Alla pratade om konserten, och många gav mig beröm för min sånginsats. Jag kände mig överlycklig. Det var den bästa födelsedagen jag kunde tänka mig.
När bussen anlände vid huset igen, och jag sa hejdå till alla log Jennifer finurligt.
"-Vi ses snart"
"-Hoppas det!" Ropade jag efter henne och vinkade hejdå.
När vi satt i bilen bablade vi på om konserten.
"-Eric, det var det bästa jag någonsin kunnat tänka mig!" Han log mot mig.
"-Bra att du gillade det, älskling" Han sträckte sig över till mig och kysste mig.
"-Så, vad händer ikväll?" Sa jag nyfiket.
"-Det du!" Han log.
*
Väl tillbaka i lägenheten låg en blommönstrad vit klänning på sängen. Eric bad mig prova den och se om jag gillade den. Det gjorde jag verkligen. Vi bytte om, men jag hade ingen aning om varför. Han hade något planerat... Jag borstade igenom mitt hår som jag satt upp i en hög tofs och sminkade mig lätt men nogrannt.
"-Är du redo, födelsedagsbarnet?" Sa en finklädd Eric och tog min hand, när vi stod vid lägenhetsdörren.
"-Jag antar det..." Sa jag och skrattade. Jag var så nyfiken så att jag höll på att spricka.
Vi gick ut till bilen.
"-Vart ska vi!?" Sa jag efter knappt en minut bildfärd.
"-Det ska du snart få se, sötnos" Sa han och jag såg ett leende leka i hans mungipa.
"-Jag vill veta! Säg!"
"-Du kommer definitivt gilla det" Fick jag som svar. Det fick duga.
Vi svängde in på en mörk infart i stan och Eric parkerade vid trotoarkanten till ett stort, modernt hus med glasdörrar. Det lyste inifrån och jag såg några gestalter gå runt i rummet. Eric klev ur bilen och kom till mig, och tog min hand. Tillsammans gick vi mot dörrarna.
Eric höll för mina ögon när vi kom in. Det var varmt, tyst och jag hörde viskningar. Plötsligt tog han bort sin mjuka hand från mitt ansikte och jag såg allt. Vi var i en mysig partylokal, en fin buffét var uppdukat och en stor tårta.
"-Ja må hon leva, ja må hon leva" Började hela teamet som stod på en liten upphöjning i lokalen. Jag kunde inte hålla glädjetårar tillbaka. Eric sjöng med och när sången var slut, de hurrat för mig och jag fått flera kramar la Eric armen om mig och kysste mitt hår.
"-Grattis älskade Milena".
Jag var överlycklig.
"-Har du gjort allt det här för mig?!"
"-Tja, med lite hjälp av festfixaren här" Sa Eric och Jennifer slog upp vid min sida.
"-Grattis!" Hon gav mig en lång kram.
"-Jag visste att du döljde något idag" Skrattade jag.
Musiken satte igång. På en liten scen i ena hörnet av lokalen stod Eric's grymma band. De spelade låt efter låt. Vi dansade, åt av den underbara buffén och tårtan, drack champange och det var en helt fantastisk kväll. Nästan alla i teamet var här. För min skull!! Närmare sagt ofattbart!
"-Du är den underbaraste personen som finns" Sa jag när jag och Eric dansade, till en lungn låt.
"-Du är det bästa som har hänt mig, Milena Seger" Han höll mig tätt intill sig och kysste mig passiornerat. Jag besvarade kyssen och tusen solar lyste innom mig. Jag hade aldrig varit så här lycklig.
Drömfödelsedag va? Åh, vad man vill vara henne ... Kommentera :D Btw, tack för alla söta kommentarer, verkligen supersnällt! <3 Blev lite kort kapitel nu, kanske kommer ett till ikväll! Annars imorgon! Puss//Nina
Kommentarer
Postat av: Josefin
Åh gud va fint kapitel! Tårarna började lätt rinna när jag läste det. SÅ sjukt bra så det finns inte! :) Värsta drömfödelsedagen ju! <3 Ni är så grymma. :D Gärna ett till, haha x)
Postat av: emmaasvanberg<3
åh guuud va man blir avundsjuk!! Tårarna rann på mig oxå!Ni är sjuuukt duktiga! :)
Postat av: emmaasvanberg<3
åh guuud va man blir avundsjuk!! Tårarna rann på mig oxå!Ni är sjuuukt duktiga! :)
Trackback
