So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 21
Musiken satte igång. På en liten scen i ena hörnet av lokalen stod Eric's grymma band. De spelade låt efter låt. Vi dansade, åt av den underbara buffén och tårtan, drack champange och det var en helt fantastisk kväll. Nästan alla i teamet var här. För min skull!! Närmare sagt ofattbart!
"-Du är den underbaraste personen som finns" Sa jag när jag och Eric dansade, till en lugn låt.
"-Du är det bästa som har hänt mig, Milena Seger" Han höll mig tätt intill sig och kysste mig passionerat. Jag besvarade kyssen och tusen solar lyste inom mig. Jag hade aldrig varit så här lycklig.
Festen höll på sent och vi stannade länge. Person efter person droppade av och till slut var det bara vi två, Jennifer och Alex kvar. Maten var så gott som uppäten och vi hade satt oss i en soffa i ett hörn av det stora rummet. Jag var jättetrött och slumrade till en stund mot Erics axel medan han mjukt smekte mig över håret. Jag vaknade till lite då och då när jag hörde något som de andra pratade om, men hade inte tillräckligt mycket ork till att lyssna ordentligt. Först när Eric smekte mig över kinden och viskade till mig att vi skulle hem, vaknade jag upp. Jag ställde mig upp lite vinglande för att gå. Det funkade inte särskilt bra. Eric fick lov att fånga upp mig precis innan jag skulle slå i golvet. Han skrattade och mötte min blick.
"-Du kanske fick i dig lite för mycket av den där champagnen?" Han log ett snett leende.
"-Nej... Bara trött..." Han fnissade och lyfte upp mig i sin famn och jag kurade ihop mig med huvudet mot hans bröst. Jag såg hur i ögonvrån hur Alex skakade på huvudet och skrockade samtidigt som Jennifer gjorde ett försök att ge mig en hejdåkram. Jag mumlade ett svagt "-Hejdå" till båda två innan Eric knuffade upp dörren med ena foten för att gå ut till bilen. Jag blev genast klarare i huvudet när vi kom ut i den friska luften, och kollade upp på Eric. Han trodde nog att jag sov, och la inte märke till mig. Så jag blåste honom lätt i ansiktet. Han kollade ner på mig med en kärleksfull blick, och pussade mig på pannan.
"-Så sömntutan har vaknat nu?" Jag fnissade och räckte ut tungan åt honom. Han skrattade.
"-Lite, iallafall. Du kan nog sätta ner mig nu..." Han kollade lite tveksamt på mig.
"-Är du säker på att du kan stå själv?" Han kollade lite halvoroligt på mig, inte riktigt säker på om han skulle våga sätta ner mig eller inte.
"-Jag är faktiskt arton år!" Jag försökte se förnärmad ut, men lyckades inte låta bli att le. Han skrattade.
"-Det är sant." Han satte försiktigt ner mig på marken, men behöll en arm om min midja för att vara säker på att jag inte skulle ramla omkull. Vi gick de ungefär femtio metrarna till bilen, Eric höll hårt om mig. När vi kom fram öppnade han passagerardörren och gjorde en bugande gest.
"-Damerna först" Han visade med handen mot sätet. Jag fnissade och sträckte på mig för ge honom puss på kinden.
"-Vilken gentleman du är", sa jag smickrande. Han skrattade, men verkade bli glad, det märktes.
"-Äsch. Du har ju födelsedag". Jag gav honom en till snabb puss, på munnen, och satte mig sen i passagerarsätet. Eric stängde dörren om mig och gick sen runt bilen för att sätta sig i förarsätet.
Hela hemresan höll han mig i handen med sin ena hand och körde med den andra. Jag passade på att kolla igenom hans skivsamling som låg i handskfacket. Han hade faktiskt rätt många skivor bara i bilen. Jag kollade igenom de, och hittade efter en stund både "Masquerade" och "Saade vol. 1". Jag sneglade på Eric, som just koncentrerade sig på att komma igenom en rondell. När vi var ute ur den höll jag upp skivorna och kollade på Eric. Han sneglade på mig och log lite förläget.
"-Man måste få vara lite ego ibland" Jag skrattade och lutade mig över till honom för att kyssa honom på kinden.
"-Det är klart. Ärligt talat så skulle jag faktiskt ha svårt att förstå om man inte skulle gilla att lyssna på din musik."
Jag tog ut "Masquerade"-skivan ur fodralet och stoppade in den i bilens CD-spelare. Jag tryckte fram till spår nummer elva. Den låten betydde alldeles extra mycket för mig.
Jag kände minnena gå tillbaka till den där underbara kvällen när jag hörde de första tonerna. Vår första riktiga kväll tillsammans...
"-Du är den underbaraste personen som finns" Sa jag när jag och Eric dansade, till en lugn låt.
"-Du är det bästa som har hänt mig, Milena Seger" Han höll mig tätt intill sig och kysste mig passionerat. Jag besvarade kyssen och tusen solar lyste inom mig. Jag hade aldrig varit så här lycklig.
Festen höll på sent och vi stannade länge. Person efter person droppade av och till slut var det bara vi två, Jennifer och Alex kvar. Maten var så gott som uppäten och vi hade satt oss i en soffa i ett hörn av det stora rummet. Jag var jättetrött och slumrade till en stund mot Erics axel medan han mjukt smekte mig över håret. Jag vaknade till lite då och då när jag hörde något som de andra pratade om, men hade inte tillräckligt mycket ork till att lyssna ordentligt. Först när Eric smekte mig över kinden och viskade till mig att vi skulle hem, vaknade jag upp. Jag ställde mig upp lite vinglande för att gå. Det funkade inte särskilt bra. Eric fick lov att fånga upp mig precis innan jag skulle slå i golvet. Han skrattade och mötte min blick.
"-Du kanske fick i dig lite för mycket av den där champagnen?" Han log ett snett leende.
"-Nej... Bara trött..." Han fnissade och lyfte upp mig i sin famn och jag kurade ihop mig med huvudet mot hans bröst. Jag såg hur i ögonvrån hur Alex skakade på huvudet och skrockade samtidigt som Jennifer gjorde ett försök att ge mig en hejdåkram. Jag mumlade ett svagt "-Hejdå" till båda två innan Eric knuffade upp dörren med ena foten för att gå ut till bilen. Jag blev genast klarare i huvudet när vi kom ut i den friska luften, och kollade upp på Eric. Han trodde nog att jag sov, och la inte märke till mig. Så jag blåste honom lätt i ansiktet. Han kollade ner på mig med en kärleksfull blick, och pussade mig på pannan.
"-Så sömntutan har vaknat nu?" Jag fnissade och räckte ut tungan åt honom. Han skrattade.
"-Lite, iallafall. Du kan nog sätta ner mig nu..." Han kollade lite tveksamt på mig.
"-Är du säker på att du kan stå själv?" Han kollade lite halvoroligt på mig, inte riktigt säker på om han skulle våga sätta ner mig eller inte.
"-Jag är faktiskt arton år!" Jag försökte se förnärmad ut, men lyckades inte låta bli att le. Han skrattade.
"-Det är sant." Han satte försiktigt ner mig på marken, men behöll en arm om min midja för att vara säker på att jag inte skulle ramla omkull. Vi gick de ungefär femtio metrarna till bilen, Eric höll hårt om mig. När vi kom fram öppnade han passagerardörren och gjorde en bugande gest.
"-Damerna först" Han visade med handen mot sätet. Jag fnissade och sträckte på mig för ge honom puss på kinden.
"-Vilken gentleman du är", sa jag smickrande. Han skrattade, men verkade bli glad, det märktes.
"-Äsch. Du har ju födelsedag". Jag gav honom en till snabb puss, på munnen, och satte mig sen i passagerarsätet. Eric stängde dörren om mig och gick sen runt bilen för att sätta sig i förarsätet.
Hela hemresan höll han mig i handen med sin ena hand och körde med den andra. Jag passade på att kolla igenom hans skivsamling som låg i handskfacket. Han hade faktiskt rätt många skivor bara i bilen. Jag kollade igenom de, och hittade efter en stund både "Masquerade" och "Saade vol. 1". Jag sneglade på Eric, som just koncentrerade sig på att komma igenom en rondell. När vi var ute ur den höll jag upp skivorna och kollade på Eric. Han sneglade på mig och log lite förläget.
"-Man måste få vara lite ego ibland" Jag skrattade och lutade mig över till honom för att kyssa honom på kinden.
"-Det är klart. Ärligt talat så skulle jag faktiskt ha svårt att förstå om man inte skulle gilla att lyssna på din musik."
Jag tog ut "Masquerade"-skivan ur fodralet och stoppade in den i bilens CD-spelare. Jag tryckte fram till spår nummer elva. Den låten betydde alldeles extra mycket för mig.
Jag kände minnena gå tillbaka till den där underbara kvällen när jag hörde de första tonerna. Vår första riktiga kväll tillsammans...
When I look in your eyes
There's something I just can't describe
To get to a moment like this
Some people wait all of their life
I always thought in the end
To love just meant to get hurt
But sometimes you've just gotta feel
And that's how you know it's real
Jag kollade på Eric och rakt in i hans ögon, och förstod att han tänkte på samma sak som jag. Jag kände hur mina mungipor drogs upp i ett leende. Han smekte mig över ansiktet, om och om igen, och vi kunde inte sluta titta på varandra.
'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
It's like that with you
Eric började sjunga med, och jag skruvade ner volymen, så att jag hörde honom bättre. Fånigt, egentligen, med tanke på att det var han som sjöng på skivan också. Men det var ändå något annat att höra honom så här i verkligheten.
I used to say it won't last
As soon as the promise was made
And here I am, moving too fast
But I ain't no longer afraid
'Cause somehow you just made me feel
And that's why I know it's real
'Cause there are times when I can't find the answeres
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out
It's like that with you
Baby you know that it's true
Do you feel it too
The beat of my pounding heart
I bet it's shining through
When I'm with you
'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
'Cause there are times when I can't find the answeres
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out
It's like that with you
It's like that with you
But sometimes the way that I feel can't be put into words
It's like that with you
När låten var slut satt vi kvar en lång stund och bara tittade på varandra. Jag märkte inte att vi hade stannat. Jag kunde inte slita ögonen från honom. Han var så himla vacker. Jag kände hur jag drogs mot honom. När våra läppar möttes kändes det som om vi var tillbaka i det där ögonblicket, när han kysste mig för första gången. Där på stranden, med vågorna som slog i bakgrunden. Det var jag som fick avsluta kyssen, även om jag egentligen hade velat sitta där med honom för evigt. Men bilen kändes lite för öppen. Det skulle kännas bättre om vi kunde komma in i lägenheten. Jag drog mig tillbaka och han sträckte sig blundande efter mig. Jag skrattade och sa:
"-Vi kanske borde gå in." Han öppnade ögon och log mot mig.
"-Du kanske har rätt." Han gick ut ur bilen och gick runt. Jag hade redan hunnit ur bilen och han tog min hand. Vi gick uppför trapporna och Eric låste upp med sin nyckel. När vi hade kommit in i lägenheten stängde han försiktigt dörren bakom oss och lyfte upp mig i sin famn. Han bar mig in i sovrummet och släppte ner mig på sängen. Jag landade med en duns på det mjuka täcket, och tog upp en kudde som jag kastade på Eric.
"-Nu du!" Han lyfte upp mig igen och tog mig över axeln, och började att gå bort mot badrummet. Jag kände att det började bli kusligt likt den där andra kvällen...
"-Nej, hahaha! Jag vill inte bli blöt!" Men han fortsatte gå.
"-Hahahah, snälla Eric, inte duschen!!!" Han verkade tveka ett ögonblick, och vände sen om för att gå tillbaka till sovrummet. Han satte sig ner på sängen, med mig fortfarande hängande över axeln. Han lyfte ner mig så att jag istället låg med huvudet i hans knä. Han log skrattande mot mig.
"-Inte duschen? Haha, okej, då får jag väl hämnas på annat sätt då." Innan jag visste ordet av hade han börjat kyssa mig. Jag blev yr av hans närvaro och lät honom styra kyssen ett tag innan jag kunde besvara honom. Han höll mig hårt intill sig, och jag lät mig villigt dras med när han rullade över på rygg och jag hamnade ovanpå honom. För en sekund mötte jag hans blick. Den var ivrig, och jag kände hur det pirrade till i maggropen. Han fortsatte kyssa mig och strax efter kände jag hur hans händer slank in under min t-shirt, som jag strax innan hade bytt om till. Hans fingrar smekte min rygg, och jag tryckte mig tätare mot honom. Utan att jag märkte det, låg hans skjorta plötsligt på golvet. Jag pressade handflatorna mot hans perfekta bröstkorg och drog efter andan. Han var så himla vacker. Jag kunde inte fatta det. Och han var min. Bara min. Jag suckade lyckligt och kunde höra hur han andades snabbare. Han viskade mot min hals:
"-Jag älskar dig, Milena". Hans röst stockade sig, och han drog efter andan. "-Du skulle bara veta hur mycket jag älskar dig." Jag kunde höra glädjen i hans röst, och jag satte orden i halsen av lycka.
"-Om det är så här du hämnas, borde jag definitivt vara olydig oftare." Jag rullade runt så att jag låg på hans högra sida, med ansiktet vänt mot hans. Han lyfte på ena handen och smekte mig mjukt över kinden. Han kollade mig i ögonen, och jag kunde se hur de glittrade. Mitt hjärta stannade.
"-Milena..." Han kysste mig ännu en gång, och jag kunde känna det otroligt starka bandet av kärlek mellan oss. Jag kunde känna det, djupt inne i hjärtat. Efter en lång stund avslutade han kyssen och vände mig så att han kramade om mig bakifrån.
"-Milena..." Fortsatte han. "-Sen du kom in i mitt liv..." Han harklade sig, och jag lyssnade förväntansfullt. "-Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle vara att enbart leva för en annan människa. Jag trodde inte det skulle vara möjligt." Han gjorde en paus. "-Men det är så himla annorlunda än jag förväntade mig. Det känns som om en tyngd har lyfts från mitt hjärta. En tyngd som jag aldrig har lagt märke till innan, men som jag har upptäckt först nu, när den är borta." Jag kände hur han log mot mitt hår. "-Jag vet inte om du förstår hur jag menar, men det är så jag känner iallafall". Han pratade snabbt, verkade vara lite nervös. Jag log för mig själv. Han var så himla gullig. Jag tog ett andetag och svarade:
"-Jag förstår precis vad du menar. Det är samma för mig..." Jag kände hur hans bröstkorg rörde sig när han skrattade av lättnad, och jag kunde inte låta bli att le. Jag tog ett djupt andetag, och viskade sen:
"-Jag älskar dig, Eric Saade."
Jag kunde känna hans lycka när han svarade.
"Och jag älskar dig, Milena Seger. Jag älskar dig så himla mycket. Det kommer jag alltid att göra"
Sen slöt han armarna tätt omkring mig. Och så låg vi, en lång stund, bara lyssnandes till varandras andetag, tills vi somnade...
OMG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ååååh, vad jag är avundsjuk! Eric Khaled Saade, du ska veta att du är i mitt hjärta 4ever♥♥♥ Btw, fråga oss gärna saker i blogresponse, det kan vara både om bloggen(t.ex. om Milena) eller om Eric i allmänhet;) LoveYa//Wanja♥
There's something I just can't describe
To get to a moment like this
Some people wait all of their life
I always thought in the end
To love just meant to get hurt
But sometimes you've just gotta feel
And that's how you know it's real
Jag kollade på Eric och rakt in i hans ögon, och förstod att han tänkte på samma sak som jag. Jag kände hur mina mungipor drogs upp i ett leende. Han smekte mig över ansiktet, om och om igen, och vi kunde inte sluta titta på varandra.
'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
It's like that with you
Eric började sjunga med, och jag skruvade ner volymen, så att jag hörde honom bättre. Fånigt, egentligen, med tanke på att det var han som sjöng på skivan också. Men det var ändå något annat att höra honom så här i verkligheten.
I used to say it won't last
As soon as the promise was made
And here I am, moving too fast
But I ain't no longer afraid
'Cause somehow you just made me feel
And that's why I know it's real
'Cause there are times when I can't find the answeres
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out
It's like that with you
Baby you know that it's true
Do you feel it too
The beat of my pounding heart
I bet it's shining through
When I'm with you
'Cause there are times I just look at the cover
And there are times when I wanna read what's inside
And then there are times when it feels like I wrote every line
'Cause there are times when I can't find the answeres
And there are times when I wonder what life's about
And times when I feel like I finally figured it out
It's like that with you
It's like that with you
But sometimes the way that I feel can't be put into words
It's like that with you
När låten var slut satt vi kvar en lång stund och bara tittade på varandra. Jag märkte inte att vi hade stannat. Jag kunde inte slita ögonen från honom. Han var så himla vacker. Jag kände hur jag drogs mot honom. När våra läppar möttes kändes det som om vi var tillbaka i det där ögonblicket, när han kysste mig för första gången. Där på stranden, med vågorna som slog i bakgrunden. Det var jag som fick avsluta kyssen, även om jag egentligen hade velat sitta där med honom för evigt. Men bilen kändes lite för öppen. Det skulle kännas bättre om vi kunde komma in i lägenheten. Jag drog mig tillbaka och han sträckte sig blundande efter mig. Jag skrattade och sa:
"-Vi kanske borde gå in." Han öppnade ögon och log mot mig.
"-Du kanske har rätt." Han gick ut ur bilen och gick runt. Jag hade redan hunnit ur bilen och han tog min hand. Vi gick uppför trapporna och Eric låste upp med sin nyckel. När vi hade kommit in i lägenheten stängde han försiktigt dörren bakom oss och lyfte upp mig i sin famn. Han bar mig in i sovrummet och släppte ner mig på sängen. Jag landade med en duns på det mjuka täcket, och tog upp en kudde som jag kastade på Eric.
"-Nu du!" Han lyfte upp mig igen och tog mig över axeln, och började att gå bort mot badrummet. Jag kände att det började bli kusligt likt den där andra kvällen...
"-Nej, hahaha! Jag vill inte bli blöt!" Men han fortsatte gå.
"-Hahahah, snälla Eric, inte duschen!!!" Han verkade tveka ett ögonblick, och vände sen om för att gå tillbaka till sovrummet. Han satte sig ner på sängen, med mig fortfarande hängande över axeln. Han lyfte ner mig så att jag istället låg med huvudet i hans knä. Han log skrattande mot mig.
"-Inte duschen? Haha, okej, då får jag väl hämnas på annat sätt då." Innan jag visste ordet av hade han börjat kyssa mig. Jag blev yr av hans närvaro och lät honom styra kyssen ett tag innan jag kunde besvara honom. Han höll mig hårt intill sig, och jag lät mig villigt dras med när han rullade över på rygg och jag hamnade ovanpå honom. För en sekund mötte jag hans blick. Den var ivrig, och jag kände hur det pirrade till i maggropen. Han fortsatte kyssa mig och strax efter kände jag hur hans händer slank in under min t-shirt, som jag strax innan hade bytt om till. Hans fingrar smekte min rygg, och jag tryckte mig tätare mot honom. Utan att jag märkte det, låg hans skjorta plötsligt på golvet. Jag pressade handflatorna mot hans perfekta bröstkorg och drog efter andan. Han var så himla vacker. Jag kunde inte fatta det. Och han var min. Bara min. Jag suckade lyckligt och kunde höra hur han andades snabbare. Han viskade mot min hals:
"-Jag älskar dig, Milena". Hans röst stockade sig, och han drog efter andan. "-Du skulle bara veta hur mycket jag älskar dig." Jag kunde höra glädjen i hans röst, och jag satte orden i halsen av lycka.
"-Om det är så här du hämnas, borde jag definitivt vara olydig oftare." Jag rullade runt så att jag låg på hans högra sida, med ansiktet vänt mot hans. Han lyfte på ena handen och smekte mig mjukt över kinden. Han kollade mig i ögonen, och jag kunde se hur de glittrade. Mitt hjärta stannade.
"-Milena..." Han kysste mig ännu en gång, och jag kunde känna det otroligt starka bandet av kärlek mellan oss. Jag kunde känna det, djupt inne i hjärtat. Efter en lång stund avslutade han kyssen och vände mig så att han kramade om mig bakifrån.
"-Milena..." Fortsatte han. "-Sen du kom in i mitt liv..." Han harklade sig, och jag lyssnade förväntansfullt. "-Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle vara att enbart leva för en annan människa. Jag trodde inte det skulle vara möjligt." Han gjorde en paus. "-Men det är så himla annorlunda än jag förväntade mig. Det känns som om en tyngd har lyfts från mitt hjärta. En tyngd som jag aldrig har lagt märke till innan, men som jag har upptäckt först nu, när den är borta." Jag kände hur han log mot mitt hår. "-Jag vet inte om du förstår hur jag menar, men det är så jag känner iallafall". Han pratade snabbt, verkade vara lite nervös. Jag log för mig själv. Han var så himla gullig. Jag tog ett andetag och svarade:
"-Jag förstår precis vad du menar. Det är samma för mig..." Jag kände hur hans bröstkorg rörde sig när han skrattade av lättnad, och jag kunde inte låta bli att le. Jag tog ett djupt andetag, och viskade sen:
"-Jag älskar dig, Eric Saade."
Jag kunde känna hans lycka när han svarade.
"Och jag älskar dig, Milena Seger. Jag älskar dig så himla mycket. Det kommer jag alltid att göra"
Sen slöt han armarna tätt omkring mig. Och så låg vi, en lång stund, bara lyssnandes till varandras andetag, tills vi somnade...
OMG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ååååh, vad jag är avundsjuk! Eric Khaled Saade, du ska veta att du är i mitt hjärta 4ever♥♥♥ Btw, fråga oss gärna saker i blogresponse, det kan vara både om bloggen(t.ex. om Milena) eller om Eric i allmänhet;) LoveYa//Wanja♥
Kommentarer
Postat av: Josefin
ASSÅ SHIIIIIIIIIIIT! Jag kan inte tro att det är sant?! Detta kapitlet var helt otroligt bra och väldigt romantiskt. <3<3 Jag blir så lycklig när jag ser att det har kommit ett nytt kapitel. Jag vill så gärna vara Milena, men man kan ju föreställa sig att man är henne, haha x) Nej men sjuuuukt bra jobbat iaf! Kramar till er!
Postat av: EricSaadeFanNews
Åhh! Jag bara älskar så sjuuuuukt mycket! Jag fattar inte hur du kan skriva för jag blir bara så in i helv*tes avundsjuk på Milena. Tänk om det här hade hänt i verkligheten!!! Åhh längtar till nästa, längtar till nästa!!!! <3
Postat av: Elin
Å herre gud! Jag älskade detta kapitelt. Det var sååååååååå skitbra. Vill så gärna vara Milena!! Jag längtar så mycket till nästa kapitel. Kramar <3
Trackback
