So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 22

"-Jag förstår precis vad du menar. Det är samma för mig..." Jag kände hur hans bröstkorg rörde sig när han skrattade av lättnad, och jag kunde inte låta bli att le. Jag tog ett djupt andetag, och viskade sen:

"-Jag älskar dig, Eric Saade."

Jag kunde känna hans lycka när han svarade.

"Och jag älskar dig, Milena Seger. Jag älskar dig så himla mycket. Det kommer jag alltid att göra"

Sen slöt han armarna tätt omkring mig. Och så låg vi, en lång stund,  bara lyssnandes till varandras andetag, tills vi somnade...

---

Jag vaknade av att morgonsolen sken mig i ansiktet och en svag vind blåste in i rummet. Eric stod med rufsigt hår vid det öppna fönstret och såg ut över Birkastan.

"-Godmorgon älskling" Sa Eric när han såg att jag vaknat.

"-Hej" Mumlade jag och Eric skrattade och kom och satt sig brevid mig på sängen.

"-Har min artonåring sovit gott?" Han såg på mig med sina vackra bruna ögon.

"-Mm..." Mumlade jag sömnigt och sträckte mig mot honom. Han kysste mig mjukt.

"-Jag är hungrig" Sa jag när han avslutat kyssen. Han log och lyfte upp mig och bar mig till köket. Han satte ner mig på diskbänken och gick mot kylskåpet.

"-Vad vill du ha då?" Eric såg på mig och jag hoppade ner från diskbänken.

"-Hmm" Jag granskade det välfyllda kylskåpet och tog tillslut ut en chokladmousse.

"-Ska du äta den till frukost?" Eric skrattade medan jag gick för att hämta en sked.

Jag satte mig vid bordet och åt min chokladmousse medans Eric gjorde mackor och hällde upp juice till mig. Vad bortskämd jag kände mig. Plötsligt när vi satt och åt frukost ringde min telefon.

"-Hallå?" Svarade jag som standardsvar.

"-Hej gumman! Vart har du hållit hus hela tiden? Skulle du inte komma förbi i går kväll?" Mamma babblade på.

"-Jo... men..." Jag såg på Eric och han nickade.

"-Jag är hos min pojkvän" Fortsatte jag och andades ut.

"-Men gud så trevligt!" Mammas plötsliga svar gjorde mig väldigt förvånad.

"-Kan ni inte komma förbi på middag ikväll, så jag och pappa får träffa honom och du kan få dina presenter" Jag log finurligt mot Eric. Han kollade upp från sitt smörgås-ätande.

"-Det ska nog gå bra..." Sa jag tillslut, utan att ha fått några som helst okej-tecken från Eric.

"-Nämen så kul, då ses vi ikväll då"

"-Hejdå mamma" Jag la på och gick tillbaka och satt mig i Eric's famn.

"-Har du något för dig ikväll?" Jag snurrade in mina fingrar i hans mörka hår.

"-Nej, det tror jag inte... Vaddårå?"

"-Jo, mamma och pappa skulle vilja att vi kom och åt med dom" Jag kollade osäkert ner på mina fötter.

"-Absolut" Jag blev glad över hans säkra svar.

"-Är det okej för dig då?" Frågade jag och han skrattade.

"-Varför skulle det inte vara?" Han log och kysste mig snabbt.

Vi åt klart frukosten och pratade en del om den underbara gårdagen. Jag kände mig fortfarande som den lyckligaste personen på jorden inombords, och det skulle nog hålla ett tag. Eric verkade också glad. Och det var ju förståds det viktigaste.

*

Efter frukosten gick jag och tog en snabb dusch. Det var skönt att bara låta det varma vattnet forsa ner längs ryggen och glömma allt som hela tiden händer. Även om det var det underbaraste som hänt mig, var det fortfarande svårt att förstå. Jag tog långt tid på mig och stod länge och bara lät vattnet falla på mitt ansikte. Kanske lite för länge för plötsligt hörde jag Eric's röst.

"-Milena? Du är väl okej?" Jag skrattade och svarade:

"-Varför skulle jag inte vara?"

När jag duschat klart virade jag en handduk runt kroppen och gick till sovrummet. Jag rotade runt i den lilla väskan jag hade med mig och hittade tillslut något att ta på mig. Det fick bli ett par svarta leggings, shorts och en stor vit tröja.

"-Vad fin du är" Eric kom in i rummet och granskade mig. Han la armarna runt mig och såg mig i ögonen.

"-Du också" Fick jag ur mig.

*

"-Så när skulle vi vara hos dina föräldrar?" Frågade Eric mig där jag satt i hans låtskrivar rum och kollade på alla hans skivor.

"-Typ sju tror jag .."

"-Vad vill du hitta på idag då?" Sa Eric och jag kollade upp.

"-Spela något" Jag hämtade gitarren och gav den till honom.

"-Okej... vad?" Han log mot mig.

"-Vad som helst" Jag satt mig ner på den tjocka mattan och tittade på honom. Han satt sig ner på pallen och började spela. Jag kände genast igen låten. I'ts gonna rain. Jag bara satt och njöt. När han spelat klart gav han mig gitarren.

"-Så, nu är det din tur" Jag blev förvånad och kollade på honom med stora ögon.

"-Aldrig, jag suger" Han höll ett finger framför mina läppar.

"-Säg aldrig så där" Han skakade på huvudet och gick till laptopen som stod på skrivbordet och klickade på en video från gårdagens konsert som redan var på YouTube. Efter en stund hörde jag att det var Break of Dawn, då jag sjöng. Jag kände hur det hettade om kinderna, men Eric log bara.

"-Du måste veta hur bra du egentligen är" Sa han och hjälpte mig upp från golvet.

*

Klockan började närma sig sju. Vi hade tillbringat den största delen av dagen i lägenheten. Eric knäppte sin skjorta och jag klev i mina skor.

"-Redo?" Sa jag, och öppnade dörren.

"-Självklart" Eric log och kysste mig snabbt.

Vi gick till bilen som stod parkerad vid trotoarkatens parkeringsplats och jag satte mig i framsätet.

"-Jag är arton... tycker du inte att jag borde ta körkort?" Skrattade jag och Eric log.

"-Jo, varför inte? Här är ju en professionell bilförare som kan övningsköra med dig" Han log kaxigt.

"-Ja, vad kul" Jag log mot honom.

Vi satt och pratade mycket på vägen hem till mig. Eric tyckte det skulle bli kul att träffa mina föräldrar. Jag tyckte det var tid för det jag också. Jag kunde inte dölja det längre... de skulle säkert också fått reda på det snart, på grund av kyssen från gårdagen. När vi åkte förbi en kiosk vid vägranden kände jag väl igen bilden som stod under den stora svarta texten: ERIC'S HEMLIGA ROMANS . På en annan var det en bild då en vakt hjälpte mig från en journalist. Det gick snabbt, för snabbt, jag visste att de alltid skulle vara efter mig.

Jag försökte blåsa bort tankarna, men Eric hade redan sett min oroliga min.

"-Är det något...?" Han såg på mig och jag kollade ut genom fönstret för att undvika hans hypnotiserande blick.

"-Nejdå, det är okej..."

"-Älskling, tala om för mig om det är något" Han smekte mig över ryggen med ena handen. Jag kände mig genast bättre till mods.

"-Mm"

*

Så var det dags. Vi stod framför dörren, och jag tryckte ner handtaget.

"-Hallå!" Ropade jag in i hallen. Inne i vardagsrummet var ljus tända och en lungn musik flöt över nedervåningen. Mina föräldrar...

"-Hej" Sa mamma och pappa i mun på varandra, när de dök upp i dörröppningen. Men när de såg vem som höll min hand såg de ut som de skulle ramla bakåt. Jag såg att mamma rodnade, pappa harklade sig.

"-Eric" Han sträckte fram handen och presenterade sig med ett varmt leende. Mamma såg ut som hypnotiserad ut, men försökte skaka av sig det.

"-Saade..." Hon log förvirrat mot honom.

---

Blev lite kort kapitel, menmen, efter lunch kommer ett till! Kommentera mycket - så blir det fler idag. Tack för alla fina kommentarer föressten, statistiken stiger... vi blir verkligen peppade och glada! Puss&kram /Nina ♥

Åh asså fan jag är så jävla avundsjuk!

Så sjuuukt bra! Längtar efter meer! :D Har btw tipsat om den här bloggen på min blogg!



Kram!

RIKTIGT BRA!

GUUUUUD! Jag har inte varit inne på bloggen idag men nu när jag gick in så såg jag att det fanns TVÅ kapitel, så jävla glad blev jag! Gärna fler! Ni är så himla duktiga! :)

Första delen publicerade på bloggen. Kolla gärna om ni accepterar länkningen och tacken. OCh självklart vill jag tacka er för den helt underbara novellen. Kan ni inte publicera nästa del nu?! ^^