---

Eftersom Erics turné var slut nu, hade vi några dagar för oss själva nu, innan han skulle börja jobba igen. Vi tillbringade en hel del av tiden hemma i lägenheten, men på tisdagskvällen åkte vi och picknickade på stället där vi hade varit första gången tillsammans och stannade ända tills det blev mörkt. Vi låg där tillsammans i solskenet och hade det superskönt. Hela tiden höll han min hand, som om vi var ihopsydda eller nåt. Det kändes så himla underbart. Och nu visste jag att han faktiskt älskade mig också. Det fick mig bara att älska honom ännu mer.
Vi låg där och pratade, åt och tittade på varandra i flera timmar, men till slut kunde vi nästan inte se marken framför oss, så vi bestämde oss för att åka hem.

Jag visste ju att Eric skulle behöva börja jobba någon gång igen, men blev ändå överraskad när berättade det för mig i bilen på vägen hem.

"-Jag ska börja jobba imorrn". Han kollade lite ledset på mig, och jag tog hans hand. Jag försökte att inte låta besviken när jag svarade:

"-Det är okej. Asså, jag menar, jag skulle jättegärna velat ha flera dagar bara med dig, men till och med jag förstår att du måste börja någon gång igen. Man kan ju inte ha semester jämt". Jag log mot honom, och han verkade lättad att jag tog det så okomplicerat. Jag fortsatte:

"-Vad ska ni göra?" Han kollade lite tveksam på mig när han svarade:

"-Typ planera budgeten eller nåt. Jag vet inte om det är så kul för dig."

"-Äh, det är ingen fara! Jag kan..." Jag försökte snabbt komma på något. Sen fick jag en idé. "-Vänta lite!"

Jag tog upp min mobil ur min bruna läderväska och började slå ett nummer. Eric kollade frågande på mig.

"-Vem ringer du till?" Han flätade in sina fingrar i mina i väntan på svar.

"-Jennifer." Jag förde mobilen till örat. Efter nio signaler tänkte jag ge upp och lägga på, men precis då svarade hon.

"-Hallå? Asså förlåt, jag fick inte upp mobilen. Vem är det?" Hon lät lite stressad, och jag kom att tänka på att jag kanske störde henne. Hon kanske jobbade också? Äh.

"-Hej, Jennifer, det är Milena!" Hon verkade slappna av när hon hörde att det var jag.

"-Nämen hej sötnos, hur har du det?" Jag log åt hennes tonfall och såg snabbt på Eric innan jag fortsatte. Han hade blicken fokuserad på vägen igen, men höll fortfarande min hand.

"-Du, jag tänkte bara fråga en sak..." Jag tog en snabb paus, och fortsatte sen: "-Eric ska börja jobba imorrn, och jag undrade bara om du kanske ville hitta på något? Om inte du också jobbar förstås?"

*

Jennifer var eld och lågor över mitt förslag, och började direkt rabbla upp idéer på vad vi kunde göra. Hon sa att hon behövde en ordentlig shoppingrunda, så vi bestämde oss för att träffas nere på stan på förmiddagen och äta shoppa tillsammans, och sen äta lunch nånstans. När jag hade lagt på vände jag mig mot Eric.

"-Är det okej för dig då?" Först låtsades han tänka en stund, men skrattade sen och rufsade om mitt hår.

"-Milena, jag är inte din mamma. Det är väl jättekul om du och Jennifer kan hitta på nåt, så att du inte måste sitta hemma och uggla hela dagen!" Jag rufsade om hans hår, för att hämnas. Tyvärr var det inte lika lätt att förstöra en killes frisyr som att förstöra en tjejs. Ärligt talat såg han faktiskt ännu sexigare ut efter min lilla hämndattack. Jag suckade och han fick typ en skrattattack när han såg mitt uppgivna ansikte. Men sen mjuknade hans ansikte och han verkade ångra sig.

"-Förlåt. Jag vet ju hur viktigt det är för er tjejer med frisyren..." Han började fnissa och jag kastade löst en hatt på honom som hängde på nackstödet. Han satte på sig den och lutade sig sen över till mig för att ömt kyssa mig på munnen. Jag blev som vanligt när Eric kysste mig helt yr och hade inga tankar på att hämnas längre. Efter en alldeles för kort stund lutade han sig tillbaka och kollade på mig, som fortfarande kände mig lite vinglig.

"-Ska vi gå in?" Vi hade kommit fram, märkte jag nu.

"-J-jag vet inte om jag kan...", stammade jag fram. Eric höjde på ögonbrynet och började sedan skratta.

"-Kom", sa han. "-Jag bär dig." Han lyfte ut mig ur bilen och gick mot ingången. När jag när vi hade kommit innanför dörren till lägenheten fortfarande inte hade sagt något började han kolla lite oroligt på mig.

"-Jag kanske borde ha tagit det lite försiktigare... Jag visste inte att du blir så lätt påverkad" Jag log lite slappt mot honom.

"-Du får gärna påverka mig oftare." Han skrattade och pussade mig på pannan. Vilket gjorde mig yr igen. Jag brukade inte vara så här lättpåverkad. Jag kanske var sjuk. Eller så var det han som var sjukt underbar... Jag trodde på det senare alternativet.

"-Jaså? Är jag så bra på att kyssas?" Han log kaxigt.

"-Bra? Ja, faktiskt. Alldeles för bra till och med". Han började skratta igen, och sparkade av sig sina röda sneakers innan han kysste mig igen och gick in i vardagsrummet.


*


Nästa morgon när jag vaknade var sängen brevid mig bäddad och tom. Jag blev först orolig. Hade det hänt nåt? Men kom sen på att Eric skulle ju jobba idag. Just det. Jag upptäckte plötsligt ett litet kuvert på nattduksbordet. Jag log för mig själv. Han var så himla gullig. När jag läste brevet han skrivit kände jag hur mina mungipor drogs uppåt.

God morgon älskling♥

Hoppas du har sovit gott.
Du sov så sött när jag skulle gå, så jag ville inte väcka dig.
Saknar dig redan, varje sekund utan dig känns som en evighet!
Frukost finns i köket.

Älskar dig♥ Du är mitt allt

Din Eric

Jag kände hur det stockade sig i halsen när jag fällde ihop pappret och höll det mot hjärtat, innan jag la ner det på nattduksbordet igen. Jag kollade ut genom fönstret. Det såg ut att vara varmt, så jag valde att sätta på mig en vit magtröja och ett par mörkblåa hotpants. Till det tog jag en stor stråhatt och ett par peaceörhängen. Det kändes som en ganska bra shopping-klädsel.

När jag hade klätt på mig och sminkat mig lätt gick jag ut i köket. Jag blev helt rörd när jag såg vad Eric hade förberett för mig. Mitt på bordet stod en vas med röda rosor, och på en tallrik låg rostat bröd i form av två hjärtan. Brevid stod ett glas med blodapelsinjuice. Mums. Jag satte mig ner och började äta. Plötsligt såg jag ett litet kort som var lutat mot vasen med rosorna.

I ♥ You

Jag log för mig själv. Han var så himla underbar. Jag måste komma ihåg att tacka honom ordentligt. Det var i och för sig ingen risk att jag skulle glömma bort det.


*


Klockan halv tio rusade jag ut ur huset, och sprang till spårvagnen. När jag satt där på väg ner till centrum, fick jag ett sms av Jennifer.

På väg? Väntar vid Sergels.

Jag skickade snabbt iväg ett svar.

På väg. Är där om fem minuter.

Sju minuter senare sprang jag in på drottninggatan, och sju och en halv minut senare såg jag Jennifer som satt på trappan vid Sergels torg. Jag gav henne en hastig kram.

"-Hej sötnos!" Hon kollade ivrigt på mig. "-Redo för shopping?" Jag log åt hennes entusiasm. Hon var som ett litet barn i en godisaffär.

"-Visst." Hon tog mig i armen och drog mig bort mot närmaste klädaffär.

"-Kom då!" Jag fick lov att skratta.

Vi hade jättekul tillsammans, jag tyckte verkligen om Jennifer. Vi hade bara känt varandra i typ en vecka, men ändå kändes det som om vi redan var typ bästa vänner. Vi pratade om allt och inget, och jag berättade hela historien om hur jag och Eric hade träffats. Hon hade säkert redan hört den, men hon gillade tydligen romantiska historier, så jag berättade den igen. Vi åt lunch på Starbucks - de har verkligen sjukt goda sallader - och tog en mjukglass till efterrätt, som vi satte oss och åt på en bänk. Någon gång var det några tjejer i tonåren som kollade på mig och viskade med varandra, men annars klarade jag mig undan ganska bra, troligtvis tack vare min enorma stråhatt. Tidningarna skrev fortfarande om "Eric Saades hemliga romans", men som tur var hade inga journalister fått tag på mig eller Eric. Än.


När vi efter flera timmars shoppande, pratande och ätande satte oss på spårvagnen - med typ femtio shoppingbags - för att åka hem, var vi helt slut. Som tur var skulle Jennifer åt samma håll som jag, så vi kunde åka tillsammans. Mitt under en diskussion om huruvida Alex var hennes pojkvän eller inte - eller han var enligt henne egentligen inte det, men hon visste inte riktigt - , kände jag hur någon knackade mig på axeln. Jag vände mig långsamt om...

---

Vem kan det vara?:o Kommentera! LoveYa♥//Wanja