So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 25

När vi efter flera timmars shoppande, pratande och ätande satte oss på spårvagnen - med typ femtio shoppingbags - för att åka hem, var vi helt slut. Som tur var skulle Jennifer åt samma håll som jag, så vi kunde åka tillsammans. Mitt under en diskussion om huruvida Alex var hennes pojkvän eller inte - eller han var enligt henne egentligen inte det, men hon visste inte riktigt - , kände jag hur någon knackade mig på axeln. Jag vände mig långsamt om...

---

Jag kände en blixt som bländade mig. Oh, nej.

"-Så, du är alltså Eric Saade's nya tjej? Hur träffades ni?"

"-Ehm, alltså ..." Jag visste inte vad jag skulle säga. Jennifer kollade skrämt ner på sina fötter, så av henne fick jag inte mycket hjälp.

"-Berätta!" Journalisten, som såg ut som en mosad groda, stirrade energiskt på mig och väntade med penna och block efter svar. Jag kände många blickar från folket i spårvagnen. Jag sökte förtvivlat efter något att säga.

"-Men du, det känns inte rätt för mig att stå och prata med folk jag inte känner HÄR - ring mig senare" Jag tog pennan och blocket ur handen på honom och skrev ner ett nummer med stora siffror och avfyrade ett bländade fejk-leende mot journalisten.

"-Tack! Jag ringer" Äntligen blev jag av med honom, och han steg ur spårvagnen vid nästa hållplats.

Jennifer stirrade på mig.

"-Milena! Gav du honom ditt telfonnummer" Jag skrattade:

"-Tja ... nummret till min favoritpizzeria, om det räknas" Nu började hon också skratta.

"-Du är smart du, han kommer få sig en rejäl överaskning"

*

I närheten av Eric's lägenhet klev jag av och sa 'hejdå' till Jennifer. Vi hade verkligen haft en rolig dag ...

"-Men du, vi måste ses snart!" Ropade Jennifer efter mig när jag var på väg ut från spårvagnen.

"-Ja, ring!" Jag klev ut på gatan och började promenera mot lägenheten.

Det var bara något kvarter bort, där Eric bodde, men det känndes så långt att gå - ensam. Jag saknade honom varje sekund han inte var i min närhet.

När jag låst upp dörren och klivit in känndes det tomt. Inne i lägenheten var det varmt och mysigt, men jag såg det inte alls på samma sätt när jag var ensam. Men antagligen skulle jag få vänja mig. Innerst inne behövde jag kanske lite egen tid också.

Det var knappt tre timmar tills Eric skulle komma hem. Jag bestämmde mig för att fixa en överaskningsmiddag till honom, men ännu hade jag mycket tid. Jag satte mig framför tv:n och zappade mellan kanalerna. Det gick en repris på idol, och några dåliga amrikanska tv-serier som mest bara var menlösa. Plötsligt upptäckte jag en almanacka som låg på soffbordet, det var Eric's. Jag kunde inte låta bli att kika i den. Jag bläddrade fram till oktober ... 29 - Det var ju Eric's födelsedag! Även om det var en tid kvar började jag fundera ... Jag behövde hitta på något speciellt, som han gjorde för mig.

Jag stängde av tv:n och gick till min väska för att hämta min laptop. En överaskningsresa - hur bra var inte det? Tänk, på en strand långt härifrån, bara jag och Eric ... En dröm.

Jag klickade runt på olika resehemsidor och drömde mig bort. Spanien, någon fin ö i Grekland, Thailand, Turkiet ... Det fanns inte få resorter som jag alltid velat åka till, så det var svårt att bestämma - tills jag hittade en underbar bild. En ensam bungalow över ett aldelles turkost vatten, med en liten brygga och hängmattor, där man kunde hoppa ner direkt i vattnet ifrån. Jag kunde inget annat än att beställa en vecka på Bora Bora i franska polynesien - trots att det kostade hela mitt sparande som jag hade kvar.

Kontot tomt - men ändå rätt glada miner. Jag var nöjd med vad jag bokat.

Nu var det dags för middagen - Jag stängde min laptop och gick ut till köket. Vad skulle jag laga? Jag kollade i kylskåpet ... det fanns köttfärs, mais, grönsaker och lite allt möjligt för att göra en mysig taco-kväll. Det enda som fattades var ju brödet förståds. Ute hade det börjat regna, och jag hade ingen lust att gå och handla - Men gott om tid hade jag ju, så varför inte baka?

Jag började steka mjuka tacobröd i stekpannan efter den mexikanska tortilla-receptet. Dom blev riktigt lyckade. Jag dukade fram alltsammans på bordet och tände ljus. Snart hörde jag en hand på dörrhandtaget, och jag släckte lyset och gömde mig bakom dörren.

"-Hallå?" Eric ställde ner sin väska i hallen, tog av sig skorna och jackan och skakade ur lite kallt regnvatten ur sitt mörka hår.

"-Milena?" Han gick in i köket, och fick se det dukade bordet.

"-Du! Jag vet att du är här någonstanns!" Han lät så kul så jag inte kunde låta bli att fnissa, där jag stod bakom dörren. Han skrattade och stängde dörren.

"-Nej, det där var orättvist!" Jag försökte se förnärmad ut.

"-Haha, vad var det som var orättvist? Att du började skratta för att jag är så rolig?" Han kom mot mig och jag flätade ihop mina fingrar i hans nacke, och kysste honom. Han besvarade kyssen och höll om mig länge.

"-Vad fint du har gjort!" Sa han när han satt sig vid det dukade bordet.

"-Haha, tack för imorse föressten, du ska bara veta hur glad jag blev" Han tog min hand.

"-Äsch, det var inget stort!"

Vi började äta av maten och Eric var riktigt imponerad av mitt taco-bröd bakande:

"-Tusen gånger bättre än de man köper" Sa han, och faktiskt tyckte jag det själv också.

Eric verkade dock rätt trött efter första dagen med intensivt jobb igen, efter turnens slut.

"-Hur var det att jobba idag då?" Mumlade jag medans jag tog en stor tugga mat.

"-Jodå, det var väll okej ... Mest planering idag, men nästa vecka börjar vi med låtskrivandet och inspelandet och allt igen. Det är ju det roligaste"

"-Har du inte mycket intervjuer då?" Så hade jag i varje fall alltid sett det.

"-Jo, hela tiden. Kul, men jobbigt. I princip all tid jag inte är i studion på dagarna ska jag gästa på någon festival, bli intervjuad eller göra vad allt det nu är" Han suckade lite.

"-Fast det är kul?"

"-Det bästa som finns, jag älskar mitt jobb, men ibland blir det för mycket" Han log snett.

"-Jag vill ha tid att vara med dig" Fortsatte han. Jag blev varm innombords när han sa så.

*

Vi satt oss i soffan och pratade lite. Ute smattrade regnet mot asfalten och det var mysigt att sitta inne i den mjuka soffan.

"-Jo, just det, pressen var efter mig idag ..." Jag kände att det nog var lämligt att tala om.

"-Va? Vad sa du till dom?" Han verkade nästan förskräckt.

"-Jo ... jag sa att dom skulle ringa" Sa jag och han såg förvånat på mig.

"-Och gav dom numret till en pizzeria" Fortsatte jag och Eric brast i skratt.

"-Smart!"

"-Men du, Eric, vad ska jag säga?" Tänk om han inte ville presentera oss som par, trots att han kysst mig på scenen inför alla?

"-Säg som det är bara, det är det bästa!" Jag log när han sa så, det känndes bra.

"-Tack" Jag la mitt huvud i hans knä och han smekte varsamt över mitt hår.

"-För vad?" Han såg frågande på mig.

"-För att du finns." Jag blundade och log.

---

Blev lite kort nu, men jag har skola som börjar om tio minuter så ... Har antagligen tid för nästa kapitel i eftermiddag, eller ikväll ...! Snart händer det grejer i novellen ska ni veta ... Kanske lite trög för tillfället men ja, vi har saker på gång, så sluta inte läsa :D Puss/ Nina ♥

Men herregud! Det blir ju bara bättre och bättre. Jag ÄLSKAR verkligen denna historien <3<3 Jag vill ha ett nytt kapitel nu!

Men herregud! Jag ÄLSKAR denna historien <3<3 Jag vill ha ett nytt kapitel nu!!

SLUTA ALDRIG ATT SKRIVA SÅDANA HÄR HISTORIER!! Jag älskar att läsa dessa :D:D:D

GUD va fint kapitel! :) TACK men gärna ett till, haha x) Så jävla bra så det finns inte! NI är bäst! <3<3

Längtar sjukt mycket efter nästa kapitel! Skicka, skicka! ^^

GUD SÅ GULLIGT! asbra!

Men har ni dött eller? :D snääääällla skriv ett nytt kapitel!!! :D <3 älskar denna blogg!!

Hallåååå! Ett nytt kapitel tack!! :D Vill läsa!

Jag Väntar otåligt på kapitel 26!!! :D <<<<<<<<<<<<<3333