So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 30

"-Var är hon?" Pressade jag ilsket fram mellan tänderna och upprepade:

"-Var är hon?!!" Nästan skrikande.

"-Jodu, det kan du få veta - mot vissa omständigheter förståds" Jag hörde en annan mansröst i bakgrunden och ett snyftande läte.

"-Nej. Nej Eric!" Det var Milena. Jag hörde ett slag, ett skrik och den vanliga tonen - när en telefon tutade upptaget.

---

Eric's perspektiv:

Jag greps av panik, ilska och sorg - som blandades till en väldigt obehaglig känsla. Jag ville hellst bara kasta mig på den blöta asfalten och skrika - men jag visste, att det inte hjälpte henne. Jag tog som refelx upp mobilen och ringde ett enkelt nummer - 112. Efter en ton svarade en röst:

"-112 SOS alarm"

"-Min flickvän ..." Jag tog ett ljupt andetag och fortsatte:

"-Har blivit överfallen, och jag vet inte vart hon befinner sig, men någonstanns här i Birkastan i Stockholm. Två män ringde mig och vill ha något för henne" Jag kände smärtan i hjärtan.

"-3 polisbilar befinner sig inom 45 minuter i Birkastan" Svarade rösten och jag hörde hur hon knappade in något på en dator.

"-45 MINUTER! Är ni galna?" Jag kunde inte hålla inne min ilska.

"-Tyvärr har vi mycket nu, men sköter situationen så snabbt vi kan" Jag la på och var närapå att pressa sönder telefonen mellan handflatorna. Jag ville bara vakna, och märka att allt bara hade varit en hemsk dröm. Men nej. Det gick inte. Jag kunde inte vänta 45 minuter, tänk om de skadade henne? Jag började springa. Tillbaka till baren där mina vänner från teamet satt och roade sig.

"-Hjälp mig, Milena är i fara" Sa jag när jag slog upp glasdörren och flera förvånade ansikten kollade på mig.

"-Eric, vad händer?" Jennifer som du satt i Alex knä ställde sig snabbt upp och de andra var efter med att ta på sig sina jackor.

"-Två killar har henne, någonstans ... någonstans i närhete..n" Jag tappade orden, jag visste inte vad jag skulle säga.

"-Vänta, vad sa du nu?" Alex kom fram till mig.

"-Jag vet inte vart hon är."

"-Då får vi väll börja leta, allihopa" Calle försökte tränga fram ett leende med det gick inget vidare.

"-Iphone" Kevins ord fick alla att kolla på honom.

"-Eh, va ... ?" Alla kollade frågande på honom men han kollade bara på mig och fortsatte:

"-Milena har väll en Iphone?" Jag nickade frågande.

"-Och?"

"-Ge hit din!" Jag tog upp den ur fickan och kastade den till honom.

"-Varför har du inte ringt polis Eric?" Jennifer såg orolig ut.

"-De behöver 45 minuter" Jag pressade fram orden.

"-Åjdå ... vi fixar det här" I samma ögonblick som hon sa det kom Kevin med telfonen till mig igen.

"-Sådär, karta, leta, klart" Han log snett. Vilket snille han var. Vi hade självklart ställt in "hitta iphone" till varandras telefoner. Nu var det inte svårt att hitta vart hon befann sig. Förhoppningsvis hade männen inte tänkt på det och stängt av telefonen.

*

Vi började springa genom den kalla, regniga luften allihopa. Min iphone började blinka. Vi var nära.

Vi hamnen fanns det gamla lagerlokaler. Självklart var det en perfekt plats för männen att gömma henne. Men varför? Självklart för att de ville ha pengar för henne. Ett litet fönster stod på glänt någon meter upp på den gråa betongväggen.

"-Där" Pekade jag, och de andra handlade snabbt. En efter en klättrade vi in genom det lilla fönstret in i ett litet, tomt rum. Jag var glad att de alla ställde upp. Antaglien hade dom dock inte så mycket aning om vad som skedde, för lite hade de nog druckigt i baren. Trots allt verkade de vara rätt klara i huvudet.

"-Schh" Jennifer hyschade till de andra och la örat mot dörren. Jag ville bryta ihop när jag hörde Milenas röst.

"-Gör inget mot honom. Snälla. Ta mig om ni vill, men gör honom inte illa" Hennes röst var så svag som en viskning, men jag hörde snyftningarna och männen som skratta hånfullt.

"-Haha, vi ska inte göra något med dig, tjejen, fast det beror ju förstås på hur snabbt vi får pengarna från din älskling" Den andre skrattade och genom nyckelhålet såg jag hur mannen tog upp hennes telefon igen. Nej. Han tänkte ringa. Snabbt drog jag telefonen ur Anton's hand och stängde av den, för att inte riskera några ovälkomna ljud.

"-Han svarar inte" Mannen svor långt och slängde mobilen i golvet och mumlade något om att prova igen senare.

"-Han kanske har övergett dig" En av dom gick runt Milena och drog sin stora hand runt hennes ansikte, samtidigt som han log hånfullt.

"-Dig har vi ju i alla fall" De båda skrattade och jag såg tårarna pressas ut ur Milena's ögon. Hon sa inget.

Milena's perspektiv:

"-Dig har vi ju i alla fall" Jag kunde inte hejda tårar. Kunde det verkligen vara möjligt att Eric struntat i mig? Nej, jag fick inte tänka så.

"-Ni kan dra åt ..." Jag avbröts av ett hårt slag i huvudet och jag kände yrseln i hela kroppen.

"-För i!" Plötsligt gick en dörr i den vänstra hörnet av den mörka lokalen upp. Nej.

"-Eric, nej!" Jag försökte förgäves ställa mig upp från stolen, men det ledde bara till att stolen vickade fram och tillbaka.

Jag kunde inte hejda honom. Han var på väg mot oss, när plötsligt den ena mannen tog upp en revolver ur fickan. Han avlöste ett skott mot Eric.

"-NEJ!!!!!!" Jag skrek, men inget hände. När jag öppnat ögonen såg jag Eric sitta på huk, och andas häftigt. Skottet hade träffat väggen precis ovanför hans huvud.

"-Men vad ...." Mannen försökte meningslöst skicka iväg ännu ett skott, men upptäckte att den var tom. Jag fick tänka snabbt. Han sträckte sig efter patronerna som låg nära mina fötter. Men all min kraft sparkade jag iväg dom till andra sidan av rummet, och de föll ner i ett hål i golvet innan mannen hann ta dom.

Eric tog några snabba steg framot.

"-Eric!!" Jag kände att min kraft höll på att ta slut, och skriket blev mer som en viskning. Jag såg mot honom, och han stelnade plötsligt till.

"-Milena, var försiktig, rör dig inte" Han pressade fram orden mellan tänderna och stirrade på mig. Först efter några sekunder, när jag vände mig åt vänster, märkte jag vad han menade. Ett hugg kändes i min överarm. Smärtan var oförståbar, jag hade aldrig känt något liknande. Den vassa kniven trängde ljupt in i min arm. Jag kunde inte skrika. Jag hade ingen kraft kvar.

Eric's perspektiv:

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. När jag såg mannen hugga kniven i henne kändes det som allt brast. Men jag fick inte ge upp.

"-Kom inte ett steg närmare ... annars" Mannen höll kniven mot hennes hals. Ur Milenas arm forsade rött blod och hennes ögon rullade bakåt.

"-Nej. Nej. Nej!! Rör henne inte" Jag hörde smärtan i min röst. Sen gick allt snabbt.

"-Kom inte när...." Mannen avbröts av ett hårt slag i ryggen och tappade kniven. Alex. Jag hörde honom tyst viska "j*vla peddo" när mannen utan motstånd föll ner på golvet och slog i hakan.

Den andre fick en spark, och ramlade ofrivilligt ner på golvet. Edin. De andra kom ut ur skuggorna i den bakre delen av rummet och tog hand om männen. Jennifer tog en kniv och skar upp repen, och ur hennes ögon forsade tårar. Från olika delar av rummet kom nu poliserna. Aldelles för sent.

Jag sprang fram till Milena och tog henne i mina armar. Hennes huvud hängde livlöst bakåt, men hon andades fortfarande, tungt. Jag kände tårarna tränga bakom ögonlocket. "Snälla. Låt henne leva. Det är allt som betyder" Jag skickade iväg en kort bön med läpparna mot hennes panna.

---

Åhneej!! :O Hoppas att det här kapitlet blev okej, för jag är verkligen trött! Nästa kapitel kommer imorgon, så fort vi får tid. Tänk, redan kapitel 30! Vill själv inte att novellen ska vara slut snart ... vad tycker ni? Ska den hålla på ett tag till? Vi satsar på en hel del kapitlel till, förhoppningsvis! KOMMENTERA supergärna! Puss /Nina ♥

Gaaah vad spännande!! Galet bra ni skriver! Vill inte heller att novellen tar slut, vill ha mååånga kapitel till!!! Keep it up! :D :D

Det är skit bra.. Man vill bara lösa mer och mer... Tycker absolut att ni ska skriva många fler kapitel för de är så jävla bra !!!!!

Herregud jag trodde att Eric dog!! Skitbra kapitel=) Jag tycker att fler kapitel ska komma nu!!!!Kramar <3

Åhh! Jag blrv så rädd när pistolen kom med i det hela! Men jag tycker att ni ska köra på i sisådär 50 kapitel till! ^^

Om ni inte vill ha hjäl mig så måste de fortsätta! Grymt spännande! de är något jag kommer ta fram och läsa för mina barnbarn haha x) jag lovar ;) sååå grymt braaa! Love u !

Gud va bra! :) Shitspännande, trodde att någon skulle dö, usch! JA FLEEEEEEER!!! :) <3<3

ni skulle ba våga sluta!!!! har precis börjat läsa men måste säga att jag älskar den redan!!! har vart inne minst 20 ggr idag för att kolla om de har kommit ett nytt avsnitt!! :)