So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 33

När mina föräldrar gått kom sköterskorna med en uppfällbar säng som de ställde ett par meter från min, vid väggen. När de gått sköt Eric den på mitt kommando så tätt intill min säng som möjligt. När vi låg brevid varandra var det tyst en lång stund. När Eric kysste mig ignorerade jag smärtan i armen och kysste honom ivrigt tillbaka. Det känndes som det var evigheter sedan jag kysst honom. Hans kyssar var det bästa som fanns.

"-Åh, jag älskar dig så mycket Eric" Mumlade jag och släckte lampan.

"-Jag älskar dig mer än du någonsinn kan ana" Viskade han tyst mot mitt hår och jag hörde hur han tyst tackade ett 'tack, tack så himla mycket för att hon lever' i mörkret.

---

Få dagar senare på sjukhuset:

Jag vaknade av att solljuset trängde in mellan persiennerna. Jag kisade mot det starka ljuset och kravlade mig upp på armbågarna. Jag mådde redan mycket bättre, även om axeln fortfarande värkte en hel del.

Jag märkte att Eric låg brevid mig på sjukhussängen. Jag log och kysste hans panna. Jag försökte ruska liv i honom, men han rullade bara ner från sängen och landade på det kalla trägolvet - där han sov vidare. Jag började skratta. Vilken sömntuta.

Jag tittade ner för sängkanten och började kittla honom.

"-Vakna!!" Fnissade jag och han mumlade något om 'nej, inte nu'. men rätt som det var slog han upp ögonen och ställde sig upp. Han log mot mig och satte sig på sängen.

"-Hur kom det sig att jag låg på golvet?" Han såg finurligt mot mig.

"-Hahah, du rullade ner, vad tror du?" Han skrattade och böjde sig ner för att kyssa mig. Vi kysstes länge innan vi avbröts av att en sköterska knackade på dörren. Eric gick snabbt över till sin egna säng.

"-Jo, du kommer att bli utskriven idag, Milena, men inte få jobba på ett par dagar" Sköterskan såg ner i några papper hon höll i handen. Att jag inte skulle jobba, gjorde mig inte mycket.

"-Så, du får försiktigt packa ihop dina saker, och sedan kommer en läkare och tar en sista koll" Fortsatte hon och jag nickade. Hon gick ut ur rummet igen.

Jag och Eric började packa ihop sakerna som låg utspridda över golvet. Det var inte mycket mer än lite böcker, min ipod och en några halvtomma choklad-paket. Jag hade ju fått lov att alltid bära de vita passient-kläderna över alla bandage.

"-Vad är det här?" Eric höll fram min dagbok med den blommiga omslaget och log kaxigt.

"-Min!" Skrattade jag och ryckte åt mig den. Jag ville inte äns att Eric skulle läsa den, för det stod så mycket hemligt i den.

"-Så, står det något hemligt i den...?" Eric höjde ena ögonbrynet och jag nickade. Han log och kysste mig snabbt innan han gick för att packa i resten av mina saker. Jag drog fram t-shirten jag alltid brukade ha under min kudde och gömde den i famnen. Innan jag blev tillsammans med Eric hade jag den alltid med mig, en t-shirt med en bild av Eric. Han kollade på mig och jag kastade den till Eric.

"-Lägg den i väskan!" Han höll upp den framför sig och skrattade.

"-Så duger det inte med att riktiga jag är i din säng på natten?" Jag log och kände att jag rodnade när han sa så.

*

Vid ett, efter att läkaren gjort en sista koll, jag fått nya bandage och en tid att ta bort stygnen, fick jag äntligen lämna sjukhuset. Jag hade lite svårt att gå, så Eric stöttade mig med sin ena arm, och bar min väska med den andra. På dagarna hade han varit en del i studion och på intervjuer och liknande, men han hade alltid sovit hos mig på sjukhuset.

"-Hur känns det?" Eric såg oroligt på mig när jag försökte bita ihop för att kunna gå normalt utan att skrika. Min axel smärtade.

"-Mm, bra" Jag blundade till, och Eric lyfte upp mig.

"-Du ljuger" Han bar mig bort till hans bil, där han satte ner mig på sätet.

Vi körde hem i det mulna vädret. Jag hade stor lust att åka iväg någonstanns, och jag kom att tänka på resan jag bokat. Det gjorde mig varm i kroppen, och jag hade lust att berätta nu på en gång ... Fast det skulle bli roligt att överasska honom.

*

När jag klev in genom dörren efter att Eric burit upp mig för trapporna, kändes det hur härligt som helst att vara hemma igen. Det kändes lite ovant, med ändå rätt, att detta var mitt hem nu. Jag bodde här!

"-Ska du jobba något mer idag?" Frågade jag Eric när vi kommit in och stängt dörren.

"-Nej, faktiskt inte ... nästa vecka är jag ledig ett par dagar också" Han log mot mig och jag kände mig glad.

"-Funderade på om vi skulle dra ner till Helsingborg och hälsa på in familj?" Fortsatte han.

"-Ja, jättegärna! Om jag kan ta ledigt från jobbet alltså ... men det antar jag"

Vi orkade inte laga något utan beställde hem varsinn pizza till lunch som vi åt framför tv:n.

"-Jo, just det ..." Eric vände sig mot mig.

"-Mm, vad?" Jag kollade på honom.

"-Thomas vill att du ska komma och provsjunga i studion någon gång den här månaden ... Om du vill alltså" Han log mot mig.

"-Men jag kan inte sjunga eller någonting så varför ...?!" Bablade jag på.

"-Klart du kan" Eric smekte mig över håret och jag la mitt huvud i hans knä.

---

Tillbaka från Sthlm .... Blev ett superkort kapitel nu, men förhoppningsvis hinner vi med något mer i eftermiddag, för nu måste jag sticka iväg till skolan. Puss på er/ Nina

PS. Kommentera, så kommer nästa kapitel snabbare! :D

Älskar denna berättelsen<3<3 Så bra!!!!!

Jag älskar denna berättelsen så mycket!! Ni måste skriva mer<3<33<3 Vill ha ett till nu!!!!! Kramar =)

Sjukt bra!! Jag älskar hela berättelsen så jävla mycket, vill ha nästa kapitel nuuuuuuuuuu!!! <3<3<3<3 LOVE YA GUYS! :D

Åhh! Me like! Kan inte vänta till nästa kapitel, tjejer, ni är underbara!

Grymt! :) vad roligt att hon ska träffa erics föräldrar ! :D