So put your hearts in the air...♥ -Kapitel 36

"-Jag är så himla stolt över dig, älskling" Eric lade armen om mig och vi gick mot bilen men såg sedan lurigt på mig.

"-Känner att du börjar bli ett litet hot för min fina karriär" Skrattade han.

"-Sluta, jag har inte ens spelat in en låt... Vad tror du egentligen? Jag kan inte mätas med en tusendel av dig" Jag stannade upp och såg honom i ögonen.

"-Vem vet, vem vet" Han log snett och kysste mig mjukt.




Några dagar senare (Milena har börjat jobba igen) Erics perspektiv:

Jag satt inne i soffan när jag hörde hårda steg i trappan. Ingen brukade gå i trapporna så här mitt på dagen. Antaglien var det någon från de andra lägenheterna. Men plötsligt hörde jag dörren gå upp. Det var Milena. Jag stängde av tv:n och gick ut i hallen.

"-Men Milena, hur är det?" Jag såg hennes blanka ögon och hon drog en hand genom håret samtidigt som hon tog ett djupt andetag.

"-Älskling?" Jag lade armarna om henne och hon lutade ansiktet mot min bröstkorg och snyftade tyst.

"-Jag är bara så... sur!!" Hennes skrik dämpades mot min skjorta.

"-Berätta, var det något på jobbet?" När hon snörat av sig sina converse och hängt jackan på en krok gick vi och satt oss i soffan.

Milenas perspektiv:


När vi satt oss i soffan började jag berätta om den hemska dagen på jobbet. Det hade börjat en ny tjej, ungefär i min ålder, men hon var bara ute för att göra mig illa - för att jag var tillsammans med Eric, som hon var kär i. Hon hade börjat jobba där för att förstöra saker för mig. Hur kunde man bara vara så dum? Jag berättade om hur hon fick alla på jobbet att hata mig medan jag var borta, lurade i dem att jag bara var hemma och kollade på tv, och gjorde så en hel mjölvagn ramlade så jag fick 500 kronor avdrag på min lön. Så j*vla barnsligt.

"-Och nu?" Sa Eric när jag pratat klart. Jag lät mitt rufsiga hår hänga ner framför ögonen.

"-JAG HAR F*N SAGT UPP MIG! Nu har jag inget jobb heller, det var precis det hon ville!" Skrek jag och kände hur det högg till i hjärtat när jag skrek så rakt upp i Erics ansikte. Det var ju inte hans fel.

Jag kände hur tårarna ilsket började rinna ner för mina kinder.

"-Det är okej, det är okej, det var ett skitjobb" Eric tog mig i sin famn och smekte mig över ryggen.

*

När jag ställde mig framför spegeln fick jag närapå en chock. Jag såg hemsk ut. Rödgråtna ögon, smink rinnande ner för kinderna och mitt vanligtvis långa, vackra hår var rufsigt och fult. Jag tog hårborsten ur spegelskåpet och började borsta ut tovorna. Jag tvättade mitt ansikte med varmt vatten. Jag kände hur jag hade fler tårar, men försökte hålla dom inne, fastän det knappt gick. Jag stirrade tomt i spegeln och när jag såg mitt ilskna ansikte kändes det som om jag ville bryta ihop på golvet.

"-Är du okej?" Jag kände Erics varma hand på min kind.

"-Mm" Hulkade jag.

"-Du, kom" Han tog mig i sin famn och bar mig bort till sovrummet där han satte ner mig på sängen.

"-Jo, jag tänkte... Jag har ledigt ett par dagar, och jag undrade om du kanske ville resa ner till Helsingborg och hälsa på min familj och så" Jag kände hur jag fick tillbaka glädjen i kroppen.

"-Ja, jättegärna" Jag virade in fingarna i hans mörka hår och kysste honom.

"-Du behöver komma bort från allt det här" Mumlade han mellan kyssarna.

*

Erics perspektiv:



Äntligen skrattade hon igen. Vi packade våra väskor, vilket hon var väldigt entusiastisk över. När jag skulle någonstans packade jag oftast på fem minuter, men hon höll på i säkert två timmar. Hon ville ta med ALLT.

"-Den här, eller den här" Jag satt på sängen och hon höll fram två nästan precis likadana t-shirts framför mig.

"-Helst ingen" Skrattade jag och hon såg fundersamt på mig. Hon var för söt.

"-Va...?" Hon släppte t-shirtarna på golvet och jag drog ner henne i sängen. Vi kysstes och hon fnissade när hon verkade fatta vad jag menade. Jag lät mina händer slinka in under hennes tröja.

"-Nähä du, först packa" Hon skrattade och satt sig på min mage, kysste snabbt mitt förbryllade ansikte och gick sedan för att fortsätta packa.

Hon hade fyllt sin väska, men konstaterade att hon inte var klar än, men gäspade stort. Klockan var redan halv ett på natten.

Milenas perspektiv:

"-Nej, jag är inte klar!" Fnissade jag hysteriskt när Eric drog ner mig i hans famn där han satt på golvet.

"-Inte jag heller" Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. Vi rullade runt på golvet, och jag kände hur tröttheten kom smygande.  Innan vi hann tänka så mycket, hade vi somnat i varandras armar på det hårda golvet.

KOMMENTERA är ni supersöta! Tänkte i veckan ha en liten tävling där ni kan vinna något, som en-månads-jubileum på bloggen. What do u think about that? ♥ Puss /Nina


Kommentarer
Postat av: Josefin

Åh gud va romantiskt!! Jag dör lite här. :) SÅ grymma är ni så det finns inte! <3<3

2011-09-21 @ 12:27:18
URL: http://erickhaledsaadeforever.blogg.se/
Postat av: Elin

Herre gud!! Jag dör här!! Ni är så BÄST<3<3<3 Fler kapitel nu!!!

2011-09-21 @ 12:33:03
Postat av: Noomi

Jag bara älskar er lite smått! =)<33 Eller jätte mycket! helt grymma ni är på att skriva. jag länkar er på min blogg då och då också =)

2011-09-21 @ 12:53:50
URL: http://dreampoems.devote.se
Postat av: Josefin

Jag tycker det låter jättebra med en tävling, roligt! :) <3<3

2011-09-21 @ 14:27:06
URL: http://erickhaledsaadeforever.blogg.se/
Postat av: isabelle

gud så mysigt! <3



man blir helt glad

2011-09-21 @ 16:00:58
URL: http://isabellebrandt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Hej och välkomna till Saadestories! På den här sidan kommer ni att kunna läsa noveller om Eric Saade, världens snyggaste, bästa... I varje fall, den pågående novellen heter "So put your hearts in the air...♥". Vi uppdaterar så ofta vi kan, och blir extra peppade till att skriva mer och oftare om ni kommenterar mycket! Hoppas ni gillar den!/Wanja & Nina

RSS 2.0