"-Inte jag heller" Han tog mitt ansikte i sina händer och kysste mig. Vi rullade runt på golvet, och jag kände hur tröttheten kom smygande.  Innan vi hann tänka så mycket, hade vi somnat i varandras armar på det hårda golvet.

---

*

Jag vaknade av att jag hade ont i ryggen och att jag kände hur något ruskade om mig försikigt. Jag öppnade mina lite sömniga ögon och såg rakt in i ett par bruna, vakna ögon. Ansiktet som de tillhörde verkade ha svårt att hålla sig för skratt.

"-Milena, varför ligger du i min resväska?" Jag såg hur Eric försökte hålla sig för skratt. Jag var fortfarande trött, så jag vände på mig och drog locket på resväskan över huvudet, så att bara benen stack ut. Där gick gränsen. Eric började gapskratta, och jag började också fnissa, där jag låg, inne i resväskan. Till slut lyfte jag lite på locket och tittade ut. Eric låg på rygg på golvet, och gav mig inte ens en sekund att reagera. Han tog tag i mig och drog upp mig så att jag låg ovanpå honom.
När jag förbryllat kollade på honom kysste han mig och skrattade.

"-Sååå... Har du sovit gott i den där?" Han skrattade högt.

"-Nja... Min rygg är nog ganska sur på mig just nu." Jag grimaserade, och Eric smekte mig över ryggen. "-Var har du sovit då?" Han log.

"-Jag vaknade i soffan..." Han kollade upp på soffan som var till vänster om oss. "...Jag hittade nog en lite skönare plats än dig iallafall." Han skrattade igen, och jag kysste honom. Sen märkte jag att han inte hade någon tröja på sig. Han verkade märka att jag kollade på honom, och log ursäktande.

"-Tänkte just ta en dusch." Han gjorde en ansats att resa sig, men jag höll fast honom.

"-Du får gärna gå omkring så här lite oftare..." Jag skrattade, och rullade ner på sidan så att jag kunde lägga huvudet på hans bröstkorg. Jag knölade in armarna runt hans midja, och han skrattade.

"-Jaså, det tycker du?" Han kollade på mig med ett bländande vitt leende.

"-Mm...", mumlade jag, och slöt ögonen. Han slappnade av och kysste mitt hår.



"-Är du klar med packningen?" Jag var oförberedd på hans fråga, och lyfte på huvudet för att kolla på honom.

"-Va?" Han skrattade mjukt.

"-Jag frågade om du var klar med packningen." Jag tänkte efter snabbt, och svarade sen:

"-Inte riktigt än." Han suckade teatraliskt och skrattade.

"-Varför behöver tjejer egentligen alltid ha med sig så himla mycket?" Jag slöt ögonen igen och la mig tillrätta på hans bröstkorg samtidigt som jag strök med handen över hans perfekta mage.

"-Man behöver ju ha ett urval." Jag hörde leendet i hans röst när han svarade.

"-Som sagt..." Han drog åt armen lite hårdare om min midja. "-För mycket kläder behöver du ju inte nödvändigtvis ha på dig." Sen la han till: "-Om jag får bestämma alltså"

Jag boxade till honom lätt på magen, men han verkade nästan inte känna det ens.

"-Jag säger bara vad jag tycker." Jag kände ur hans bröstkorg skakade när han skrattade, och tänkte boxa till honom en gång till, men han stoppade min hand i luften, och drog upp på sig igen. Han slank in med händerna under mitt linne och jag placerade händerna på hans bara axlar. Jag kollade in hans ögon och fnissade.

"-Visserligen skulle det ju kanske vara lite orättvist att du inte skulle få önska nåt när jag har det så bra..."

"-Just det." Han skrattade och lät sina läppar vandra från min hals upp till käkbenet innan han slutligen kysste mig.


*


Vi hade bestämt oss för att åka med lokala tåg istället för att ta bilen - Helsingborg var ju så långt bort - så vi åkte ner till centralen. Innan vi hade gått ut ur lägenheten hade vi försökt att klä ut oss så gott som det gick, resultatet blev ganska bra faktiskt.

Innan vi klev ur bilen efter att vi hade parkerat vid stationen kollade jag på Eric.

"-Ser man att det är jag?" Han la huvudet på sne och mönstrade mig.

"-Nä." Jag skrattade och nickade menande på honom.

"-Du har inte heller precis världens sämsta förklädnad..." Han kollade upp och jag kunde inte låta bli att skratta åt hans fejkmustasch och hans gigantiska dunjacka.

"-Fast vi får väl se..." Han skrattade och vi klev ur bilen för att gå till perrongen.


Våra förklädnader verkade funka ganska bra. Vädigt bra till och med. Inte en enda människa kom och ville ha en autograf av Eric - och det var seriöst en hel del människor där! Vi klarade oss bra ända till tågkupén där vi kunde sätta oss ner och pusta ut. Jag drog för gardinerna så att förbipasserande resenärer som gick runt i korridoren inte skulle se oss. Sen tog jag av mig min stora mörka glasögon och den varma sjalen jag hade virat hårt runt mitt huvud.
Sen satte jag mig brevid Eric och lutade huvudet mot hans axel.

Tågresan var lång, men det gjorde inget alls. Det var snarare som en dröm för mig att få tillbringa flera timmar med Eric i en ensam tågkupé. Vi pratade jättemycket, men vågade inte mysa för mycket om det plötsligt skulle komma en konduktör eller nåt. Men som tur var hade Eric bokat hela tågkupén iallafall, så det var inget annat folk där.


*


Efter många timmar kom vi fram till Helsingborg, och tog en taxi hem till Erics mamma. Han berättade för taxichauffören vart vi skulle, och satte sig sen i baksätet med mig. Efter en liten stund, kanske en kvart eller så, var vi framme, Eric betalade, och vi gick ur taxin.

Eric tog min hand och ledde mig fram till dörren. Det var ett fint litet gulmålat radhus, och jag älskade det. Jag undrade om Eric hade bott här som liten? Jag fick fråga honom senare.

"-Är du redo?" Eric avbröt mina tankar. Jag kollade upp på honom.

"-Japp." jag kände mig bara lite nervös, och Eric kramade om mig en gång till innan han knackade på. Efter några sekunder hörde jag steg och sen hur dörrklinkan trycktes ner...

---

Spännande! Hinner inte skriva mer nu, ska iväg;) Men puss på er/Wanja♥