Det var så kul att se Eric när han var med sin mamma. Han var helt annorlunda. Inte alls den kändis-kille många förväntar sig. Det kändes som han var vilken kille i tjugoårsåldern som helst... Fast såklart av den mest underbara  sorten.

---

*

Eftersom vi hade kommit ganska sent till Helsingborg så hade vi bestämt oss för att ta sovmorgon nästa dag. Eric hade ju jobbat så mycket och jag tyckte också att det skulle bli skönt att bara kunna göra precis vad man ville. Fast det där med sovmorgon funkade inte riktigt för mig. Jag vaknade klockan sju och kände mig klarvaken. Eric låg fortfarande och sov, med armarna om mig. Jag slöt ögonen igen och kurade mig närmare honom. Han var varm, och det kändes underbart att bara ligga där, tätt intill honom.

Efter en stund blev jag dock lite rastlös, och vände på mig. Jag lutade örat mot hans bröstkorg och hörde hans hjärta som dunkade med jämna slag. Jag blev varm i kroppen, och kramade om honom så gott det gick. Gud vad jag älskade honom. Sen märkte jag att han hade på sig en skjorta, och blev lite irriterad. Jag började knäppa upp den. Eric sov lugnt vidare. När jag hade knäppt upp den la jag händerna på hans mage och sträckte på halsen för att kyssa honom på munnen. Han sov vidare.

Det här var hopplöst.

Egentligen ville jag inte väcka honom när han sov så sött, men jag hade ju så tråkigt. Så jag bestämde mig för att ta till hårdare medel. Efter att försiktigt och motvilligt ha lossat på Erics grepp om mig, gick jag iväg till badrummet. På vägen mötte jag Marlene.

"-Godmorron gumman, har du sovit gott?" Jag blev smått förvånad över hennes sätt att tala till mig, men samtidigt glad.

"-Jadå." Jag log. "-Du då?"

"-Ganska." Hennes mungipor åkte nedåt."-Men jag måste ju upp till jobbet." Hon stegade iväg mot dörren. " Jag måste iväg nu, men Eric vet ju var frukosten finns." Hon log mot mig, och jag log tillbaka.

"-Jag klarar mig nog."

"-Sover han fortfarande?" Hon skakade på huvudet och suckade.

"-Aa, fast det är ju ganska så tidigt" Jag kastade en snabb blick på klockan som hängde vid trappen.

"-Ja, du har rätt ... Men du, vi ses ikväll" Hon gick med snabba steg ner för trappan.

"-Hejdå" Jag vinkade till henne och med ett snabbt 'hejdå' gick dörren igen. Det var rätt skönt att vara ensam vaken i huset, och jag var glad att Marlene litade på mig så pass mycket att hon bara lät mig gå runt ensam i hennes hus.

Jag gick till badrummet och tog en liten handduk från den vita hyllan, som jag blötte med iskallt vatten. Jag fnissade lite åt hur Eric skulle reagera när jag la den i ansiktet på honom. Jag vred ur handduken lite och gick sedan tillbaka till sovrummet där Eric sov som en stock. Jag satte mig på hans mage och la handduken i ansiktet på honom. Jag kunde inte låta bli att börja skratta när jag såg honom förvirrat skaka på huvudet och med ena handen få bort den blöta handduken ur ansiktet.

"-Vad gör du?" Mumlade han med stängda ögon. Jag kunde se hur ett leende lekte i hans mungipa, fast han försökte dölja det.

"-Haha, försöker väcka dig, du är så tråkig" Skrattade jag och började kittla honom. Han mumlade något om 'du ska få' och vände lite på sig. Han öppnade ena ögat och tog tag i mina händer, som försökte kittla honom, så han äntligen vaknade.

"-Neej, släpp mig" Skrattade jag när han började ge mig min egna medicin. Jag avskydde verkligen att bli kittlad.

"-Jag ger upp! Jag ger upp!" Skrek jag och han kysste mig mjukt och skrattande.

*

"-Vad vill du ha till frukost?" Jag stod redan i köket när Eric med ruffsigt hår kom ner för trappan. Han var så snygg.

"-Jag vet inte riktigt ... pizza?" Mumlade han. Jag skrattade och tog ut ost och smör ur kylskåpet.

Jag bredde oss varsinn macka och vi satt oss vid det lilla bordet och åt.

"-Vad ska vi hitta på idag?" Frågade jag med munnen full av ostmacka.

"-Vi kan väll gå ner på stan? Jag kan visa dig runt, om du vill?"

"-Ja, gärna..! Jag måste köpa en höstjacka också" Sa jag glatt. Ute sken solen, men det såg redan rätt höstigt ut när löven började dala ner från träden.

När vi ätit klart gick vi upp för att göra oss iordning. Erics saker låg redan utspridda på golvet, men jag försökte så gott jag kunde att hålla alla mina kläder i min resväska. Jag plockade varsamt ut ett par perfekt vikta jeans, och en enkel t-shirt.

Vi var ute ur huset redan vid halv elva och vi tåg bussen in till centrum. Det var rätt mycket folk på stan, men vi brydde oss inte om att försöka dölja vilka vi var, utan gick helt normalt på stan och konstigt nog fick inte Eric ge såå mycket autografer. Ett par stycken snygga tjejer och småkillar kom dock på honom.

Jag fick med mig Eric in i alla möjliga klädaffärer, i letan efter en höstkappa - och hittade tillslut en dyr en på Only.

"-Jag köper nog den här" Mumlade jag och höll en halvlånga, beige kappa framför mig.

"-Okej, hur mycket kostar den?" Eric tog fram sin plånbok ur fickan.

"-Nej, seriöst Eric, jag har pengar"

"-Nej men säkert, jag betalar" Sa han och tog fram ett antal hundralappar.

"-Men ..." Eric avbröt mig:

"-Inga men älskling, jag tilllåter dig inte att betala dina kläder!" Jag skrattade och tackade honom, och med tanke på den lilla lilla summan jag hade kvar på mitt konto var det nog rätt bra att få kappan betalad.

"-Tack" Sa jag ännu en gång och kysste honom när vi kommit ut ur affären.

"-Det var så lite så. Vad sägs om lunch?" När jag tänkte efter så kände jag mig rätt hungrig, så jag instämmde och vi gick och beställde varsinn sallad på ett café en bit bort.

*

När vi ätit klart bestämmde vi oss för att snart bege oss hemmåt igen. När vi var påväg längs gågatan hand i hand knackade någon plötsligt på Erics axel.

"-Eric?" Det var tre killar, i tjugoårsåldern eller så.

"-Hej killar!! Aslänge sen!" Eric kramade allihopa och de fick syn på mig.

"-Vem har vi här då?" Det var en blond kille som log kaxigt mot mig.

"-Milena. Det här är några vänner från gymnasietiden" De presenterade sig, och de verkade verkligen snälla och roliga. De hade tydligen redan fått reda på om att jag var Erics tjej. Tidningarna, såklart.

När vi pratat en stund och de frågat en del saker om mig bestämmde vi oss för att ses dagen därpå allihopa.

"-Men vi hörs imorgon då!" Ropade Eric efter dom, och jag vinkade hejdå. Det skulle bli kul att träffa dom dagen därpå, och vi bestämmde oss för att försöka få med Lina, Erics syster.

Det var så kul att Eric kände sig så hemma, och det gjorde jag genast också.

På vägen hem köpte vi varsinn mjukglass i Silbylla-kiosken som vi åt när vi promenerade till Marlenes hus.

"-Får jag smaka?" Försökte Eric när han ätit upp sin, och jag knappt hunnit äta halva min. Jag suckade och höll fram den till honom, och han tog en rejäl tugga.

"-Meh!! Inte så mycket!" Jag försökte dölja ett skratt i min allvarliga ton och tryckte upp glassen i ansiktet på honom så han fick mjukglass runt hela munnen.

"-Haha, rätt åt dig!" Skrattade jag. Han slickade sig runt munnen och jag såg i hans blick att det var dags för mig att springa.

Skrattande och med munnen full av glassen Eric inte "smakat" sprang jag över en gräsplätt där jag snubblade på en grästuva.

"-Neeej" Fnissade jag när Eric ramlade över mig och vi rullade runt på gräset. Han skrattade och kysste mig, och vi struntade i att allt folk från trotoaren kunde se oss.

---

Ska försöka övertala Wanja att skriva ett till kapitel idag ... Skrev klart detta som hon inte blev klar med, så det är Wanja som börjat på det ;) Tack för alla fina kommentarer, ni ska bara veta vad glada vi blir! TACK SÖTNOSAR, det betyder asmycket! PoK /Nina ♥