"-Haha, gud ja" Jag hade inte riktigt fått in det i huvudet än att jag nyss varit uppe på scenen. Allt som hade hänt det senaste året hade jag knappt fått in i huvudet egentligen. Vissa ögonblick, som nu, kändes som drömmar som jag när som hellst skulle kunna vakna upp i - men när jag kände värmen från Erics hand och hörde Justin sjunga introt till nästa låt, samtidigt som jag råkade möta Alexander Skarsgårds blick en bit bort och hörde många tjejer viska om mig - då fick jag känslan, att jag aldrig någonsinn skulle kunna vakna upp ur den underbara dröm jag levde i.

---

"-...Och sen har vi planerat ett album till slutet av november."


Jag lyssnade inte så noga på samtalet, utan lutade istället huvudet mot Erics axel och bara tog det lite lugnt. Efter att konserten hade tagit slut hade vi tagit oss till ett rum där en efterfest skulle hållas. Det var i princip bara kändisar med speciella VIP-biljetter här, vilket var ganska skönt. Visserligen var ju ingen av oss något utan våra fans, men det skulle antagligen ha blivit rätt stort kaos om de hade släppts in här.

"-Jag ser fram emot det."


Tjejen mittemot oss - som jag efter en stund hade förstått var Sonja Aldén - log stort mot mig. Jag log tillbaka. Eric hade efter vad jag hade hört berättat för henne om hela vår - Tomas - plan för mig, om hur vi skulle få mig att nå ut och hur jag skulle kunna få en stor och bred publik. Eric hade låtit väldigt stolt när han hade berättat om det. Jag skrattade lätt för mig själv. Han var så söt. Han hade verkligen aldrig sett mig som någon konkurrent, även om de flesta av mina fans hade upptäckt mig genom Eric. Istället gjorde han allt för att jag skulle få leva min dröm...

Jag kände Erics hand på min midja, samtidigt som jag såg hur han återigen vände upp blicken för att fortsätta samtalet med Sonja. Jag kollade ut över det stora rummet, där kanske ett par hundra människor dansade, minglade, pratade och umgicks. Typ bara kändisar, och jag satt mitt ibland dem. Det var så coolt. Jag tvivlade på att jag någonsin skulle kunna vänja mig.

Plötsligt kände jag en hand på min axel, och en röst jag kände igen.

"-Hey there."


Jag vände mig om med uppspärrade ögon, och likaså Eric.

"-Justin!??"


Justin log, och gick runt vår soffa för att sätta sig i den mittemot. Han satte sig med ett leende riktat mot mig.

"-So, you remember me?"


Jag skrattade, och låtsades tänka efter.

"-Probably."


Han skrattade, och blinkade till mig. Jag kom plötsligt att tänka på att jag borde känna mig nervös. Jag menar, jag satt ju här och småpratade med självaste Justin Bieber?? Men det kändes inte konstigt alls. Inte helt omöjligt. Inte som det alltid hade - och fortfarande gjorde - med Eric.

Justin fick plötsligt en rynka i pannan.

"-By the way, why are you in here? Aren't you supposed to be out there with the other fans?"


Jag kunde inte låta bli att le. Han visste ju antagligen inte att jag var känd här i Sverige. Men ändå hade han vetat mitt namn? Aja. Jag orkade inte tänka efter för mycket på det. Istället för att gå direkt på sak, la jag en hand på Erics lår och visade med handen på honom.

"-Look, this is Eric, and he's..."


Jag hade tänkt säga "He's my boyfriend, and also a very famous singer here in Sweden", men Justin missförstod mig helt. Han avbröt mig mitt i meningen.

"-...a big fan. Sure, I understand."


Jag började protestera, men Justin tog redan fram en penna och ett papper. Han kollade upp på Eric, samtidigt som han snabbt och vant klottrade ner sin autograf på papperet.

"-Do you want my autograph?"


Han räckte över papperet till Eric, som bara skrattade, men ändå tog emot papperet och stoppade i fickan på skjortan.

"-Do you want mine?"


Han tog Justins penna och en papperslapp ut fickan, och skrev ner sin autograf, som han sedan räckte över till en väldigt förvånad Justin. Jag kunde inte hejda mitt skrattanfall. Justins min var obeskrivlig: En blanding av förvånelse, överraskning och lite skräck. Han hade visst ingen aning om vem Eric var.

Jag tog tillfället i akt.

"-Hahahaha, Justin, this is my boyfriend Eric, and he's a very famous singer in Sweden. That's why I'm here."


Justin verkade först inte fatta någonting alls. Men plötsligt verkade det klicka för honom, och han brast ut i skratt.

"-Ahh, now I see. You're the popular guy, right?"


Eric rynkade på pannan, men log samtidigt. Vi förstod båda att Justin anspelade på låten "popular", som Eric hade tävlat med i Eurovision året innan. Det var visserligen ett fint minne, men inget han ville stanna kvar vid för alltid.

"-Yeah, I think so."


Justin skrattade igen och slog sig för pannan, och snart var samtalet igång. Eric och Justin verkade komma bra överrens - trots den stora ålderskillnaden på fyra år - och började snart prata om en hel del massa olika grejer inom musikbranschen. Jag orkade bara lyssna ett tag, och efter en stund lade jag huvudet mot Erics axel och blundade. Jag märkte inte att jag hade somnat förrän Eric försiktigt ruskade om mig och sa att det var dags att gå hem.

Jag var inte särskilt svår att väcka, utan blev ganska vaken direkt. Jag märkte att det inte var så många kvar.

"-Var är Justin?"


Eric nickade bort mot utgången.

"-Han drog hem till hotellet. Det var någon biffig livvakt som kom och hämtade honom."


Jag skrattade.

"-Kenny."


Eric himlade med ögonen. Han la armen om min midja och drog mig tätt intill sig. På vägen till utgången sa vi hejdå till en massa olika människor jag inte riktigt tänkt på vilka det var, men orkade inte riktigt stanna och prata med någon. Det var rätt kyligt trots att det var mitt i sommaren. Eric verkade märka att jag frös, och la sin tunna jacka över mina axlar och drog mig lite närmare sig. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och bara njöt. Han var så omtänksam, så gullig och snäll. Hela tiden liksom.

"-Vad tyckte du om killen då?"


Erics plötsliga fråga överraskade mig.

"-Va?"


"-Ja, Justin..."


Jag log.

"-Han verkade jättetrevlig."


"-Jaså."


Jag märkte hur Eric plötsligt blev tystare. Jag tvärstannade, och eftersom Eric höll om mig var han också tvungen att stanna. Jag tog tag om hans midja och vände honom mot mig.

"-Eric... Justin är en trevlig kille som gör bra musik. Ingenting mer."


Han verkade slappna av lite, och kollade förläget ner i gatan. Jag skrattade lätt, och kramade om honom, samtidigt som jag kollade djupt in i hans bruna ögon.

"-Inget mer", upprepade jag. Sen drog jag försiktigt hans huvud mot mitt och våra läppar möttes. Först efter en lång stund släppte vi varandra, och då fanns ett leende på bådas läppar. Eric strök en hårslinga ur mitt ansikte, och log.

"-Trodde nästan att han skulle sno dig där förut, så mycket som han flörtade med dig."


Jag skrattade.

"-Isåfall lade jag inte märke till det."


Eric kramade om mig mjukt.

"-Så det betyder att jag får ha dig för mig själv?"


Jag skrattade, och kysste honom.

"-Alltid."

---

Sååå... Nu fick ni ett rätt långt kapitel, men det gillar ni väl? Iaf, puss&kram, LoveYa!/Wanja♥