"-Jag skulle nog inte varit lika positiv."


Jag rynkade pannan.

"-Men du tycker väl att det är roligt att se arenan?"


"-Skulle hellre stanna i hotellrummet, med dig."


Leendet som han gav mig fick det att pirra till i maggropen, och jag vände ner ansiktet för att man inte skulle se hur jag rodnade. Jag gick fram till Eric, la armarna om honom och kysste honom en gång till innan jag gick bort till min resväska för att hitta en ny blus att sätta på mig innan vi drog iväg till arenan.

---

När vi kom in genom stora dörrarna tappade jag nästan andan.


Det. var. enormt.


Jag hade inte märkt att jag hade stannat förrän jag kände en stark arm om min midja.

"-Ska vi gå in?"


Jag nickade, och kollade mig fascinerat runt en gång till innan jag lät mig ledas in i den jättelika byggnaden. Vi gick in i en sidokorridor, och kom till slut fram till en dörr. Jag kunde bara gapa när jag såg lappen som satt utanför.

'MILENA SEGER'


Jag vände mig mot Tomas. Han skrattade.

"-Varsågod. Det här är din loge."


Jag stirrade bara på honom. Sen släppte jag ur mig ett skrik, kastade upp dörren och sprang in i min loge. MIN LOGE! Jag kastade mig ner på den mjuka, vita soffan, och suckade lyckligt. Eric kom in och satte sig brevid mig. Han tog av sig solglasögonen, lade de på soffbordet och tog en klunk ur vattenflaskan som stod där. Sen vände han sig mot mig i en kaxig pose. Jag skrattade.

"-Coolt."


Jag ställde mig upp och gick fram till den lilla kylskåpet som liksom var inmurat i en hylla. Jag öppnade det, och vände mig sedan mot Eric och skrek:

"-DE HAR DAIM!!"


Eric småskrattade åt min entusiasm, och jag stängde genast kylskåpet igen, och gick fram och satte mig i hans knä. Han kramade om mig medan jag försökte smälta chocken.

Min egen loge. Hur coolt var inte det?

Efter ett tag vaknade jag upp ur min 'trans', då Eric ställde sig upp och jag ramlade ner på golvet. Inte för att det gjorde särskilt ont. Jag kollade förvånat på Eric.

"-Vart ska du?"


Han skrattade.

"-Till min loge. Jag har också en vettu."


Just det. Det hade jag helt glömt bort.

"-Vill du stanna här, eller följer du med och kollar?"


Jag log.

"-Jag följer med." Sen kom jag på något. "-Vänta lite bara." Jag sprang till kylskåpet och hämtade en dubbel-daim.


"-Sådärja. Nu är jag klar."


Eric skrattade, och tog min hand, innan vi fortsatte ut genom dörren.



*



"...KÖR!"


Det välbekanta introt började spelas, och jag skakade lite på hela kroppen för att få ut min överskottsenergi, innan jag skulle ut till Eric. Jag kände mig faktiskt riktigt nervös. Det här var något annat än scenerna hemma i "lilla" Sverige. Det här var en stor arena, i en av Europas kanske mest besökta städer!? Och ändå kände jag på mig, att Eric skulle komma att spela på mycket större arenor i framtiden...


Jag kände Tomas hand på min axel. Det var min tur. Jag tog ett par djupa andetag, och började sedan gå ut på scenen. Det var helt tyst, förutom instrumenten och min egen röst.

Jag kollade ut över den tomma arenan. Det kändes stort. Riktigt stort.



Jag satte texten. Jag satte dansstegen. Tomas sa att det inte skulle bli några som helst problem imorgon. Jag bara nickade, log och hoppades på samma sak. Jag skulle gå ut, se glad ut och köra min grej. Och hoppas att Erics fans skulle tycka om det.



Vad jag inte visste var att det skulle bli mycket större än så.

---

Har fått lite tips om bloggar att läsa, det blir vi sjukt glada av! Läser allt jag hinner! Om ni vet någon mer - eller har en egen - så får ni jättegärna tipsa om det! LoveYa/Wanja♥