Timeless♥ - Kapitel 20
Jag kände Tomas hand på min axel. Det var min tur. Jag tog ett par djupa andetag, och började sedan gå ut på scenen. Det var helt tyst, förutom instrumenten och min egen röst.
Jag kollade ut över den tomma arenan. Det kändes stort. Riktigt stort.
Jag satte texten. Jag satte dansstegen. Tomas sa att det inte skulle bli några som helst problem imorgon. Jag bara nickade, log och hoppades på samma sak. Jag skulle gå ut, se glad ut och köra min grej. Och hoppas att Erics fans skulle tycka om det.
Vad jag inte visste var att det skulle bli mycket större än så.
"-Det har varit slutsålt sedan tre veckor..." Skrattade Eric och lade armen om mig. Jag fick en liten chock. Slutsålt?! Det var ju flera tusen platser.
Efter den trettiominutiga bilresan klev jag ur den vita bilden utanför hotellet. Klockan närmade sig halv sex och solen stod fortfarande högt på himlen och sken varmt. Jag älskade verkligen Barcelona.
Jag kollade ut över den tomma arenan. Det kändes stort. Riktigt stort.
Jag satte texten. Jag satte dansstegen. Tomas sa att det inte skulle bli några som helst problem imorgon. Jag bara nickade, log och hoppades på samma sak. Jag skulle gå ut, se glad ut och köra min grej. Och hoppas att Erics fans skulle tycka om det.
Vad jag inte visste var att det skulle bli mycket större än så.
"-Så, vad tyckte ni om arenan?" Tomas mötte upp oss på parkeringen bakom arenan där bilarna stod parkerade.
"-Det var helt sjukt... stort" Skrattade jag och Eric höll med.
"-Och vet ni vad det bästa är?" Lade Tomas till.
"-Nej?" Jag såg på honom.
"-Det blir ännu större med publik"
Vi skrattade alla tre och började gå bort mot bilarna som skulle ta oss tillbaka till hotellet. Jennifer, Alex, Edin och Kevin var i full färd med att packa in väskor i bakluckorna.
"-Men det kommer väl inte vara fullsatt, det var ju enormt ju?" Jag log ironiskt och Tomas skrattade. Klart det inte skulle vara fullsatt.
"-Det har varit slutsålt sedan tre veckor..." Skrattade Eric och lade armen om mig. Jag fick en liten chock. Slutsålt?! Det var ju flera tusen platser.
"-VA?" Jag stannade upp och bara gapade.
"-Im popular now, you know" Blinkade Eric.
*
Efter den trettiominutiga bilresan klev jag ur den vita bilden utanför hotellet. Klockan närmade sig halv sex och solen stod fortfarande högt på himlen och sken varmt. Jag älskade verkligen Barcelona.
"-Åh, vad jag älskar det här stället" Jag andades in lukten av städat och ställde ner min väska på hotellrummets golv.
"-Vad bra... För jag älskar att vara här med dig" Jag kände Erics andedräkt i nacken. Jag sprakade av mig de lätta skorna och vände mig om för att möta hans läppar.
"-Jag kan inget mindre än att säga detsamma" Mumlade jag lyckligt mot hans läppar och jag kände glädje spridas i hela kroppen. Då och då flög tankar på Frida förbi - tankar på Joel. Jag tänkte också på Emelie, och hoppades med hela mitt hjärta att hon äntligen skulle bli bra snart. Men just i ögonblicket, tänkte jag faktiskt allra mest på hur mycket jag älskade Eric.
"-Vad sägs som en promenad innan solen går ner?" Log Eric när han släppt mig igen. Jag nickade och gick in i hotellrummet för att hämta mina solglasögon som låg på bordet. Jag fäste dom i håret och drog på mig en kofta - i fall det skulle bli kyligt. Jag sprang fram och tillbaka i hotellrummet tills jag var redo att gå.
"-Tjejer..." Suckade Eric när jag äntligen var beredd att gå. Jag log medan jag snörde mina converse.
När vi lämnade nyckeln till rummet i receptionen och gick ut genom glasdörrarna höll solen långsamt på att gå ner. Den lyste röd bakom hustaken där jag kunde se havet börja. Stranden låg faktiskt inte så långt från hotellet. Vi började gå längs vägkanten, vi kikade in i små butiker och njöt bara av att värmen, solnedgången och av att få gå där tillsammans.
"-Oj, vad fint det är" Utbrast jag när jag såg havet en bit bort. Ju längre vi gick dessto starkare blev den salta doften av hav. Vi vek av på en liten gångväg som ledde närmare stranden.
"-Är du sugen på en glass?" Log Eric, jag nickade och vi styrde mot en kiosk en bit bort. När vi kom närmare såg jag en plansh som satt fäst på den gula träväggen. ERIC SAADE IN SPAIN löd en rubrik i stora svarta bokstäver ovanför en bild från förra årets eurovision.
"-Kolla!" Log jag och pekade mot planshen. Han skrattade och satte snabbt på sig solglasögonen, för säkerhets skull - men förstås skulle det inte hjälpa mot fans som kände igen honom, solglasögonen var i princip ett av hans kännetecken. Vi gick fram till kiosken och kollade på affishen över glassorterna.
"-Wait, is it possible that you're Eric Saade?" Avbröt oss plötsligt en röst på bruten engelska.
"-Yes, thats me" Mötte Eric mannen i kioskens breda leende.
"-Can I please, please get an autograph for my daughter? She is a big fan of you" Eric log bara ett snabbt "Yes, of course" och tog emot papper och penna.
"-Whats her name?" Eric kollade på mannen som såg överlycklig ut.
"-Ana"
"-Oh, so you're Milena Seger?!" Jag såg förvånat på mannen som just nämt mitt namn.
"-Well, yes I am" Jag log lite chockat. Hur kunde han veta vem jag var? Förutom gästandet på Erics konserter under turnen hade jag inte kommit långt i karriärer än. En främmande man i Spanien kände igen mig...! När Eric skrivit en snabb hälsning till Ana och gett tillbaka pappret till mannen räckte han mig det.
"-Can't you also write something? That would be so nice" Jag skrattade och tog självklart emot pappret. Med en lite mindre snitsig handstil än Erics skrev jag snabbt mitt namn.
"-Thank you so much" Mannen log det största han kunde.
"-No problem" Hann Eric innan mig och vi fortsatte kolla på vilka glassar vi ville ha.
"-So, two of these" Jag pekade på en glassort.
"-Anything else?" Mannen lade fram glassarna på den lilla disken.
"-No, thanks" Eric höll fram tio-euro-sedeln men mannen skakade bara på huvudet.
"-Nono, its free for you" Lite halvt förvånat men glatt tackade vi den snälla spanjoren och fortsatte promenera ner längs gångvägen.
"-Vad snällt" Skrattade jag när vi kommit en bit bort.
"-Haha, ja" Det verkade som Eric var lite förvånad han också.
*
Erics perspektiv:
Vi gick längs muren som ledde längs strandkanten. Solen höll på att gå ner men luften var fortfarande varm och behaglig. Där vi gick höll folket på att gå hem, och knappt några fans hade kommit fram till mig, bortsett från mannen i kiosken. Jag log för mig själv. Allt var så underbart så jag ville stanna där för alltid.
"-Vad har jag gjort för att få en så underbar person som du?" Plötsligt stannade Milena upp och mötte min blick. Jag såg på hennes underbara ansikte och hade inga ord att svara med. Så jag böjde mig bara ner och mötte hennes läppar i en perfekt kyss. I solnedgången i Spanien, en sådan kyss som annars bara existerade i filmer. En kyss som sa att inga ord kunde beskriva hur mycket man älskar någon.
Hoppas det blev okej - var inte riktigt på 'skrivarhumör' idag ... Men jaja, rätt så långt blev det i alla fall :D Puss på er, och tack för all fin respons ni ger oss ! /Nina ♥
Kommentarer
Postat av: Yara
Ni e skit bra fortsätt så så kommer ni komma rätt långt btw I ♥ E.S ♥
Postat av: Miss Darkness
ÅÅÅåååååh vad BRA!!!
Så fint och romantiskt... ♥
Love it!!! :D
Breaks my heart med en sån söt bild på Eric och Molly nu när vi alla vet vad som hänt, men men... :'(
Tur att man har er underbara novell att drömma sig bort i! ;-)
Ni e bäst!
<3 <3 <3
Postat av: Marre!
Det är ju bara så bra när det blir romantiska scener gillas mycker! Mer sånt! ;-) <3<3<3
Postat av: Josefin
SJUKT BRA SOM VANLIGT! MER! <3<3<3<3<3<3<3 Ni är så jävla grymma, men det vet ni redan! :D
Postat av: Maria
SJUKT BRA... FORTSÄTT SÅÅÅÅ :-D, MEN SKULLE INTE DET VARA BÄTTRE OM NI SKREV LITE SPÄNNNANDE? ASSA T EX ATT DE BRÅKAR FÖR NÅNTING ELLER E NÄRA ATT GÖRA SLUT ELLER LITE SEX SCENER HIHIHI :-) va tycker ni andra om min idee???????
Postat av: Lovisa♥
Jag bara älskar när det är romantiskt;) det liksom känns som att Melina är jag:D:D:D:D:D:D:D:D:D♥♥♥♥♥♥♥♥
Trackback
