"-Bra jobbat!!" Tomas mötte mig i en kram när jag svettig och överväldigad kom ut i logen. Det var helt sjukt. Hjärtat slog snabbt och det kändes som jag precis vaknat upp ur en underbar dröm.

"-Shit, drömde jag det där?" Utbrast jag när jag slog mig ned i en fåtölj och en av assistenterna vid arenan kom med ett glas vatten.

"-Att du var så bra menar du? Nej, det var sant" Skrattade Tomas och jag log samtidigt som jag knappt kunde sitta stilla. Jag ville bara ut på scen och göra samma sak igen.

"-Men gud .. det var helt .. underbart" Log jag brett och Tomas log tillbaka.

"-Fansen verkar gilla det också ..." Nickade Tomas mot dörren till scenen. Jag kunde höra Erics röst i högtalarna och skrik från fans ändå in i logen. Jag kunde inte annat än att le. Jag tog en klunk vatten och gick sedan ut i korridoren, för att tjuvkika lite bakom scenen. Jag svängde vänster i en av de långa korridorerna och följde den dunkande musiken från trummorna och elgitarrerna som precis spelade introt till den sista låten. Fans skrek och jag kom allt närmare. Tillslut hittade jag en perfekt plats bakom scenen där jag satte mig och kikade in i arenan, där jag såg tusentals ansikten och Eric som förberedde sig för att ta sista låtens första toner. Det var nog det största uppträdandet utomlands för honom också ... Och jag fick dela det med honom.

*

"-Skynda er, taxin är här" Ropade Tomas från andra sidan dörren och jag skyndade mig att knyta skorna innan jag tillsammans med Eric gav mig iväg ut.

"-Har du trivts i Barcelona då?" Log Eric mot mig när vi stod i hissen ner till lobbyn.

"-Om jag har! Det har varit en dröm" Jag log brett och såg in i hans vackra, mörka ögon. Allt kändes så perfekt. Jag hade glömt bekymmrena hemifrån med mina vänner, och hade bara haft några helt underbara dagar här, i Spanien.

"-Äntligen, hoppa in i taxin där borta!" Tomas mötte oss i lobbyn och tog emot nyckeln för att lämna den till receptionen. Vi gick med snabba steg mot en av taxibilarna som väntade på oss utanför hotellet. Taxin var ovanligt stor, med två fåtöljliknande säten och stjärnhimmel. Alltid det bästa. När chauffören tagit handom mitt bagage och jag satt mig i ett av sätena såg jag genom fönstret hur just Jennifer, Alex, Edin och Kevin hoppade in i en taxi. Jennifer mötte min blick och vinkade glatt. Jag hade inte spenderat speciellt mycket tid med henne i Barcelona, förrutom en kväll då vi åt med teamet. För det mesta av de tre dagarna umgicks så mycket jag bara kunde med Eric. Varje ledig minut, tjugofyra timmar om dygnet.

"-Jag kommer sakna Spanien" Sa jag och såg på Eric när taxin börjat rulla, mot flygplatsen.

"-Jag med ..." Eric log snett.

"-Men vi kommer säkert snart tillbaka" Lade han till och tog min hand. De tre andra bilarna var tätt efter oss på den trafikfyllda vägen mot Girona-flygplatsen. Konserten hade verkligen blivit en succé. Dagen efter hade massor av fans stått utanför hotellet när vi skulle ut, så den största delen av dagen hade vi spenderat i hotellerummet med roomservice som kom med mat och godsaker bara vi tryckte på en knapp. Och nu var vi på väg hem igen. Så pass tidigt på morgonen som det nu var hade det knappt varit några fans alls som störde oss, men antagligen skulle någon vänta på flygplatsen.

*

Som jag trott möttes vi av glada, gråtande, hysteriska tjejer när vi klev ur taxin vid Girona. Några av medhjälparna hjälpte oss förbi skarorna, men det tog längre tid än beräknat att ta oss igenom säkerhetskontrollen. När min väska åkt igenom säkerhetskontrollen tre gånger och jag i stressen råkat få med mig både nagelsax och lotion, som jag blev av med, var klockan aldelles för mycket.

"-Last call. Flight 240 to Stockholm will close boarding in five minutes." För säkert femte gången ropades vårt flyg upp i högtalarna och jag såg nervöst på mobilklockan. "Förlåt" mimade jag till Eric som var den ende som väntade, plus en säkerhetsvakt. Jag stängde väskan, slängde den över axeln, tog Erics hand och började springa mot gaten som med en skylt visades att ta tio minuter att gå.

"-Det var ju inte ditt fel" Sa Eric och suckade mot en spanjorska som fortfarande undersökte min lotion så att den inte var något sprängmedel eller så. Med snabba steg fortsatte vi mot gaten. Säkerhetsvakten erbjöd sig att bära min väska men jag tackade nej och fortsatte bara springa.

"-Flight 240 to Stockholm, boarding is closed" Hörde vi en kvinna säga i högtalarna samtidigt som vi visade biljetterna för flygplatskontrollanten. Jag pustade ut.

När vi kom in i flyplanet hörde jag Edin börja skratta.

"-Oj, jag trodde ni skulle missa flyget" Skrattade Linda när vi trötta efter springturen slog oss ner på våra platser framför henne och Tomas.

"-Vad var det som tog så långt tid?" Undrade Tomas.

"-Någon jävla kontrollant som inte tillät nagelsaxar och lotions i flygplanet" Skrattade jag och Jennifer brast i skratt framför oss. Hon kollade på mig mellan sätena.

"-Du är rolig du" Log hon och jag bara ut tungan till henne.

Flygresan gick snabbt. Jag ägnade timmarna åt att kolla på Valentines day på den lilla tv:n som alla hade framför flygplanssätet. Vi fick frukost på planet, och eftersom jag var riktigt hungrig åt jag upp allting, även om jag inte tyckte om flygplansmat något vidare ... Snart närmade vi oss kära Sverige igen. Jag såg de gröna ängarna och Stockholms skärgård när vi planet långsamt skönk. Det var så vackert. Eric hade små stygn av rädsla för att flyga kvar, efter olyckan, så jag höll hans varma hand när vi långsamt landade. Ingen annan i teamet hade ju varit med i flygolyckan, förrutom två assistenter, som okom. Eric hade inte pratat mycket om dessa, för han kände dem knappt.

"-We will arive in Stockholm in a couple of minutes. The weather in Stockholm will be 25 degrees and sunny." När en flygvärdinnas röst hördes i högtalarna sken solen in genom fönstret och bländade mig. Jag hade nästan glömt att det faktiskt fortfarande var varmt och somrigt i Sverige också.

*