Jag nynnade med lite tyst, men lät bli att sjunga med högt. Jag ville helst undvika att någon skulle känna igen min röst.


Jag hade hört det här så många gånger redan - och även om jag hade gjort det så tröttnade jag aldrig - , så jag kunde låtlistan utantill vid det här laget.
Eric hade tillsammans med teamet skapat ett fantastiskt öppningsnummer av "Fingerprints". Därefter kom ett antal hits - som "Popular", "Manboy", "Still Loving It", och sen låtar från alla tre albumen. Men de flesta var tagna från de båda volymerna - det var helt enkelt mer det sound som Eric körde med nu. Break of dawn var alltid den näst sista låten.

Det var två låtar kvar.


Don't wanna go
Don't wanna stay


Snart var även den låten kvar, och jag visste att det bara var en låt kvar. Även om jag kände mig hur säker som helst på hur han skulle göra, kändes det spännande. Men det var bara att vänta.


I'm riding in your backseat
If you let me
You can be my taxi
Come and get me


Låten började tona ut...

Mitt hjärta dunkade.



Men det var inte dags än.

Efter halva låten såg jag hur Eric började snegla bort mot mitt håll. Jag insåg att jag inte hade träffat honom sen igårkväll. Eller, vi hade ju varit med varandra hela natten, men ändå. Jag kände hur jag längtade efter hans famn. Hur mina läppar suktade efter hans. Och jag visste också att det inte var långt kvar tills jag skulle få röra vid honom. Jag log vid tanken.

Men jag avbröts snart över Eric röst...

"-Hur mår Gröna Lund!??"


Jubel. Han skrattade.

"-Jag antar att ni vet vad som väntar."


Ännu mer jubel. Han log.

"-Dåså. Men sjung med ordentligt nu, så jag inte ändrar mig!"


'Inte världens bästa idé, kanske', hann jag tänka, innan mina tankar stördes av en falsk röst precis bakom mig. Jag suckade tungt, men bet ihop. Och koncentrerade mig på att titta på Eric och hans underbara ansikte instället. På hans mun som sakta rörde sig medan han leende gick fram och tillbaka över scenen. Hans ögon vandrade över publikhavet, och slängkyssarna som han skickade ut åt flera håll togs emot av skrik och glädjetårar.


Till slut stannade hans ögon på mig. Det kändes som om världen stannade upp i det ögonblicket. Jag hörde inte längre skriken och jublet runtomkring mig. Jag hörde inte ens den falsksjungande tjejen bakom mig. Det enda som fanns var han och jag. Jag ville stanna tiden. Hålla kvar hans glittrande, lyckliga blick för alltid.


Jag kom tillbaka till verkligheten när ett högt skrik nästan bedövade mitt högra öra.




Jag var inte besviken när securityvakterna kom och lyfte över henne över stängslet.

Jag log.

---

Sådärja, lite små deja vu's här och var och så... Tänkte bara säga att kapitlena inte kommer att publiceras vid 22.00 i framtiden, utan lite närsomhelst under dagen! Så glöm inte att kolla, de kan komma både klockan två på eftermiddagen, åtta på kvällen eller sju på morgonen! Så GLÖM INTE ATT GÅ IN OCH KOLLA!:D

Puus, LoveYa/Wanja♥