"-Mer än gärna" Log jag brett. Allt var som en stor deja vú. Allt var exakt som de första stunderna med Eric, bara att jag nu visste att han bara var min och jag bara hans. För ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle vara här med Eric igen. Hade inte minsta aning.

---

"-Du... Tror du på kärlek vid första ögonkastet?"


-


"-Med dig tror jag på allt." Jag tittade djupt in i hans bruna ögon. Våra händer var sammanlänkade, och vågornas tysta brusande hördes i bakgrunden.

Eric log och kollade ner i marken. Han hade inte uttalat orden, men vi visste båda vad jag hade svarat på. När ingen av oss sa något började han skratta.

"-Jag undrar om det beror på platsen, eller om det kanske är tidpunkten som gör att jag blir såg här blyg med dig."


Jag log. Han var så söt. Han kollade fortfarande ner på marken, men tog mina händer i båda sina.

"-Det känns inte som om det är 2012. Det känns som om vi är tillbaka i sommaren 2011."


Jag förstod precis vad han menade, så jag nickade.

"-Jag känner mig också..." jag gjorde en paus, och skrattade lätt, samtidigt som jag vände ner blicken mot marken jag med. "-Jag känner precis den känslan som jag kände då. Samma känsla som har funnits kvar hela tiden."


Jag kände hur mina kinder antog en lätt rödaktig nyans, och hur mina läppar formade ett litet, lyckligt leende. Sen kände jag hans mjuka hand på min kind. Jag kollade upp, och såg hans ansikte bara några centimeter från mitt.

"-Du är väldigt gullig när du rodnar."


Det fick mig såklart att rodna ännu mer. Jag kollade ner i marken igen, men Eric la sina händer på min hals och lyfte försiktigt upp min haka med tummarna, så att jag kollade rakt på honom.

"-När jag ser dig... Är det som om världen stannar upp."


Jag kunde inte förmå mig att säga någonting. Han fortsatte:

"-Jag kan fortfarande inte förstå att du valde just mig."


Jag skrattade.

"-Det verkar som om du snor mina repliker hela tiden."


Sen kramade jag mjukt om hans händer.

"-Hur skulle jag inte kunna välja dig? Du är ju allt man kan önska sig - helt underbar, fantastisk, helt otroligt..." Jag avbröts av att han pressade sina mjuka läppar mot mina.

Jag glömde genast bort alla ord jag hade tänkt säga, och flätade in fingrarna i hans svarta hår. Jag var så glad att han hade låtit det växa. Jag kände hur en av hans händer vandrade nerför min ryggrad, och hur den andra smekte mig över håret. Jag pressade mig närmare mot honom, och sög åt mig hans läppar.

Han var för underbar.


Jag tröttnade aldrig. Han kyssar var som en drog för mig. Eller nej. De var som min luft, det som gjorde att jag kunde andas. Det enda jag hörde var brusandet av havet runt omkring oss, och det enda jag kände var våra läppar som rörde sig i takt med vågornas kluckande. Jag älskade honom. Så mycket.

"-Jag älskar dig, Eric."


Han släppte mina läppar bara för att svara.

"-Och du ska bara veta hur mycket jag älskar dig."


Hans läppar återvände till mina, och jag kände hur hans hand gled innanför mitt linne.

---

Förlåt om det inte händer så mycket nu, men ändå! Tänk att vi redan är på kapitel 31!!!! Känns som om det var nyss vi började med "So Put Your Hearts In The Air..." Fast det är ju ändå ett tag sen, 22 augusti!! Puss, LoveYa!/Wanja♥