Vi väntade in Tomas och resten av teamet innan vi gick ut från hotellet. Tomas hade tydligen bokat bord på någon restaurang inte så lång från hotellet. Jag tyckte det skulle bli roligt att lära känna hela teamet lite bättre, så jag såg fram emot middagen. För jag ingick i teamet nu. Team Saade, som för drygt ett år sedan bara hade existerat i drömmarna.

---

"-Vad tänker du beställa?" Jag satt och kollade igenom menyn tillsammans med Jennifer.


"-Hm..." Hon granskade listan med vegetariska rätter, och fastnade till slut med blicken på en. "-Den där tror jag."


Jag läste vad det stod - Ris med Tofu och grillade grönsaker. Inte för att jag hade någon aning om vad det var. Jag vände mig till Jennifer.

"-Vad är tofu för nåt?"


Hon bara skrattade.

"-Typ soja - eller ja, en sorts mosade bönor. Men det är sjukt gott jag, lovar!", la hon skrattande till när hon såg min tveksamma min. Jag såg hur kyparen var på väg mot vårt bord, och kände att jag behövde fatta ett snabbt beslut.


"-Okejdå. Jag tar samma." Jag slog ihop menyn. Jennifer log och blinkade.


"-Bra val." Men jag kollade på henne med allvarlig min.


"-Det är ditt fel om jag dör av matförgiftning." Hon skrattade högt, och jag kunde inte låta bli att le lite själv.


Plötsligt kom Alex fram bakom Jennifer och lade händerna framför hennes ögon, så att hon inte såg något. Hon skrek till, men slappnade sen av.

"-Mil? Jag visste inte att du hade superkrafter. Ärligt talat så trodde jag att du var ganska långsam." Hon tog tag i händerna och sniffade på de.


Alex skrattade, sänkte sitt huvud så att han var precis brevid hennes öra, och sa med mörk röst:

"-Bu." Han släppte Jennifers ansikte, och flyttade istället händerna till hennes axlar. Hon kollade upp på honom.


"-Alex!! Du skrämde mig!"


Han skrattade.

"-Det var ju det som var meningen." Han gjorde en paus, men verkade sen komma på något. "-Vad var det där om dödshot förresten?"


Jag kollade på Jennifer, och skrattade snabbt.

"-Jennifer tvingar mig att äta läskig vegetarisk mat." Jennifer kollade förebrående på mig.


"-Ditt eget val. Btw så är det inte särskilt läskigt? Eller hur Alex?" Hon skrattade. Han himlade med ögonen, och suckade.


"-Fast... jo." Han tog ett andetag. "-Nu ska jag gå och se till min fisk. Bye Ladies." Han lutade sig snabbt ner och gav Jennifer en hastig kyss på kinden innan han blixtsnabbt försvann iväg någonstans. Jennifer kollade med gapande mun efter honom. Jag kunde inget annat än att skratta åt hennes ansiktsuttryck. Hon såg faktiskt lite ut som en fisk. Hon kollade på mig som om hon inte riktigt kunde fatta, sen åt hållet dit han hade försvunnit, och tillbaka till mig. Hon höjde handen och lät sina fingrar stryka över stället där Alex läppar hade lämnat osynliga avtryck. Jag fnissade, och sjöng lite tyst:


"-Love is in the air..."


Plötsligt blev allting svart. Jag skrattade.

"-Har du och Alex en pakt eller? Som går ut på att man ska skrämma sina flickvänner?"


Eric tog bort händerna från mina ögon, och kollade förvånat på mig.

"-Hur kunde du veta att det var jag?"


Jag log och skakade på huvudet, samtidigt som jag suckade teatraliskt.

"-Kände det på lukten."


Jennifer skrattade högt och Eric rynkade pannan.

"-Luktar jag så illa...?"


Jag vände mig om lita halvt så att jag kunde kolla rakt in i hans ögon.

"-Nej, dummer. Snarare tvärtom."


Han skrattade mjukt och log varmt.

"-Jag antar att det betyder bra?"


Jag log och fångade en av hans hårlockar med mitt finger. Jag älskade när han lät bli att platta det.

"-Precis."


Han lutade sig ner och gav mig en varm kyss, och det pirrade lite i mig. När han alldeles för snart avslutade och drog sig tillbaka, frågade han:

"-Flickvänner?"


Jag kollade oförstående på honom.

"-Va?"


Han nickade menande bort mot Jennifer.

"-Ja, därborta verkar vi ju ha en, enligt vad du sa nyss." Han skrattade, och det gjorde även jag när jag fattade vad han menade.


"-Just det..." Jag log mot Jennifer. "-Vad har offret att säga?"


Hennes kinder antog en rodnande färg, och hon vände bort ansiktet. Eric småfnissade, och jag nynnade en gång till:

"-Love is in the air..."


Jennifer väste: "-Tyst!", och vände sen bort ansiktet igen. Med ett litet leende som hon inte kunde hejda. Eric vände upp mitt huvud, och skrattade.

"-Ohyes. It is."


Sen kände jag hans andedräkt alldeles intill mitt ansikte, och hans leende läppar mot mina.




*



"-Det här var ju riktigt gott." Jag kollade på Jennifer, som just höll på att stoppa en bit sockerärta i munnen. Hon nickade.


"-Sa ju det."


"-Man kanske skulle bli vegetarian."


Hon log stort mot mig.

"-Klart tjejen. Vi bildar klubb. Förresten kan man prata med minimajs, visste du det?" Jag brast ut i gapflabb över hennes sjukt konstiga humor, och det blev inte precis bättre när hon demonstrerade genom att ta upp en bit majs med gaffeln och kolla på den med djup blick. Hon bet sig i läppen.


"-Förlåt, lilla älskade minimajs, men nu måste jag äta upp dig." Hon stoppade den snabbt i munnen, och jag trillade nästan av stolen. Några andra i teamet, som satt bredvid, kollade lite konstigt på oss. Men vi brydde oss inte särskilt mycket.

Jag kunde inte sluta skratta på ett bra tag, men när jag äntligen hade börjat andas normalt igen var det ändå svårt att äta vidare, eftersom jag hela tiden tänkte på att jag behövde prata med maten innan jag åt upp den. Inte bra. Tillslut hade jag dock klarat av hela tallriken. Jag sköt ut stolen och tänkte precis ställa mig upp för att gå på toa.




Då kände jag något kallt träffa mitt huvud.

---

Hehe... Känner mig på lite 'oseriös'-humör idag, hoppas det inte påverkar kapitlet för negativt. Iaf, I LOVE YOU:* /Wanja


PS. GLÖM INTE ATT VI HAR BÅDE TWITTER, FACEBOOK och BLOGRESPONSE! inte bästa uppdateringen, men gå gärna in och gilla!:D